Munhälsan – kopplingen till demens

I takt med att världens befolkning blir allt äldre står vi också inför en kraftig ökning av demenssjukdomarna. Demenssjukdomar innebär en gradvis försämring av hjärnans funktioner, vilket påverkar minne, språk, beteende och förmågan att klara vardagen.

Forskning har under senare år börjat uppmärksamma sambandet mellan munhälsa och demenssjukdom. Särskilt fokus har riktats mot parodontit  – en kronisk inflammation i tandköttet som kan leda till tandlossning.

Parodontit är en av världens vanligaste inflammatoriska sjukdomar och drabbar mellan 35–60 procent av den vuxna svenska befolkningen. Behandling av parodontala sjukdomar syftar till att stoppa den inflammatoriska processen som orsakar nedbrytning av tandens stödjevävnader.

Behandlingen inleds ofta med noggrann rengöring av tandytorna, så kallad depuration, för att avlägsna tandsten. Patienten får också instruktioner om hur de ska förbättra sin munhygien, vilket är avgörande för långsiktig behandlingsframgång.

Vid mer avancerad parodontit kan kirurgiska ingrepp behövas för att komma åt djupa fickor eller ersätta förlorad vävnad. I undantagsfall används även antibiotika som komplement. Regelbunden uppföljning inom tandvården är också viktigt och ofta livslångt.

Orala sjukdomar, särskilt parodontit och tandförluster, har associerats med demensrisk, men forskningsläget är inte helt klarlagt.

Studier från bland annat Asien visar på ett tydligt samband mellan parodontit och ökad risk för demensutveckling, men resultaten är skiftande och andra studier visar på ett svagare samband eller på inget samband alls.

Studier från min forskargrupp vid Karolinska institutet har visat ett samband mellan parodontit, minnesproblem och Alzheimers sjukdom. I en fallkontrollstudie undersöktes 154 personer med olika grader av minnesnedsättning samt 76 friska kontrollpersoner.

Kliniska och röntgenologiska undersökningar visade att de med minnesnedsättning hade mer benförlust, fler djupa tandköttsfickor och mer karies. Re­sultaten tyder på ett samband, men urvalets storlek och studiedesignen gör att ett orsakssamband inte kan fastställas.

I en ny avhandling från Östra Finlands uni­versitet i Kuopio fann forskarna att förs­äm­­rad­ oral hälsa, såsom tandförlust och paro­don­tala ­sjukdomar, är kopplad till ökad risk för ­minnesproblem och demenssjukdom även
i en finsk population.

Det finns ett antal hypoteser om varför ett samband mellan demenssjukdom och paro­dontit är troligt. Parodontit är en källa till inflammatoriska ämnen som kan spridas via blodet eller möjligtvis ryggmärgsvätska till ­hjärnan och bidra till en inflammatorisk reaktion i hjärnan som påverkar nervceller som är viktiga för den kognitiva förmågan.

Inflammation verkar vara en nyckelfaktor för både parodontit och demenssjukdom. I hjärn­vävnaden hos personer med Alzheimers­ sjukdom har man sett förhöjda nivåer av inflammatoriska ämnen.

Forskning har också visat att personer med parodontit har högre nivåer av inflammationsmarkörer i blodet, vilket kan påverka hjärnan negativt. En studie visade att personer med höga inflammationsnivåer upplevde nästan åtta procent större kognitiv försämring än de med lägre nivåer.

Utöver inflammation har forskare identifierat flera andra biologiska mekanismer som kan förklara sambandet mellan parodontit och demens­sjukdom.

En hypotes rör spridningen av bakterier från munhålan till hjärnan. Bakterier som kopplas till orala inflammationer har påvisats i hjärnvävnaden hos personer med Alzheimers sjukdom.

Dessa bakterier skulle kunna ta sig ­in i blod­omloppet via inflammerat tandkött och därefter passera­­ blod-hjärnbarriären, vil­ket kan leda till neuroinflammation.

En annan möjlig mekanism är påverkan på tarmens mikroflora. Det finns ett växande intresse för att munhälsan påverkar sammansättningen av bakterier i tarmen, vilket i sin tur kan påverka hjärnans funktion.

En ogynnsam mikro­flora i tarmen har kopplats till både inflammatoriska processer och neurodegenerativa sjuk­domar. Att tugga stimulerar blodflödet och nervaktiviteten i hjärnan.

Färre tänder kan innebära mindre stimulans – och därmed ökad risk för minnesförsämring. Tandförlust kan också påverka kosten negativt, vilket i sin tur kan påverka hjärnans funktion.

Dålig munhälsa och tandgluggar kan leda till minskade sociala kontakter, vilket kan vara en riskindikator för demenssjukdom.

Djur­experiment har visat att minskad tuggförmåga kan leda till försämrad hjärnfunktion, bland annat genom minskad aktivitet i hippocampus – en del av hjärnan som är viktig för minnet.

Tuggning stimulerar nervimpulser och blodflöde till hjärnan, vilket kan ha en skyddande effekt mot demenssjukdom. Färre tänder kan alltså innebära mindre stimulans och sämre näringsintag, vilket i sin tur kan påverka hjärnan.

Dessa hypoteser är just hypoteser, men de visar att sambandet mellan munhälsa och demenssjukdom är komplext och sannolikt påverkas av flera samverkande faktorer. Fort­satt forskning behövs för att klarlägga dessa mekanismer och för att utveckla effektiva ­f­öre­byggande strategier.

Även om sambandet mellan munhälsa och demenssjukdom ännu inte är helt klarlagt, finns det indikationer på att en god munhälsa bör vara del i det medicinska batteriet för att förebygga kognitiva sjukdomar.

Eftersom munhälsa är något vi kan påverka genom förebyggande insatser, regelbunden tandvård och god egenvård, är det ett område som förtjänar större uppmärksamhet – både inom forskning och i vården.

En god tandhälsa och en god munhygien skulle kunna ge en förbättring på minnets område, men oavsett är det också ett enkelt sätt att förebygga sjukdomar i munnen. Att använda en tandborste, oavsett manuell eller elektrisk, samt mellanrumstandborstar och tandstickor har väldigt få om ens några biverkningar.

Därför är det värt att uppmärksamma en studie från Karolinska institutet som visar att besöken hos tandvården minskar kraftigt upp till tre år efter det att en individ har fått en demensdiagnos.

Samtidigt vet vi att tandvårdsbehovet för dessa individer ökar. Därför är det viktigt för personer med demenssjukdom att de har och bibehåller en regelbunden tandvårdskontakt för att bidra till en god munhälsa.

Munhälsa bör därför ses som en viktig del av prevention – inte bara för tandhälsan, utan också kanske för hjärnans välmående.