Ingmar Skoog. Foto: Johan Wingborg

Med uppmärksamhet i sikte

Med en nästan 40-årig karriär är Ingmar Skoog en av Sveriges mest renommerade äldreforskare. Det senaste året har han ofta kritiserat hanteringen av coronapandemin, som han tycker har varit ålderistisk.

2020 var ett tufft år. Många känner den psykiska påfrestningen av att inte kunna träffa andra i lika stor utsträckning som tidigare. Men den kanske största tragedin är att Sverige inte har kunnat skydda de sköra äldre. Det anser åtminstone Ingmar Skoog, professor i psykiatri vid Göteborgs universitet och föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa, AgeCap. Han har varit en av de mest uttalade kritikerna av pandemihanteringen i Sverige och tycker att äldreforskare borde ha involverats från första början.

– Som forskare kände jag mig helt frustrerad på grund av den okunskap som fanns om åldrande när pandemin bröt ut. Framför allt att man buntade ihop alla 70-åringar till en skör grupp när så verkligen inte är fallet. Beslutsfattare tog beslut baserade på hur hälsan hos 70-åringar såg ut för 30–40 år sedan. I dag vet vi att 70 är det nya 50, säger han.

Just det är ett begrepp som Ingmar Skoog själv har myntat och som bygger på hans erfarenheter som äldreforskare. Han är, utöver sin roll som professor och föreståndare, forskningsledare för en av Sveriges äldsta och mest omfattande befolkningsstudier: H70. Studien startade 1971 för att följa åldrandet hos personer som är 70 år och äldre. Den första kohorten som undersöktes var födda 1901, 40 år senare rekryterades personer födda 1944, något som gör att forskare kan jämföra hur åldrandet skiljer sig mellan generationer.

H70 var en av anledningarna till att Ingmar Skoog blev äldreforskare.

– Jag blev tillfrågad om jag ville bli doktorand i studien. Till en början ville jag forska om sex, jag var 30 år och tyckte att det lät jättespännande på den tiden. Det var lite tabubelagt så jag var lite rebellisk. Men min handledare tyckte att jag skulle studera demens.

Ingmar Skoog började läsa på om demensforskning och fastnade för hur brett området är. Och 1986 blev han doktorand inom den psykiatriska delen av H70. Ämnet för avhandlingen föll sig ganska naturligt. Den skulle handla om psykisk hälsa hos 85-åringar.

– Sen har jag fortsatt med samma studie, något man egentligen inte ska göra enligt dem som ger råd om hur man gör forskarkarriär. Skillnaden är att H70 nu har nya generationer av äldre som vi följer.
2008 tog han sedan över som forskningsledare för H70, men varken forskningskarriär eller val av ämne var kanske så slumpartat som det kan låta. Han berättar om när hans mamma flyttade till äldreboende och han gick igenom sina föräldrars ägodelar.

– När jag krafsade igenom mammas saker hittade jag ett gymnasiearbete som jag skrivit – om åldrandet. Till min stora förvåning. Jag hade inget minne av detta. När jag läste det senare var det rätt kul att se vad som hade hänt inom äldreforskningen, skrattar han.

Extra
INGMAR SKOOG

Ålder: 67 år.

Avhandling: Mental disorders in the elderly : A population study in 85-year-olds. Göteborgs universitet 1993.

Senaste publicering: Skoog m fl (2021). A non-APOE polygenic risk score for Alzheimer’s disease is associated with CSF neurofilament light in a representative sample of cognitively unimpaired 70-year-olds. Journals of gerontology series A.

Bästa publicering i eget tycke: Skoog m fl (1996). A 15-year longi­tudinal study on blood pressure and dementia. Lancet.

Vad skulle du göra med obegränsade resurser? Då skulle jag kunna finansiera fantastiska studier och samtidigt kunna finansiera forskare som kan analysera datan vi får fram.

Favoritbok: Just nu Karl Ove Knausgårds Min kamp, där jag kommit fram till sjätte delen.

H70-studien har alltså visat hur hälsan har förbättrats hos de äldre. Om man jämför en 70-åring i dag med 70-åring 40 år tidigare visar det sig att både kognition och fysisk styrka har förbättrats mycket mellan generationerna.

– Det man kan säga är att en 70-åring i dag har samma förmågor som en 50-åring för 30–40 år sedan, förklarar Ingmar Skoog.

Resultaten från studierna visar att samhället i dag överskattar hälsofaror för friska 70-åringar. Restriktionerna som under början av coronapandemin sattes in mot alla 70-åringar var onödiga och baserade på föråldrad kunskap.
Ingmar Skoog vill med sin forskning förbättra livet för äldre personer, bland annat genom att motverka ålderismen i Sverige. I USA var båda kandidaterna i presidentvalet över 70 år gamla och flera andra personer i beslutsfattande och höga positioner är också de i liknande ålder.

– Men kan du tänka dig något politiskt parti i Sverige som väljer en partiledare som är över 65 år? Efter valet 2018 var bara sex personer i riksdagen över 65 år. Sedan dess har det ökat till femton personer, det vill säga fyra procent av alla riksdagsledamöter. Och det är en väldigt konstig siffra eftersom ungefär en fjärdedel av alla väljare är 65 år eller äldre.

