ASC-exteriör2 72 dpi Foto Mikael Mildén
Avdelningen för åldrande och social förändring på plats i Norrköpings industrilandskap. Foto: Mikael Mildén.

Nyordning i Norrköping

Åldrandeforskningen vid Linköpings universitet bedrivs i Norrköping. Avdelningen för åldrande och social förändring, ASC, sätter fokus på europeiska nätverk och forskarutbildning. Sedan några år har man också byggt upp en unik databas med svenska registerdata.

Avdelningen för åldrande och social förändring, ASC, har sina lokaler i de gamla industri­byggnaderna på Linköpings universitets campus i Norrköpings industrilandskap. Man kan säga att forskningen på avdelningen har bedrivits i olika skepnader sedan 2001, men nu leds det vetenskapliga arbetet av ASC:s båda professorer Andreas Motel-Klingebiel och Lars-Christer Hydén.

Många känner nog igen Tema Äldre och åldrande och NISAL, National institute for the study of ageing and later life, och det är också de organisationer på vars skuldror ASC vilar rent historiskt. Den ursprungliga satsningen kom från Socialvetenskapliga forskningsrådet (senare Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, numera Forte), som utlyste medel till ett nationellt institut för forskning om äldre och åldrande.

– Alla större universitet i Sverige sökte. Linköpings idé var att göra ickemedicinsk äldreforskning, de ville studera det friska åldrandet och inte fokusera på vården, berättar Lars-Christer Hydén, som faktiskt var med redan vid starten.

Att enheten hamnade i Norrköping beror på 90-talets forskningspolitik. Staden ville ha ett eget lärosäte, men fick i slutändan nöja sig med ett campus tillhörande Linköpings universitet.

– När universitetet sedan fick pengarna till Tema Äldre och åldrande tyckte man att det skulle vara en perfekt ny organisation att lägga i Norrköping.

2007 ombildades temat till ett särskilt forskningsinstitut, NISAL, som formellt fanns kvar fram till 2016, innan verksamheten blev till ASC. Då hade Lars-Christer Hydén varit borta från verksamheten under några år, men återvänt igen 2015. Andreas Motel-Klingebiel hade kommit till avdelningen 2014, och organisationen genomgick samtidigt ett generationsskifte.

I dag består verksamheten av 16 personer som arbetar på plats i Norrköping, även om inte alla jobbar heltid på ASC. Fast egentligen är det inte riktigt så enkelt, då man satsat hårt på nationella och internationella samarbeten och finansierar ytterligare 10–15 personer genom forskningsnätverk, bland annat doktorander och postdoktorer i Polen, Tyskland och Storbritannien.

– När vi räknade nyligen såg vi att vi hade 35 till 40 samarbeten med andra institutioner. Så vårt engagemang är mycket bredare än det man ser här på avdelningen, säger Andreas Motel Klingebiel.

Även bland medarbetarna i Norrköping har man en stark internationell prägel, något som bland annat är ett resultat av de många samarbetena.

– Dels beror det på finansieringen. Våra tre doktorander på Marie Skłodowska Curie-medel är såklart internationella eftersom den som varit i Sverige under de tre senaste åren inte fick söka. I övrigt handlar det främst om konkurrens. Våra nätverk gör att vi når ut med våra utlysningar och många söker hit, säger han.

Avdelningens forskningsprofil har förändrats mycket jämfört med tidigare. I dag handlar det främst om socialpolitiska frågor, ofta med ett internationellt, jämförande perspektiv. Inte sällan ligger fokus på ojämlikhet, exkludering, att leva med sjukdom och social förändring.

– Kanske skulle man också tillägga att vi har ett väldigt tydligt fokus på vad man nu skulle kalla social inkludering, säger Lars-Christer Hydén.

