Hälsohögskolan vid Jönköping university är en av de svenska knutpunkterna för forskning om äldre och åldrande. Den som regelbundet läser Äldre i Centrum kan inte undgå alla intressanta projekt från forskare som är kopplade till deras forskningsmiljö. Men den som försöker stifta lite närmare bekantskap med Jönköpings äldreforskning upptäcker snart att där finns två aktörer, båda knutna till Hälsohögskolan: Institutet för gerontologi, IFG, och Aging research network – Jönköping, ARN-J.
Vad är egentligen skillnaden mellan dem och hur hänger de ihop? Vi kontaktade Linda Johansson, som är avdelningschef på IFG och Ingemar Kåreholt, som är forskningsmiljöansvarig för ARN-J, för att få veta mer.
– IFG är ett institut och avdelning, på Hälsohögskolan. IFG bedriver både forskning och utbildning. ARN-J är en av Hälsohögskolans forskningsmiljöer och bedriver ingen utbildning, utan det är mer som ett forskningsnätverk, säger Linda Johansson.
– Det är lite lurigt. Vi hänger ihop väldigt väl. ARN-J är större än IFG, men alla som jobbar på IFG och ägnar sig åt forskningsfrågor är engagerade i ARN-J, fortsätter hon.
Institutet för gerontologi har en lång historia. Det grundades 1970 som en del av landstinget och fördes över till Hälsohögskolan 1992. 2004 blev gerontologi också det första ämne på hälsohögskolan som det gick att doktorera i.
– 2007 skapades Hälsohögskolans forskningsmiljöer och föregångaren till ARN-J, som kallades för Åldrandemiljön. Jag tog över ansvaret tillsammans med Anna Dahl Aslan 2016 och då tyckte vi att Åldrandemiljön lät väldigt torftigt som namn, så vi bytte till arn-j samma år, berättar Ingemar Kåreholt.
Forskningsmiljöerna är tvärinstitutionella men kopplingen mellan IFG och ARN-J är självklart väldigt stark.
– Alla som jobbar på IFG tillhör ARN-J. Så vi är väldigt tajt knutna till varandra och jag frågar Linda till råds om ARN-J-saker fast hon inte har ansvar för det, säger Ingemar Kåreholt.
IFG:s åtta medarbetare utgör ungefär halva ARN-J:s mest aktiva skara. Forskningsmiljön består dock av ett fyrtiotal personer om man räknar in alla affilierade eller på annat sätt involverade personer. Bredden på forskarnas ämnen är stor. Det handlar om psykologi, sociologi, omvårdnad, arbetsterapi, oral hälsa, folkhälsa, och det kanske största ämnet socialt arbete.
– Även bredden på IFG är en otrolig styrka. Men vi är inte så många och då kan man bli ganska ensam inom sitt område, så det är en balansgång. Men vi bedriver ju utbildning på Hälsohögskolans andra utbildningsprogram och det påverkar vilken personal vi behöver ha, säger Linda Johansson.
Institutet för gerontologi har inga egna program på grundutbildningsnivå, men bidrar alltså med kurser på utbildningarna till sjuksköterska, arbetsterapeut, tandhygienister, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterska och även inom socialt arbete. Tillsammans med regionen utbildar de också blivande specialistläkare med kurserna Gerontologi – det normala åldrandet respektive Hemsjukvård och vård av sköra äldre.
Är det svårt att få studenterna att vilja läsa era kurser?
– Kurserna är obligatoriska moment på de här utbildningarna. De flesta har kanske inte sökt sig hit för att arbeta med äldre, men jag tycker att vi har ett ansvar att få dem intresserade och att få dem att förstå att även om de exempelvis jobbar inom ambulanssjukvård så kommer de att möta många äldre. Vi brukar få fina utvärderingar och vi har ett magisterprogram, så vi vill gärna sälja in det lite grann, säger Linda Johansson.