När Ingmar Skoog blickar tillbaka på vad han har åstadkommit inom äldreforskningen finns det några saker han är särskilt stolt över: Att H70 har pågått i ett halvt sekel, en studie där han tillsammans med kollegor upptäckte att högt blodtryck är en riskfaktor för alzheimer, samt upptäckterna kring åldrandets förändringar.

Men resultaten har inte kommit utan en del svårigheter. För åtta år sedan var det stora diskussioner om H70 skulle få fortsätta på samma nivå – forskningsanslagen kom inte in, vilket ledde till något av en ekonomisk kris.

– Vi hade planer på att göra om H70, men i stället fick vi fundera på om vi kunde behålla hela personalen. Det kändes väldigt motigt. Vi tyckte vi gjorde rätt saker, men de som satt på pengarna ansåg inte det. Som forskare måste man vara beredd på att det kan gå lite hur som helst med pengar, det är som ett lotteri. Men en vecka senare vände det för oss.

Mot slutet av 2013 fick Ingmar Skoog och H70 ett enormt anslag, summor som är ovanliga inom forskningen. Bland annat rörde det sig om hela 80 miljoner kronor från forskningsrådet Forte och Vetenskapsrådet.

Med den nya finansiella friheten kunde Ingmar Skoog och hans forskarkollegor påbörja nya undersökningsmetoder, bland annat magnetkameraundersökningar. Men det kanske mest betydelsefulla var att alla i personalstyrkan fick vara kvar, berättar han.

Som äldreforskare tycker Ingmar Skoog att åldrandet innefattar två olika saker. Den ena aspekten är att man kroppsligt blir äldre, medan den andra är att man har hunnit vara med om och lärt sig mycket. Erfarenheterna är fler och perspektiven är bredare.

– Efter en tid inser man att det inte finns en enda sanning och får på så sätt en större visdom. Visst att minnet och den fysiska förmågan blir sämre, men ju äldre man blir desto mer kunskap besitter man. Och det är något som ingen borde glömma bort.

Nästa år är det dags för Ingmar Skoog att gå i pension. Men det innebär inte att han kommer sluta vara aktiv inom forskningen. Som en oerhört nyfiken person är forskningen för honom något av en adrenalinkick. En av de roligaste sakerna är att få lära känna forskare runt om i världen och få ta del av ett enormt kunskapsutbyte. Men också att få utmana sina egna perspektiv.

– Som forskare är det väldigt viktigt att man alltid är beredd på att vara ödmjuk och erkänna när man har haft fel. För egen del tycker jag att det är kul när någon motbevisar mig.

När har du haft fel, Ingmar?

– Det vet jag inte, säger han och skrattar innan han fortsätter:

– Visst har det hänt många gånger. Just nu kommer jag inte på ett specifikt tillfälle, men det är en stimulerande känsla när man har fel och måste tänka om.

Det fortsatta lärandet är framför allt det som driver Ingmar Skoog.
– Jag har varit aktiv i nästan 40 år och så länge jag tycker att det är roligt och jag är frisk kommer jag fortsätta forska. Sen kanske det finns andra saker jag skulle hålla på med mer.

Ingmar Skoog har allt mer kommit att uppskatta att synas i medier. Det senaste året har han skrivit debattartiklar och medverkat i intervjuer i tv, radio och tidningar för att upplysa allmänheten, beslutsfattare och myndigheter om vad som är viktigt att tänka på när det gäller äldre i samband med coronapandemin.

– Det var helt obegripligt hur man förbisåg oss som har studerat äldre personer i flera år. Man pratade i stället med virologer och infektionsläkare som betedde sig som hobbyforskare inom äldreområdet. Dessa forskare gjorde okvalificerade gissningar. Jag tycker att det är bra att ha med forskare i debatten, inte bara äldreforskare. Sen tror jag att det är viktigt att inte uttala oss om sådant vi inte kan och ha en öppning för att även vi kan ha fel.

Ingmar Skoog påpekar också att forskare ska vara lite försiktiga och hålla ett lågmält tonläge. De är forskare, inte politiker, säger han bestämt och medger att han kanske har hållit en för hård ton vissa gånger under året. Men att se och höra så många forskare i medier är något han tycker är kul och en sysselsättning han kan tänka sig i framtiden.

– Jag var med som expert i tv-programmet Fyraåringarna på äldreboendet, vilket var oerhört kul och givande. Både för de som medverkade och för mig själv. Jag har insett att popu­lärvetenskap är viktigt för att sprida kunskap till allmänhet och politiker.

Vad skulle du vilja förmedla?

– Vi måste involvera äldre personer mer i samhället, i medier och politiken. I dag gör åldern att du automatiskt diskvalificeras från att vara aktiv att delta i samhället i Sverige. Och det gör att vi får en bild av äldre som är väldigt felaktig.

Fler porträtt

Debattglatt äldrefokus i Jönköping

På Hälsohögskolan vid Vätterns sydspets finns två organisationer för äldre- och åldrande­forskning: Institutet för gerontologi och nätverket ARN-J. Vilka olika roller har de…

Käringen mot vinden

Coronapandemin har tydliggjort hur äldreomsorgen under en följd av år har misshandlats. För Lena Ede blev det en av drivkrafterna för att få…

Hur gick det sen Helena Nilsson

…som 2019 disputerade med en avhandling om tandlossning och kognitiv svikt bland äldre personer.