Allt längre kvar att leva

Det är inte bara i Sverige som medel­livslängden har ökat kraftigt de senaste åren. Globalt sett lever människor längre. Men Sverige har ovanligt bra verktyg för att studera denna trend. Vi har nämligen några av de mest kompletta patient- och befolknings­register som finns – och framstående utbildningar inom folkhälsa och epidemiologi.

Det var några av anledningarna till att tyska Anna Meyer sökte sig till studier i Sverige. Född och uppvuxen i staden Nordhorn, i norra Tyskland, tog hon en kandidatexamen i sociologi vid universitetet i Mannheim. Anna Meyer visste sedan tidigare att hon ville studera vidare, men berättar att det var svårt att hitta ett utbildningsprogram som intresserade henne.

– I Tyskland är det svårt att hitta kurser och utbildningar för folkhälsa och epidemiologi som är öppna för personer som har studerat med en samhällsvetenskaplig inriktning. Där är det mer fokus på medicin, säger hon.

Då letade hon bland annat i Nederländerna och Sverige, och hamnade på Karolinska institutet i Stockholm.

– Jag sökte masterstudier i folk­hälsovetenskap och fick kontakt med forskningsgruppen Den åldrande befolkningen under den seniora forskaren Karin Modig, där jag till slut skrev min masteruppsats och gjorde mitt avhandlingsarbete inom folkhälsa och epidemiologi, med hjälp av svenska registerdata.

Anna Meyer disputerade i februari med en avhandling som bland annat under­söker sambandet mellan förväntad livslängd och allvarliga sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdom och cancer.

– Jag ville undersöka om det fanns grupper som hamnade på efterkälken när vi lever allt längre. Vi inkluderade även utbildningsnivå, socioekonomiska skillnader och personer som inte tidigare hade någon kronisk sjukdom.

Resultaten visar att medellivslängden inte enbart ökar i vissa grupper. Även personer med sjukdomar levde längre.

Men allas förväntade livslängd ökar inte lika mycket, till exempel lever kvinnor som har eller har haft bröstcancer i snitt två till fem år kortare, jämfört med de som inte har haft cancer. Anna Meyer betonar dock att de också har fått en ökad förväntad livslängd. Kvinnor som är 65 år och som har haft bröstcancer kan förvänta sig leva 18–20 år till. Siffran för kvinnor utan cancer är 20–25 år.

– Skillnaden är inte så stor och den förväntade livslängden för kvinnor med bröstcancer närmar sig den förväntade livslängden för hela befolkningen. Däremot är prognosen något sämre för personer med lungcancer.

Anna Meyer har haft ett särskilt fokus på hälsan och den förväntade livslängden hos personer som drabbats av höftfraktur. Tre av avhandlingens fem delarbeten utgår från data om diagnosen. Norden har nämligen en av de högsta förekomsterna av höftfrakturer i världen. Det är oklart varför, men Anna Meyer spekulerar i att det kan ha någonting med klimatet att göra.

– Det nordliga klimatet med perioder av lite sol kan leda till vitamin D-brist, vilket i sin tur kan ge upphov till osteoporos, det vill säga benskörhet. Och benskörhet är som känt en riskfaktor för höftfrakturer.

Kan det finnas en genetisk faktor?

– Det finns några hypoteser om det. Studier har visat att personer från Norden, som bor i till exempel Storbritannien, har en högre förekomst av benskörhet än britter själva.

Däremot ska man inte vara för dyster. Förekomsten av höftfrakturer har minskat i Sverige, vilket är ett tecken på att olika interventionsprogram i viss mån haft framgångar. Även antalet återfall har minskat. Samtidigt har dödligheten inte sjunkit för personer som drabbats av höftfrakturer.

– Generellt har personer som fått en höftfraktur fått en större samsjuklighet med tiden. Det har bidragit till att dödligheten fortfarande är hög, säger Anna Meyer.

De till synes paradoxala resultaten kan bero på att de som drabbas av höftfrakturer oftast är sköra och har många andra sjukdomar redan innan, förklarar hon. De som interventionerna hjälper är förmodligen personer som redan är någorlunda friska.

Dödligheten för höftfrakturer verkar också vara högre bland män, trots att det är ovanligare att de drabbas. Anna Meyer tycker att det borde uppmärksammas mer av forskare och beslutsfattare.

– Vissa säger att kvinnor lever längre, men med fler sjukdomar, och att män dör så fort de får en sjukdom, vilket kanske inte riktigt är fallet. Diagnostisering och behandling av benskörhet har länge varit undermålig, särskilt för män. Behandlingen för benskörhet hos män kanske inte är tillräckligt bra, säger hon och fortsätter:

– Vi ser samma sak när det gäller hjärt-kärlsjukdom hos kvinnor. Det kanske är för att vi vet för lite om hur behandlingen påverkar kvinnor, för att studier för det mesta har gjorts på män. Men epidemiologi är ett komplext forskningsfält, det här är ren spekulation från min sida.

För att sammanfatta avhandlingen säger Anna Meyer så här:

– Att studera trender i folkhälsa är komplicerat. Det finns en föreställning om att en åldrande befolkning är förknippat med negativa konsekvenser för hälso- och sjukvården och samhället i stort, men jag skulle säga att det inte är fallet. De senaste åren har vi sett förbättringar i hälsan hos äldre personer och det är viktigt att förstå att många olika faktorer spelar in när man beräknar förväntad livslängd i en grupp.

Under sin tid som doktorand var Anna Meyer också anknuten till forskarskolan SWEAH, som leds från Lunds universitet, något som varit till stor hjälp för henne.

– Jag var den enda doktoranden inom området geriatrisk epidemiologi på min avdelning så det var kul och givande att få träffa andra doktorander inom fältet, även om de kom från andra discipliner. Det kommer att hållas en träff för alumner den här sommaren, vilket jag ser fram emot. Vi vill verkligen hålla nätverket aktivt.

Efter fem års studier är det dags för Anna Meyer att se över sin framtid. Hon berättar att hon är lite nervös: Tryggheten och säkerheten som doktorandtiden har medfört kommer att försvinna.

– Jag hade tur som hamnade i en sådan bra forskningsmiljö och att jag har fått göra lite som jag själv velat. För en del doktorander är projekten och frågeställningarna redan bestämda i förväg. Men jag fick ganska fria tyglar, något som jag verkligen trivdes med. Nu kommer det bli en lite mer osäker framtid.

Anna Meyer kommer dock att arbeta vidare med samma forskargrupp och med samma inriktning på folkhälsa och epidemiologi. Bland annat ska hon avsluta sin del i några pågående projekt och inom några år planerar hon att ta fram sitt eget postdok-projekt och ansöka om forskningsmedel.

– Dagens 70-åringar har väldigt liknande biologiska egenskaper som 60-åringarna tidigare. Det skulle jag vilja undersöka närmare, säger hon.