– Vi har siktat på att styra bort från avdelningens tidigare kvalitativa gerontologiska forskning mot mer av samhällsvetenskap och mixed methods, alltså användandet av både kvantitativa och kvalitativa metoder. Vi är också intresserade av mikro till makro-analys, där vi tittar på makroförhållanden och dess konsekvenser för livet på mikronivå, och tvärt om, mikro­nivån som en del av samhällsnivån, säger Andreas Motel-Klingebiel.

– Jag tror att en av de viktigaste sakerna som hände när vi startade ASC, var att Andreas etablerade en stor databas, som hans grupp använt mycket, men som också min grupp som arbetar med demens har börjat använda, säger Lars-Christer Hydén.

Extra
NÅGRA PUBLICERINGAR – VALDA AV ASC:S MEDARBETARE

Poli, Kelfve, Klompstra, Strömberg, Jaarsma & Motel-Klingebiel (2020). Prediction of (non)participation of older people in digital health research: Exergame intervention study. Journal of medical internet research.

Poli, Kelfve & Motel-Klingebiel (2019). A research tool for measuring non-participation of older people in research on digital health. BMC Public health.

Ingebrand, Samuelsson & Hydén LC (2020). A person living with dementia learning to navigate an Ipad: A case study. Disability and rehabilitation: Assistive technology.

Odzakovic, Hydén, Festin & Kullberg (2019). People diagnosed with dementia in Sweden: What type of home care services and housing are they granted? A cross-sectional study. Scandinavian journal of public health.

Kelfve (2017). Underestimated health inequalities among older people – A consequence of excluding the most disabled and disadvantaged. The Journals of gerontology: Series B.

Pavlidis, Downs, Kalinowski, Swiatek-Barylska, Lazuras, Ypsilanti & Tsatali (2020). A survey on the training needs of caregivers in five European countries. Journal of nursing management.

Hellström & Hydén (red) (2015). Att leva med demenssjukdom. Gleerups.

Xu (2020). (Non-)stereotypical representations of older people in Swedish authority-managed social media. Ageing and society.

Andreas Motel-Klingebiel berättar att de bland annat investerade hans startanslag i arbetet med den nya registerdatabasen, som samlar information om alla som efter 1990 har fyllt 50 år. Fokus ligger på uppgifter om arbetsliv, hälsa och civilstånd, tillsammans med hälsodata. Själv kommer han från Tyskland och uppskattar verkligen de svenska registren.

– Databasen gör det möjligt för oss att analysera individers liv över lång tid, så att vi kan arbeta med livsloppsperspektiv. Då kan vi se hur olika händelser i livet påverkar andra faktorer. Den ger också stora möjligheter att arbeta tvärvetenskapligt, säger Lars-Christer Hydén.

Forskningen vid Avdelningen för åldrande och social förändring organiseras främst kring fyra stora projekt, CEDER, GENPATH, Euroageism och EIWO. Lars-Christer Hydén leder arbetet vid CEDER.

– CEDER, Centrum för demensforskning, startade för tio år sedan. I Sverige lever mellan 100 000 och 150 000 personer med en demens­diagnos. Vad som är mindre känt är att 75 procent av dem bor hemma och hälften av alla har ingen kontakt med omsorgen alls, säger han.

Den stora frågan för CEDER, som samlar forskare från Linköpings universitet, är hur människor med demens lever. Är de inkluderade i politiska och sociala processer, och vad kan vi göra för att öka den sociala inkluderingen?

– Så vi började med att studera statliga utredningar, Socialstyrelsens arbete och så vidare, och vi gjorde en ganska kritisk analys av den bild man gett av människor med demens i det svenska samhället. Den nationella politiken har varit väldigt exkluderande.

Arbetet har också fokuserat mycket på hur man kan stödja personer med en demens­diagnos. Bland annat drev man ett projekt där man följde personer med demens som samlades i självhjälpsgrupper.

– Vi har också utvecklat en webbaserad kurs i kommunikation. Den riktar sig till dem som arbetar i vård och omsorg, men också till anhöriga och till dem som lever med demens själva. Ett sätt att leva ett bättre liv kan vara att lära sig om sin sjukdom och hur man kan hantera den, säger Lars-Christer Hydén.

