G Carlsson, M Granbom, S Fristedt, O Jonsson, L Hägg, J Ericsson, och M Kylén (2022). A hundred days in confinement: Doing, being, becoming, and belonging among older people in Sweden during the covid-19 pandemic. Journal of occupational science.
Fördjupad kunskap om livet under pandemin
I en nypublicerad studie från Lunds universitet fick 17 äldre personer berätta om sina första 100 dagar under coronapandemin. De vittnar om hur de anpassat sin vardag och hur känslan av samhörighet blev lidande.
En grupp forskare från Lunds universitet har intervjuat 17 äldre personer, varav ingen hade någon specifik diagnos, och låtit dem reflektera över sin vardag och sina sysselsättningar. Resultatet har forskarna tolkat enligt begreppen göra, vara, bli och tillhöra.
De intervjuade hade olika sätt att anpassa sina göranden till den nya verkligheten. Vissa plockade upp nya sysselsättningar. Många började handla på nätet och upptäckte nya sätt att träffa barn och barnbarn. Att hitta något att göra var viktigt för att skapa en ny struktur i vardagen, någto som tycktes enklare för personer med husdjur eller vänner som behövde deras hjälp. Att ha tillgång till en trädgård eller ett sommarställe gav också en naturlig sysselsättning.
Den nya vardagen gav ofta extra tid för eftertanke och att vara i nuet. Många beskrev hur de medvetet försökte skapa njutbara stunder för sig själva. Där fick vistelser i naturen en stor roll. Några berättade att de gjort nya upptäckter i sin närhet, av platser de aldrig riktigt sett förut. Ett par av intervjupersonerna berättade också att de alltid hade uppskattat att vara ensamma och att det nu var lättare att få respekt för det av andra.
Deltagarna i studien berättade också att det var svårt att göra sig förväntningar om framtiden. Det var en slags anpassning till att inte veta vad som skulle hända. Det gjorde att de kände sig gamla och beroende av andra. Samtidigt fann vissa personer ny tid att engagera sig en hobby eller ett intresse som tidigare fått stå tillbaka i vardagen.
Den sociala tillhörigheten är kanske det som blivit mest lidande under coronapandemin. Att inte kunna göra vardagliga eller festliga saker med vänner och att inte ens få krama om sina nära har satt stora spår hos intervjupersonerna. För att motverka känslan av ensamhet sökte deltagarna nya sätt att kommunicera, även om det inte sågs som ett tillräckligt substitut.
Intervjuerna gjordes 100 dagar in i pandemirestriktionerna. Det gjorde att intervjupersonerna hade börjat skapa sina egna regler, där de själva lättade på rekommendationerna. Flera började handla själva, för att inte behöva besvära nära och kära, andra lättade på den fysiska distanseringen i varierande grad.
Läs artikeln
