Den åldrande befolkningen är en av vår tids största utmaningar. Ur ett socialpolitiskt perspektiv är frågan om hållbarheten i välfärdssystemen central. Ett återkommande förslag är att höja pensionsåldern och att öka arbetskraftsdeltagandet bland äldre personer. Detta kan bland annat göras genom olika reformer, till exempel ekonomiska incitament att fortsätta arbeta högre upp i åldrarna, begränsa eller ta bort möjligheter till tidig pensionering, och förlänga den totala anställningsperioden för att få full pension.
Möjligheterna att förlänga arbetslivet ser dock olika ut mellan socioekonomiska grupper och mellan kvinnor och män. Individer högre upp i den sociala hierarkin har generellt sett mer resurser, bättre hälsa och överlag bättre arbetsvillkor än individer längre ner i hierarkin. Likaså har kvinnor generellt sett färre resurser, sämre hälsa och sämre arbetsvillkor än män. Därför reser de ovan nämnda reformerna viktiga frågor kring social ojämlikhet: Kan alla jobba längre? Och kan ett förlängt arbetsliv få oavsiktliga konsekvenser på hälsa och ojämlikhet sent i livet?
I min avhandling undersöker jag sambandet mellan hälsa och pensionsålder för kvinnor och män och i olika socioekonomiska grupper, och om ett förlängt arbetsliv har ett samband med hälsa och funktionsförmåga i hög ålder beroende på socioekonomisk tillhörighet. Studierna baseras på nationellt representativa data från flera högkvalitativa longitudinella dataset: Levnadsnivåundersökningen (LNU), Undersökningen om äldre personers levnadsvillkor (SWEOLD), Svenska longitudinella studien om sociala förhållanden, arbetsliv och hälsa (SLOSH), samt registeruppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB).
Åren mellan 1980 och 2010 kännetecknades av teknologisk utveckling och strukturella förändringar på arbetsmarknaden samt en mängd olika arbetsmarknadsreformer med konsekvenser för hur och när pensionering och utträde ur från arbetsmarknaden sker. Frågan jag ställde mig var om betydelsen av fysisk hälsa för fortsatt yrkesarbete hade förändrats för kvinnor och män under denna trettioårsperiod.
Resultaten visade att det var vanligare att gå i pension på grund av fysiska hälsobesvär i början av 1980-talet jämfört med år 2010, ett resultat som var extra tydligt bland kvinnorna. Med andra ord var det vanligare att fortsätta yrkesarbeta trots funktionsnedsättningar som nedsatt rörlighet och muskelsmärta 2010 än på 1980-talet.
Det finns en oro att ett förlängt arbetsliv genom höjd pensionsålder kan få negativa hälsokonsekvenser senare i livet, speciellt för grupper med låg socioekonomisk position. Resultaten från en av mina studier visade dock varken på positiva eller negativa effekter av ett förlängt arbetsliv (personer som arbetat till 66 års ålder eller längre) på dödlighet, gå i trappor, självskattad hälsa, förmågan att klara grundläggande vardagliga aktiviteter, ADL, eller smärta i hög ålder. Det fanns inte heller några systematiska socioekonomiska skillnader i hälsoeffekterna av ett förlängt arbetsliv.
Figur 1. Utveckling av självskattad hälsa med 95% konfidensintervall (CI) över pensionsperioden (n=2183). Den grå färgen indikerar tidpunkt för pensionering. På skalan för självskattad hälsa betyder 1 mycket bra och 5 mycket dålig.
En ytterligare aspekt av ett förlängt arbetsliv är att pensioneringen kan både påverka och påverkas av hälsan. Därför studerades förändringar i självskattad hälsa och fysisk arbetsförmåga under perioden kring pensioneringen samt sambandet med socioekonomisk position och flera arbetsmiljöfaktorer. Vi undersökte ett tidsspann från elva år före pensioneringen till elva år efter pensioneringen med upprepade mätningar vartannat år. Figur 1 visar förändringar i självskattad hälsa och figur 2 visar förändringar i fysisk arbetsförmåga kring pensioneringen.