GENPATH är ett europeiskt konsortium, som finansieras av EU-pengar genom Horizon 2020 Gendernet Plus. Det är ett internationellt jäm­förande projekt och ett genusprojekt inom åldrandeforskning, snarare än ett åldrande­projekt i sig.

– Dels försöker vi förstå vilka händelser och faktorer under livet som leder till könsskillnader i social exkludering sent i livet. Det andra fokuset ligger på vad konsekvenserna av sådan exkludering blir, till exempel i socioekonomiska förhållanden och risk för psykisk ohälsa, säger Andreas Motel-Klingebiel.

Till dessa kvantitativa undersökningar gör man också jämförelser med övriga Europa genom exempelvis Sharelife och andra stora dataset. Samarbetsgrupperna kommer från Tjeckien, Spanien, Norge, Irland, Österrike och Israel.

GENPATH har också fler inriktningar, som att förstå människors motståndskraft. Många har en svår livshistoria, som leder dem in i exkludering, men varför mår inte alla av dem dåligt eller känner sig ensamma?

I projektet utvecklar man även utbildnings­material, och material som kan användas i policy­sammanhang för att hantera de faktorer som skapar exkludering.

I Euroageism har ASC fått Marie Curie-medel i samarbete med forskare i Finland, Israel, Nederländerna, Irland, Polen och Tjeckien för forskning om ålderism. I projektet finns 15 doktorander, varav tre stycken sitter i Norrköping. ASC:s projekt handlar om ålderism i arbetslivet, i media och inom äldreomsorgen.

– Det är väldigt intressanta projekt. Ett av dem handlar om hur fördomar om kön och ålder kan påverka beslut om äldreomsorg. Här använder vi vår databas, och något vi sett är att kvinnor generellt får mer äldre­omsorg än män, ett mönster som också verkar gälla bland personer med demens, säger Lars-Christer Hydén.

– Vi har också ett projekt om ålderism på arbetsmarknaden, där vi tittar på ålderism som grund för exkludering sent i arbetslivet. Och i ett projekt arbetar vi med medierepresentationen av äldre på nätet, främst på sociala medier, säger Andreas Motel-Klingebiel.

– Där finns det en tendens till stereotypa bilder av äldre på Facebook. Äldreomsorgen i Norrköping presenterade till exempel oftast de äldre i vårdsituationer vilket ger en stark koppling mellan att vara gammal och att vara i behov av omsorg, säger Lars-Christer Hydén.

Den sista grundstenen i ASC:s verksamhet är EIWO, som står för Exclusion and inequality in late working life. Programmet finansieras av Forte och är del av ett internationellt nätverk med forskargrupper från Storbritannien, Polen och Tyskland.

– Här behandlar vi främst frågan om jämlikt och inkluderande förlängt arbetsliv. Det handlar bland annat om livslångt lärande, nationell politik som berör förändringar över livsloppet, och företags- och branschpolicies om exempelvis livslångt lärande och anställdas utveckling, säger Andreas Motel-Klingebiel.

EIWO är ett sexårigt program som kommer att pågå fram till 2025. Både doktorander och postdoktorer ingår, och just nu arbetar man mest med teoretisk utveckling kring livsloppet i välfärdssystemen, i ett europeiskt perspektiv, och med analyser om livslopp och arbetsliv i Sverige och Europa. Det är till exempel stor skillnad mellan den svenska jämlikhetsinriktade staten och det mer konservativa välfärdssystemet i Tyskland.

– Det får stora konsekvenser för individuella livslopp. Vi använder våra registerdata, som vi jämför med europeiska länder med hjälp av data från SHARE, European labour force survey, ELFS, European union statistics on income and living conditions, EU-SILC, European working condition surveys, EWCS, och andra, säger Andreas Motel-Klingebiel.

