Hett case för lundaforskare

CASE vid Lunds universitet är en av de mer välkända forskningsmiljöerna med fokus på äldre och åldrande i Sverige. Att det har blivit så är ingen slump utan bygger på ett målmedvetet arbete för att sprida kunskap om forskningen utanför akademin.

Vi tar det från början. CASE är en förkortning av Centre for ageing and supportive environments. Fröet till centrumbildningen såddes redan 1997, när arbets­terapeuten Susanne Iwarsson var i slutet av sitt avhandlingsarbete, vilket berörde samspelet mellan den åldrande individen, boendet och hälsan. Då hörde Agneta Ståhl på Lunds tekniska högskola, lth, av sig och berättade att hon arbetade med liknande frågor inom kollektivtrafiken.

– Det blev starten för ett intressant samarbete där det tekniska och det hälsovetenskapliga perspektivet möttes. Vi började jobba tillsammans, vi hade gemensamma doktorander och framåt 2005–2006 kom en era av finansiering från de statliga forskningsråden med stöd för att bygga upp starka, tvärvetenskapliga forskningsmiljöer, säger Susanne Iwarsson, som i dag är professor vid institutionen för hälsovetenskaper vid Lunds universitet och koordinator för case.

Susanne Iwarsson och Agneta Ståhl hade redan börjat formulera ett gemensamt forskningsprogram och de skrev en ansökan tillsammans med åtta andra forskare. Efter några försök lyckades de och fick 50 miljoner kronor under tio år av Forte. Formellt startade CASE i juli 2007.

Inriktningen blev den åldrande individen/befolkningen och samspelet med den omgivande miljön. Det tydliga temat innebär att CASE inte har fungerat som ett paraply för alla som forskar om äldre och åldrande vid Lunds universitet, utan för dem vars forskning passar in i profilen.

– När vi startade var forskare vid medicinska fakulteten, Lunds tekniska högskola och samhällsvetenskapliga fakulteten inblandade. Det har varit en diskussion naturligtvis, hur bred eller snäv ska inriktningen bli? Det första man ska slå fast är att ”miljön” kan betyda mycket. Oftast tänker man på den fysiska miljön, som bostäder och kollektivtrafik. Men stödjande miljöer kan vara vårdmiljö, miljön inom äldreomsorgen, det kan vara den kulturella miljön eller den sociala miljön, alltså socialt stöd bland människor. så vi har en väldigt vid uttolkning av vår inriktning. Men vi håller oss till den.

Ett annat vägval var att bygga forskningsmiljön runt de forskare som redan fanns på Lunds universitet, medan andra excellens­centra rekryterade internationella namn för att skapa sina starka miljöer.

– Det fick vi faktiskt kritik för, men vi höll fast vid denna strategi eftersom den gjorde oss mindre sårbara. Plus att vi rekryterade en bas av doktorander med vår forskningsinriktning, och det blev så många som ett tjugotal som disputerade under de här åren. En hel del av dem är nu universitetslektorer, och docenter finns det många, säger Susanne Iwarsson.

Under de första tio åren levde CASE på anslaget från Forte och medfinansieringen från Lunds universitet. Då organiserades också arbetet enligt ansökan och var tydligt formaliserat genom en styrelse. Men då, som nu, var forskarna utspridda på sina heminstitutioner. När finansieringen från Forte upphörde 2017 omorganiserades verksamheten.

– Våra behov ser annorlunda ut i dag. Nu har vi en styrgrupp med en representant från varje fakultet plus koordinatorn, som är jag.

Från att vara ett formaliserat centrum har CASE i dag mer karaktären av ett nätverk.

Ett 60-tal forskare ingår i CASE, fördelade på åtta olika formellt anslutna grupper, numera från fyra fakulteter sedan forskningsmiljön med inriktning mot äldrerätt anslutit från juridiska fakulteten. Enskilda forskare kan också gå med.

– Av de 60 är det kanske 35 som är riktigt aktiva. Och vi är alltid öppna för nya anslutningsansökningar. Senast tillkom Fire safety engineering på LTH, och brandsäkerhet för äldre är ju ett område som verkligen är underbeforskat och väldigt angeläget. Vi är alltid positiva till att ansluta ytterligare forskare som har en forskningsinriktning som är rimlig under paraplyet.

En kritisk punkt i CASE-historien blev övergången efter att Forteanslaget tagit slut.

