Färre olyckor med gratis broddar

Robin Holmberg är född och uppvuxen i Eskilstuna, men bor sedan många år tillbaka i Trollhättan tillsammans med både sambo och hund.

Han berättar att han hade det ganska lätt för sig under stora delar av skolåren. Han har också varit noga med att hålla många dörrar öppna. Det var en viktig anledning till att Robin Holmberg valde en bred utbildning på gymnasiet: samhällsvetenskap.

– Min pappa tyckte jag skulle välja en högskoleförberedande utbildning med goda chanser att få bra jobb. Jag tog till mig det.

Han testade alla möjliga jobb efter gymnasiet, även riktiga ”skitjobb”, för att vid 25 års ålder bestämma sig för att det åter var dags att sätta sig i skolbänken. Det blev Högskolan Väst och kandidatprogrammet Human factors. Där är huvudinriktningen mänskliga faktorer i operativa situationer och förståelsen för de synergiska riskerna som uppstår i samspel mellan människa, teknik och organisation.

– Hur fungerar människor i kontrollrummet på ett kärnkraftverk? Hur påverkar säkerhetskulturen operativa beslut? Hur bearbetar man all information? Det handlar om att förstå människan i olika sammanhang, för att på så vis kunna minimera risker, säger Robin Holmberg.

– Tidigare ansåg man att alla typer av olyckor var Guds verk, en naturlig del av vardagen. Genom att analysera olyckorna närmare ser man att de följer ganska tydliga beteendemönster som jag anser går att förutsäga. Ett enkelt exempel är när den första snön faller, eller när isen börjar fästa på vägarna – det leder alltid till olika typer av trafikolyckor. Trots att vintern är återkommande och vi vet att vinterväglaget närmar sig, rapporteras det ofta i nyheterna att trafikanter blir överraskade. Det verkar som att människor, trots att de är medvetna om det kommande vintervädret och dess konsekvenser, inte anpassar sitt beteende därefter. För att minska sådana händelser är det nödvändigt att byta till vinterdäck i tid, anpassa hastigheten efter väglaget, bära reflexer och lampor i vintermörkret eller använda broddar under skorna vid promenader.

Robin Holmberg var till en början orolig för att det skulle vara svårt att anpassa sig till det akademiska livet, men så blev det inte. Det tog förvisso lite tid att komma in i vetenskapstänket, men sedan gick allt som på räls.

Därefter följde två års studier på andra sidan Vänern – på Karlstads universitets masterprogram Riskhantering i samhället med fokus på klimatförändringar, naturkatastrofer och personsäkerhet. Den senare delen var metodinriktad, vilket fångade hans intresse lite extra.

– Jag lade ner så mycket energi på mina studier att lärarna fick upp ögonen för mig. När jag frågade om uppsatsidéer tipsades jag om att titta närmare på Göteborg stads broddutdelningsprogram. Det var något som läraren själv hade funderat på, men inte hunnit med.

Han kom fram till att antalet fall- och halkincidenter på is och snö sjönk med 36 procent bland äldre som tagit emot gratis broddar av kommunen. Efter masteruppsatsen arbetade han som riskhanteringskonsult på den privata sidan, men lockades snart tillbaka till akademin.

– Det blev lite för ingenjörsinriktat för min del, så när min tidigare handledare på Karlstads universitet tog kontakt och uppmanade mig att söka en doktorandtjänst i risk- och miljöstudier behövde jag inte fundera, säger Robin Holmberg.

Han fortsatte på broddspåret, men från att tidigare ha fördjupat sig i Göteborg stads broddutdelningsprogram undersökte han nu hur det såg ut i alla kommuner med liknande program. Han gick med andra ord från det lilla till att utvärdera storskaliga förebyggande insatser.

– När jag skrev min masteruppsats var jag medveten om att det fanns flera broddprogram i Sverige, men jag hade ingen klar uppfattning om deras design. Därför var nästa logiska steg att undersöka liknande program över hela landet. Frågor som uppstod inkluderade: Fanns det skillnader i utförandet av programmen? Hur många broddar köptes in och delades ut? Hur många broddar hämtades upp, och användes de av den avsedda målgruppen?

Hans avhandling Evaluation of Swedish ice cleat distribution programs visar att 73 av Sveriges 290 kommuner hade broddutdelningsprogram för vuxna i åldern 65 år eller äldre. Robin Holmberg kom fram till att halkskadorna minskade, men att olyckorna ökade igen om utdelningen av olika skäl upphörde. Samtidigt visar kostnadsanalyser på långsiktiga socioekonomiska fördelar med broddprogram, vilket väcker frågor, bland annat om vem som ska finansiera denna typ av program. Regioner eller kommuner?

Broddutdelningsprogram minskar antalet halkolyckor. Foto: Mikael Jeppe

– Det är bra att dela ut broddar, och att det fungerar på storskalig nivå står helt klart. Jag kan inte säga vilken typ av brodd som fungerar bäst på populationsnivå, men det går däremot att se att broddarnas användarvänlighet är direkt avgörande för att målpopulationen ska använda halkskydden.

Doktorandtiden 2019–2023 blev dock inte riktigt som det var tänkt. Covid-19-pandemin slog till med full kraft och samhället stängde ned. Nästan fyra års studier och forskning fick bedrivas på distans. Dessutom hände flera tråkiga saker i familjen som tillsammans med ensamforskningen gjorde att han tappade kraft och till slut var helt utmattad. Det tog tid att komma tillbaka.

– Det var krävande att forska hemifrån. Jag var helt ensam på dagarna, hade inga kollegor att bolla tankar och idéer med vid kaffemaskinen. Det passade mig inte alls, den sociala biten är viktig. Jag upplevde det också som svårt att hålla hög vetenskaplig nivå utan dagliga kunskapsutbyten, säger Robin Holmberg och riktar en uppmaning till andra forskare:

– Isolera er inte!

Även om det inte var en en lätt tid, så fanns också saker att glädjas åt.

– Jag uppskattade friheten i att kunna lägga upp arbetsdagarna efter eget behag och spänningen i att beträda outforskad mark. Dessutom känns det extra bra att mina fynd visar på goda effekter och att underlaget kan hjälpa beslutsfattare att genomföra broddutdelningsprogram.

Men de ensamma forskningsåren har satt sina spår. 37-åriga Robin Holmberg vill lämna den akademiska världen bakom sig. Han siktar i stället på en civil karriär och ett jobb med fokus på människans roll i komplexa system. Utrustad med kunskap om riskhanteringsprinciper och metoder är han redo att analysera potentiella faror och utforma effektiva, förebyggande strategier.

– Jag hoppas få fortsätta utvecklas och att så småningom bli något av en expert på riskhantering, säger han när han ombeds titta i kristallkulan och berätta var han ser sig själv om tio år.

Om du fick välja helt fritt, finns det något du skulle vilja sätta tänderna i på riskhanteringsområdet?

– I broddexemplet krävs det att individen aktivt fäster broddar på skorna, för att insatsen ska vara verksam. Det vore intressant att följa åtgärder som är passivt införlivade i miljön. Vad händer om vi i stället värmer upp gator och torg på storskalig nivå? Vi vet att det inte inträffar några halkolyckor om marken är fri från is och snö. Frågan är om en sådan åtgärd är kostnadseffektiv. Sedan tror jag kanske inte att samhället är villigt att investera stora summor pengar på att ändra befintlig infrastruktur