”Vissa hamnar i garderoben igen”

Anders Niska, 78 år, bor i en lägenhet som hyrs ut av föreningen Regnbågen. Seniorboendet är unikt i sitt slag i Sverige i att erbjuda lägenheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Att dela erfarenheter och förstå varandras situation betyder mycket, förklarar Anders Niska.

–  I vårt samhälle försöker folk alltid lägga människor i olika fack. Det skulle inte behövas en sådan gemenskap om vi var trygga i alla sammanhang, men det är vi inte.

Regnbågens lägenheter ligger på tre våningsplan högst upp i ett hus på Gärdet i Stockholm, i anslutning till ett särskilt boende och demensboende, vårdcentral och träffpunkten Rio, med kafé och andra verksamheter för äldre. Det är på Rio vi möts, omringade av livliga diskussioner vid många bord. Anders Niska blickar ut över alla pratglada äldre och ler.

–  Det är så enkelt att komma ner, man behöver inte ens ta sig utomhus. Här brukar vi från Regnbågen också träffas.

Anders Niska flyttade till Stockholm från Avesta för drygt tio år sedan, efter en skils­mässa, och såg Regnbågen som en chans att träffa fler i samma situation och få ett sammanhang. Nu är han vice ordförande i Regnbågens styrelse.

–  I Avesta fanns inte samma möjlighet, där hade man nog blivit mer ensam i livet. Jag har provat kollektivboende tidigare och tanken började gro rätt tidigt – att bo i gemenskap igen.
Anders Niska berättar om ett samhälle i förändring, där det återigen har blivit svårare för hbtq-personer. Han möter många andra med liknande erfarenheter och får höra att de kan bli ifrågasatta och sämre bemötta.

–  Flera känner att det är förändringens vind som blåser. Ju mer konservativt ett samhälle blir, desto svårare att acceptera annorlunda beteende. Normerna ska vara fasta, säger Anders Niska med ett drag av uppgivenhet i rösten.

–  Jag känner att det nästan var lättare när jag kom ut på 70-talet, än vad det är nu.

De flesta som bor i Regnbågens lägenheter är fortfarande friska och likt Anders Niska inte i behov av hemtjänst. De vänner som har hemtjänst upplever att bemötandet är olika beroende på personal, berättar han. Mycket hänger på den enskilda personalens kunskap och förståelse.

–  En del av den yngre personalen har inte ­historien bakåt, de vet inte vad flera av oss har gått igenom. Har de en muslimsk bakgrund kan det i också spela roll för synen på homosexualitet. Det kan finnas fördomar hos perso­nalen, även om ett boende är hbtq-­certifierat, säger Anders Niska.

Anders Niska har en beteendevetenskaplig bakgrund och har i hela sin yrkeskarriär jobbat med att hjälpa och stötta andra, exempelvis genom ansvar för personalfrågor och rehabilitering. Nu, när han är pensionär, leder han samtalsgrupper där personer med psykisk ohälsa kan dela sina erfarenheter med varandra.

Han har också länge engagerat sig inom RFSL. Att våga vara öppen och ärligt dela med sig av problem och livsberättelser kräver en tillåtande omgivning, påpekar han. Vad gäller hbtq-erfarenheter kan människor från andra kulturer vara mer utsatta.

–  De kan bli mer försiktiga i mötet med ­andra. Men de kan också bli mer aktiva i en grupp och få kraft av gruppen.

Personer som får demens kan också vara extra sårbara när de börjar förlora sammanhangen. Detsamma gäller transpersoner, som ofta har upplevt särskilt mycket diskriminering och dålig behandling genom livet, förklarar Anders Niska.

–  Om de inte känner sig trygga hamnar de i garderoben igen. Det svåraste är när man blir rädd och känner att någon inte gillar en.

Anders Niska hoppas att fler kommuner och företag inom äldreomsorgen blir hbtq-certifierade och att alla inom hbtq+-gruppen kan få ett bra bemötande och likvärdig behandling på äldre dagar.

–  Vi behöver varandras stöd och förståelse från hela samhället för att må bra.