– Det var ett målmedvetet arbete i flera års tid i förhållande till universitetsledningen, fakulteterna och medarbetarna naturligtvis, säger Susanne Iwarsson.

När dagen kom inrättade universitetet CASE som en stark forskningsmiljö. Medicinska fakulteten och LTH bidrar årligen med en halv miljon kronor vardera för att upprätthålla grundfunktionerna i centrumet. Det finns också en större donation som kommer CASE till del. Susanne Iwarsson innehar nämligen Maria och Seved Ribbings professur i äldrevård och gerontologi, finansierad av Ribbingska minnesfonden med en årlig donation på 3,5 miljoner kronor.

– Det är en fantastisk tillgång. De ska finansiera min professur och resten av det årliga donationsbeloppet använder jag enligt avtalet. Det ska alltid finnas minst en annan disputerad forskare anställd, i övrigt ska forskningen rymmas inom stiftelsens syfte, vilket min forskargrupp och CASE gör, berättar Susanne Iwarsson.

Eftersom donationen är löpande fick den ingå i de medel universitetet garanterade när CASE fick sitt ursprungliga anslag från Forte. På det viset har minnesfonden i högsta grad bidragit till uppbyggnaden av centrumet.

Merparten av forskningen inom CASE bedrivs inom forskargrupperna Aktivt och hälsosamt åldrande och Tillämpad gerontologi på institutionen för hälsovetenskaper, samt Äldreomsorgens vardag och villkor på Socialhögskolan. Lunds tekniska högskola representeras av avdelningarna Trafik och väg och Brandteknik vid institutionen för teknik och samhälle, Byggproduktion vid institutionen för bygg- och miljöteknologi, samt Certec på institutionen för designvetenskaper. Dessutom ingår alltså forskningsmiljön Äldrerätt vid juridiska institutionen.

Det innebär att CASE härbärgerar en mångfald av forskning – Lunds universitet listar mer än 20 projekt. Ett exempel är forskargruppen på Socialhögskolan som driver projektet Specialiserad omsorg för äldre med missbruk och komplexa behov. Där undersöker de olika typer av insatser för äldre personer med missbruk. Avdelningen för brandteknik har projektet Utrymning från byggnader i det åldrande samhället, som kopplar in äldreperspektivet.

Forskare från Certec driver ett projekt om universell utformning tillsammans med Funktionsrätt Sverige. Det handlar om att stärka kunskapen och skapa strategier för hur man bygger ett samhälle utifrån människors olika behov. Fokus ligger på utbildning, bostäder och arbete. Vid juridiska institutionen finns projekt om rättigheter för äldre i ett EU-perspektiv. Hur ser den fria rörligheten ut för den som flyttar mellan länder? Hur kan man utnyttja hemtjänst och vård, till exempel?

Ett stort, nyligen startat projekt är RELOC–AGE, som utforskar vad som avgör hur män­niskor väljer att bo när de åldras. Både en register­studie och en enkät- och intervjustudie ingår, såväl som utveckling och utvärdering av en webbaserad tjänst där äldre ska kunna få hjälp att planera sitt framtida boende.

I exemplen blir det tydligt att man studerar människa och miljö i samspel, gärna med både kvalitativa och kvantitativa metoder. Men det finns ytterligare något som definierar CASE: det starka fokuset på brukarmedverkan.

– När vi skrev ansökan var ett av våra mål att samverka med dem som forskningen berör, äldres organisationer, hälso- och sjukvård, samhällsplanering och andra aktörer, som företag i bostadsbranschen eller kollektivtrafikutövare. I dag är det vanligt att involvera dem forskningen berör i själva forskningsprocessen, men 2006 var detta ett nytt grepp, säger Susanne Iwarsson.

2010 formaliserade man arbetet i CASE brukarråd, vilket har lett till en systematisk utveckling av brukarmedverkan. CASE har med andra ord en permanent funktion, med ordförande och ledamöter, som har uppdragsbeskrivningen att vara en kritisk röst till forskningen och förmedla kontakt till brukarna. Via samarbetet med rådet byggs sedan referensgrupper upp kring varje projekt. Det vanliga är annars att forskare samlar representanter för dem forskningen berör kopplat till enskilda projekt.

– I dag har vi ett register med kanske 500 personer som på olika sätt visat intresse för vår forskning. Där kan forskarna inom case rekrytera brukarrepresentanter beroende på vilken inriktning ett projekt har.

