Folkhälsomyndigheten har nyligen gjort en översikt över forskningen om hälsa och livsvillkor hos äldre hbtq-personer i Sverige. Den visar att många är oroliga för framtida behov av vård och omsorg och rädda för bristande kompetens hos personalen. I hbtq-gruppen är även social isolering och ofrivillig ensamhet vanligare.
Anna Siverskog, forskare i genusvetenskap. Foto: Robert Jacobsson
Anna Siverskog, forskare vid Södertörns högskola, har gjort flera studier om äldre hbtq-personer. Hon har tillsammans med norska kollegan Janne Bromseth även skrivit en rapport som samlar forskning och kunskap från de nordiska länderna.
– Den rapporten betonar också skillnaden i psykisk ohälsa i hbtq-gruppen jämfört med övriga befolkningen. Situationen har förändrats mycket under de här personernas liv, men de är också präglade av hur det har sett ut tidigare. Det är exempelvis vanligare att ha erfarenheter av diskriminering.
Anna Siverskogs avhandling Queera livslopp – Att leva och åldras som lhbtq-person i en heteronormativ värld byggde på intervjuer om livsberättelser. Hon fick ta del av flera personers svåra upplevelser i mötet med samhället.
– Ibland har det handlat om rätt våldsamma förlopp – många har haft erfarenheter av att folk har tagit avstånd från dem när de har kommit ut. Det är tufft när personer som står en nära säger upp bekantskapen. Relationen till vården kan också ha varit knepig. Homosexualitet har ju varit patologiserat under de äldre personernas livstid och transidentitet är fortfarande det i någon mån.
Det är en återkommande fråga för hbtq-personer hur vården och omsorgen kommer fungera när de blir äldre, berättar Anna Siverskog. Internationell forskning visar att det är färre i hbtq-gruppen som har barn, vilket gör att de blir mer utlämnade till offentlig vård.
Många upplever ändå en lättnad under åren kring pensionering, eftersom de slipper ifrån arbetslivets krav på anpassning.
– Flera har beskrivit att ”då kunde jag äntligen komma ut” och de behövde inte längre vara rädda för kollegor, chefer och kunder. Men i samband med att omsorgsbehoven kommer, då vänder det igen.
Anna Siverskog poängterar att det ändå är viktigt att också se styrkan i äldre hbtq-personers berättelser. Många har, trots negativa reaktioner, gjort motstånd och kämpat för sina rättigheter.
– Det finns också en stor kreativitet vad gäller familjebildning. Man pratar om valda familjer, om andra typer av anknytning. Vänner ges ofta en viktig plats. De pratar också mycket om mötesplatser – många har sökt sig till sammanhang som barer och föreningar, som har utgjort frizoner.
De här platserna kan även skava lite, eftersom de ofta är ungdomsinriktade, förklarar Anna Siverskog. Därför har det bildats nya mötesplatser för äldre, som seniorgrupperna inom RFSL, för att möta behovet.
Efter att ha tagit del av många äldres livsberättelser i avhandlingsarbetet, ville Anna Siverskog fördjupa sig i frågan om den framtida omsorgen. Det saknades studier om hur det faktiskt ser ut för hbtq-gruppen i mötet med vård och omsorg.
– Mina resultat visar att det genomgående finns väldigt lite kunskap om hbtq-gruppen och frågorna kommer sällan upp. Omsorgen i sig kan bli begränsande – man får svårare att delta i hbtq-sammanhang och svårare att få till sexuella möten också. En person som till exempel hade ett stort nätverk genom digitala kontakter, fick inte tillgång till internet på sitt boende.
Anna Siverskog har också använt sina resultat till ett utbildningsmaterial för personal, som har tagits fram i samarbete med RFSL Stockholm (se faktaruta). I den finns bland annat hbtq-historia och flera konkreta tips och råd för alla som möter äldre.
– Det är viktigt att poängtera att personalen ofta har goda intentioner. Men de har ofta tuffa förutsättningar, förklarar Anna Siverskog.
Resurserna minskar och de äldre blir fler och de som beviljas äldreomsorg mår sämre.
– De äldre känner också av stressen och pressen, vilket de också ger uttryck för.
För att komma till rätta med situationen behövs mer resurser och bättre arbetsvillkor i omsorgen, samt mer utbildning och forskning, enligt Anna Siverskog. Hon har påbörjat en större enkätstudie, tillsammans med två forskarkollegor, för att se övergripande trender bortom de kvalitativa, intervjubaserade studier som har gjorts om äldre hbtq-personers situation.
Det behövs även mer forskning om olika subgrupper, exempelvis äldre med migrationsbakgrund, intersexuella och transpersoner, inom den breda hbtq-gruppen.
– Det har hänt mycket inom forskningen i Sverige under de senaste 15 åren, men vi behöver göra mycket mer. Vi behöver också mer kvantitativa data och få fler av de allra äldsta och också fler från landsbygden att delta i våra studier.