De studerar också företags- och branschperspektivet och gör expert­intervjuer för att förstå olika branscher och deras policyer kring äldre, och hur de vill utveckla sina anställda. Till detta kommer ett biografiskt perspektiv.

– Precis som i GENPATH är vi intresserade av olika händelser under livet som kan påverka arbetslivet och beslut om arbetet sent i livet, och möjligheterna att vara kvar eller risken att bli exkluderad från arbetsnätverken, säger Andreas Motel-Klingebiel.

På ASC pågår också en viss forskning som inte är kopplad till dessa fyra stora projekt – till exempel ett samarbete med universitetets medicinska forskare om exkluderingsprocesser vid implementering av egenvårds- och hälsovårdsteknologi. Där har man bland annat satt ljuset på hur selektiva testerna av ny teknik är när främst svenska medelklassmän utgör testgrupp, något som riskerar att exkludera de grupper som har de största behoven.

– Vi hade också ett samarbete med geriatrikerna vid Linköpings universitet om modeller för hur man i primärvården skulle kunna styra vårdresurser till personer med hög risk för att hamna på sjukhus. Där tittade vi också på effekter på exkludering och ojämlikhet, berättar Lars-Christer Hydén.

Förutom forskarutbildningen arrangerar ASC fyra grundkurser för universitetets studenter. Men det har visat sig att det är svårt att fylla platserna och få kurserna att starta. I år har två av dem ställts in på grund av lågt intresse. En kommer att starta i november och den fjärde är än så länge ett osäkert kort.

– Det är alltid ett problem att hålla enstaka kurser, men det inte heller vårt huvudsakliga uppdrag. Vårt anslag från universitetet får vi för forskning och att hålla forskarutbildning, så vi är i grunden en forskningsenhet. Men det vore bra att ha kurser, inte minst för att slussa in studenter i åldrandeforskningen, säger Andreas Motel-Klingebiel.

Samtidigt siktar de på att utveckla ett masterprogram med ett internationellt fokus i åldrande, välfärd och social förändring, ett arbete som pågår just nu. Det handlar om en distansutbildning och där har de större hopp om att kunna fylla kursplatserna. En masterutbildning skulle också kunna hjälpa till att hitta kandidater till framtida doktorandtjänster.

Extra
ASC:S GRUNDKURSER

• Det åldrande samhällets sociologi – en introduktion till sociala, kulturella och ekonomiska analyser av åldrande och social förändring i det moderna samhället (7,5 hp )

• Livslopp, åldrande och social exkludering (7,5 hp)

• Metoder för att analysera individuell utveckling, livslopp och social förändring (7,5 hp)

• Från olikhet till ojämlikhet – ett samhällsvetenskapligt perspektiv (7,5 hp)

Framtiden då, hur ser den ut?

– Jag säger inte så mycket om ASC:s framtid eftersom jag går i pension om två år och det är mer av din framtid, Andreas, säger Lars-Christer Hydén.

– Vi ska först och främst stabilisera det vi redan uppnått, vilket vi är ganska nöjda med.

Vi har varit bra på att få finansiering och vi har en bra verksamhet i dag. Att någon går i pension innebär både en stor utmaning och en möjlighet att fundera ytterligare på vår inriktning. Jag vill gärna ha ännu mer internationellt samarbete och hitta nya spännande kollegor därute. Jag skulle också vilja sätta mer avtryck och synas mer, säger Andreas Motel-Klingebiel.

Fler porträtt

Peter Strang fotograf Karin Alfredsson

Palliativa professor Peter

Från fokus på att behandla fysisk smärta har vården i livets slutskede breddats till att inkludera även existentiella frågor. Sveriges första professor i…

Svårsmält om psykofarmaka

I sin avhandling visar Jon Brännström att psykofarmaka inte leder till högre risk för höftfrakturer, något som Socialstyrelsen varnar för i dag. Resultatet…

Hur gick det sen, Heidi Hagerman…

…som 2019 disputerade med en avhandling om första linjens chefer och deras personal inom äldreomsorgen.