CASE beforskar också brukarmedverkan som sådan genom det Forte-finansierade programmet UserAge, som innehåller flera projekt och drivs tillsammans med brukarrepresentanter och forskare vid Göteborgs universitet, Högskolan Kristianstad och Linnéuniversitetet. (Läs mer i temat om just brukarmedverkan i ÄiC #2/21.)

Forskarna under CASE-paraplyet bidrar med undervisning på både grund- och avancerad nivå på socionom-, arbetsterapeut-, fysioterapeut-, omvårdnads- och folkhälsoprogrammen, men också till exempel inom designutbildningarna vid lth och kurser inom juridik. Vidare är forskarna mycket engagerade i forskarutbildningen vid de olika fakulteterna, men har dock inte hållit några egna kurser sedan 2014. Anledningen till det stavas SWEAH.

– De kurserna hade vi när vi drev en egen forskarskola i åtta år, så vi har faktiskt en portfölj med godkända kursplaner och utvärderade kurser som är unika i den meningen att de bygger på den forskning som vi bedriver inom CASE. Men när vi sedan gick in i SWEAH blev det kurser inom åldrande och hälsa på en mer generisk nivå. Där har vi sedan 2014 lagt all energi i och med att vi koordinerar SWEAH, berättar Susanne Iwarsson.

SWEAH ska utläsas Swedish national graduate school for competitive science on ageing and health, eller Nationella forskarskolan om åldrande och hälsa. Där har svenska lärosäten utvecklat en gemensam lärandeplattform för doktorander. Med den egna forskarskolan fick CASE erfarenhet av tvärvetenskaplig forskarutbildning och 2013 tog man hem en stor utlysning från Vetenskapsrådet för att skapa en nationell forskarskola. Utlysningen krävde samarbete och man fick med sig forskargrupper från 15 universitet och högskolor samt Region Skåne.

SWEAH:s inriktning på forskning om åldrande och hälsa är bredare än CASE fokus, men Lunds universitet koordinerar forskarskolan och CASE ansvarar för verksamheten, så kopplingen är tydlig. Efter åtta år tar nu det första anslaget slut, men med en gemensam ansträngning lanserar man det Susanne Iwarsson kallar SWEAH 2.0.

– Ja, det är fantastiskt roligt! Tolv, av ursprungligen sexton, partner har gått samman och bidrar under de närmaste fem åren för att driva SWEAH vidare. Det är helt unikt.

Intresserade doktorander kan ansöka om anslutning till forskarskolan, som sedan har gemensamma aktiviteter, som kurser och seminarier, och bidrar till att doktoranderna tidigt kan skapa egna nätverk inom åldrande och hälsa.

CASE har olika gemensamma aktiviteter för att hålla samman verksamheten. Ett exempel är CASE Scientific sessions, som består av seminarier och workshoppar, som ambulerar mellan forskarnas institutioner. Men varför lyckas CASE vara så synligt utåt? Forskningen i nätverket är ofta vardagsnära och känns angelägen för många. Brukarmedverkan skapar en naturlig utåtriktning, och tillsammans med brukarrådet arrangerar forskarna regelbundet CASE-dagen, som presenterar forskning som brukarna medverkat i. Men faktum är att CASE redan från början har haft en egen kommunikatör anställd.

– Vi har haft det som en väldigt medveten strategi, att vi ska synas och vara begripliga, säger Susanne Iwarsson.
I september tar CASE ytterligare ett steg in i rampljuset när projektet Bostadsförsöket, ett massexperiment kring tillgänglighet i bostäder, deltar i organisationen Vetenskap och allmänhets arrangemang Forskarfredag. Tidigare har Forskarfredag arbetat mycket med barn och ungdomar, men aldrig med seniorer.

– När det gäller medborgarforskning är det ovanligt även internationellt att engagera äldre.
Susanne Iwarsson hoppas med Bostadsförsöket nå ut till tusentals medverkande. Som i alla former av brukarmedverkan i forskningen handlar det om att prova sig fram. Hon har just tillsammans med äldre personer gjort tester av appen för datainsamling i Bostadsförsöket.

– Det är oerhört svårt att veta hur många som vill vara med och bidra. Men vi kommer också att följa Bostadsförsöket för att utvärdera vad äldre tycker om att medverka på detta sätt, vilket är en viktig del av projektet.