Figur 2. Utveckling av fysisk arbetsförmåga med 95% konfidensintervall (CI) över pensionsperioden (n=2151). Den grå färgen indikerar tidpunkt för pensionering. På skalan för fysisk arbetsförmåga betyder 1 mycket bra och 5 mycket dålig.
Resultaten visade att för majoriteten av studiepopulationen förändrades inte hälsan nämnvärt över studieperioden och de allra flesta (70–75%) hade en god hälsa både före och efter pensioneringen. Sämre psykosocial arbetsmiljö och låg socioekonomisk position hade dock ett samband med dålig hälsa före och efter pensioneringen och en mindre grupp (8–15%), där dålig psykosocial arbetsmiljö och lägre socioekonomisk position var vanligt förekommande, uppvisade en försämring i självskattad hälsa och fysisk arbetsförmåga efter pensioneringen.
Sammantaget visar resultaten i avhandlingen att fysisk hälsa har minskat i betydelse för deltagande på arbetsmarknaden bland äldre arbetstagare. Resultaten visar även att ett förlängt arbetsliv inte tycks påverka den fysiska hälsan negativt senare i livet. Detta är lovande för framtida höjningar av den övre gränsen för pensionsåldern. Däremot visar resultaten att de som har sämre arbetsförhållanden och lägre socioekonomisk position kanske inte har de förutsättningar som krävs för att fortsätta arbeta upp till högre åldrar jämfört med dem som har goda arbetsförhållanden och högre socioekonomisk position. Det är således viktigt att beakta denna grupp när reformer om höjd pensionsålder diskuteras.
Det behövs mer forskning om yrkesgrupper inom sektorer där den psykosociala och fysiska arbetsmiljön är bristfällig och hur nuvarande och framtida pensionsreformer kan påverka deras hälsa, både under arbetslivets gång och senare i livet.
Eyjólfsdóttir, H. S., Baumann, I., Agahi, N., Fritzell, J., & Lennartsson, C. (2019). Prolongation of working life and its effect on mortality and health in older adults: Propensity score matching. Social Science & Medicine, 226, 77–86.
Eyjólfsdóttir, H.S. (2021). Unequal tracks? Studies on work, retirement and health. Doctoral Thesis, Karolinska Institutet, Stockholm. https://openarchive.ki.se/xmlui/handle/10616/47581
Hjärnfonden delade nyligen ut sex miljoner kronor i form av postdoktorala stipendier till tio forskare som är i början av sina karriärer. En av dem är Mattias Andréasson som forskar om Parkinsons sjukdom genom att studera nervtrådar i huden.
Få personer över 65 år söker stöd efter att de blivit utsatta för våld, visar en omfattande undersökning från Sveriges kommuner och regioner och SU-Kvinnofrid. De befarar att det finns ett stort mörkertal bland äldre som inte söker hjälp.
En litteraturstudie från Hälsohögskolan i Jönköping har sammanställt forskningen om äldre personer med ADHD. De grundläggande symptomen består, men tar sig ofta andra uttryck och får en annan intensitet.
Många seniorer är isolerade och ensamma, det sociala livet är ofta begränsat till hemtjänstens besök. Håll kontakten! är en arbetsmodell för hemtjänstens personal som kan bidra med en lösning på den sociala utmaningen.
Anhörigkonsulenter stöttar närstående till personer som är långvarigt sjuka. Deras arbetsuppgifter inrymmer, förutom stödjande samtal, en mängd andra insatser. Anhörigkonsulentens erfarenhet och kunskap kan fler ha nytta av i socialtjänsten.
I den allmänna debatten likställs ofta begreppen ensamhet och social exkludering. Det kan leda till att äldre personer får svårt att tala om egna upplevelser av ensamhet.
