Isabelle Hansson. Foto: Mai Engström
Isabelle Hansson. Foto: Mai Engström

Pensionering är ingen livskris

Vi är generellt bra på att anpassa oss till övergången från arbete till pension. Men både ekonomiska resurser och personlighet kan påverka en individs uppfattning om vad som är en av våra största livshändelser.

Isabelle Hanssons doktorsavhandling handlar om hur pensionering påverkar ens livstillfredsställelse och hur individer anpassar sig till stora livshändelser.

Avhandlingen består av fyra studier som baseras på forskningsmaterial från HEARTS-studien – Health, ageing, and retirement transitions in Sweden. Studien startade våren 2015 då nästan 6 000 personer födda mellan 1949 och 1955 bjöds in till att svara på en enkät.

– De fick svara på frågor om sitt liv, sin tillvaro, sociala relationer, arbete, hälsa och välbefinnande med syftet att fånga de sista åren innan de gick i pension till de första åren efteråt, säger nydisputerade Isabelle Hansson.

De generella resultaten från studien visar att majoriteten av deltagarna kunde anpassa sig väl till livet efter pensioneringen – dessutom var de flesta nöjdare med livet. 80 procent nämnde att de uppskattade den nyfunna friheten där de har mer tid till olika aktiviteter och kan vara aktiva i olika sociala sammanhang. Men tio procent uppgav att de har det ekonomiskt svårt och att de känner sig pressade på grund av det. Och 20 procent angav att de saknade sin yrkesidentitet, den dagliga samvaron med andra samt den struktur som arbetslivet gav.
Men det finns en faktor, eller resurs som Isabelle Hansson benämner det i avhandlingen, som kan påverka hur väl man anpassar sig: ekonomin.

Begreppet ekonomi har i avhandlingen analyserats ur en mer subjektiv synvinkel. Isabelle Hansson förklarar att hon använt ett mått som undersöker om en person har grundläggande ekonomiska resurser, en så kallad kontantmarginal.

– En kontantmarginal är en buffert på ungefär 15 000 kronor som en individ kan använda vid en akut situation inom en vecka. I studien har jag även tittat på hur tillfredsställd man är med sin ekonomiska situation, säger Isabelle Hansson.

Personer med en mer utsatt ekonomi upplever pensioneringen som mer negativ och rapporterade en lägre livstillfredsställelse året efter pensionering. En gradvis övergång där man fortsätter att arbeta en del även efter pensioneringen verkar till viss del kunna motverka de negativa effekterna hos dessa personer.

Andra resurser som Isabelle Hansson har undersökt är hälsa, sociala relationer, självkänsla och autonomi. Något som också har visat sig kunna motverka en negativ upplevelse av att gå i pension är goda sociala relationer, något som kan ha med personligheten att göra.

I en del av avhandlingen undersökte Isabelle Hansson hur personligheten kan påverka vilka resurser en individ har vid övergången till pension och året efter, samt hur de förändras. Hon har identifierat två personlighetsdrag som påverkar ens attityd: extraversion, hur utåtriktad man är, och neuroticism, som ungefär motsvarar emotionell sårbarhet.

– Personer med en hög grad av extraversion har det lättare att behålla goda sociala relationer och är inte lika sårbara för negativa förändringar i självkänsla, till exempel har dessa personer lättare att hitta nya relationer utanför sin arbetsplats. Men personer med en hög grad av neuroticism är mer sårbara för negativa förändringar i nästan alla de olika resurserna som jag har undersökt, säger Isabelle Hansson.

För att förbättra sin livstillfredsställelse som individ kan det vara bra att fundera över vilka förändringar som pensioneringen kommer att medföra, till exempel gällande sociala relationer och levnadsvanor. Om arbetet till exempel har en stor betydelse för vår självbild och identitet kan man överväga möjligheten att fortsätta arbeta även efter pensioneringen. Alternativt kan det gå att försöka hitta aktiviteter som kan ersätta den förlorade yrkes­identiteten, förklarar Isabelle Hansson.

När avhandlingen publicerades fick den många reaktioner från andra forskare, framför allt utländska som är intresserade av ett samarbete, och mycket uppmärksamhet i medier. Isabelle Hansson berättar om en gång då hon fick prata med en person som nyligen gjort övergången från arbetsliv till pension.

– En dag hörde en gammal grundskole­lärare av sig till mig och sa att han hade läst om min avhandling i Dagens nyheter. Han hade nyligen själv gått i pension och sa att han aldrig hade mått bättre. Bland pensionärer själva har det oftast varit reaktionen på min avhandling. Pensionering är alltså inte den livskris som den porträtteras som, säger hon.

Enligt henne är det många som ser pensionering som en frihet där det finns möjlighet att fokusera på sig själv och kanske återhämta sig från ett tungt arbetsliv. Men det är långt ifrån alla som har möjligheten att bestämma när och hur man lämnar arbetslivet. Faktorer som kan påverka är till exempel hälsan, familjen eller regler på arbetsplatserna.

– Som samhälle är det viktigt att möjliggöra att varje individ får bestämma över sin pensio­nering. Ojämlika förutsättningar för fortsatt arbete riskerar därför att öka samhällsklyftorna. Personer med bättre hälsa och större möjligheter på arbetsmarknaden gynnas så som det ser ut i dag, säger Isabelle Hansson.

Isabelle Hanssons intresse för forskning och hur människor upplever stora förändringar i vardagen väcktes när hon skrev sin masteruppsats.

– Forskning handlar om att utmana våra föreställningar om vår värld och hur vi fungerar, det är en ständigt pågående process. Att kunna generera och utveckla ny kunskap genom att systematiskt utvärdera en teori, hypotes eller frågeställning. Det är där min fascination uppenbarar sig.

Just nu har hon fullt upp med att fortsätta forska i samma riktning som tidigare.

– Framför allt vill jag fördjupa resultaten från min avhandling och kanske fokusera på livstillfredsställelse ur en kontextnära synvinkel, det vill säga hur man upplever det dagliga livet, förlusten av arbete och vad det innebär för förändringar i vardagen – allt detta i relation till att man har gått i pension så klart, säger Isabelle Hansson.

Hon uttrycker också en önskan att fördjupa sig mer i personer som väljer att fortsätta arbeta efter pensioneringen. Det finns en traditionell bild av att gå i pension: Man jobbar ena dagen och nästa är man pensionär, något som i dag kanske inte riktigt stämmer.

– Det är många som kombinerar arbete och pension och som fortsätter jobba i många år efter att man har tagit ut sin ålderspension. Det finns också många som direkt slutar jobba, men som efter ett tag vill börja igen. Jag skulle vilja titta närmare på vad som motiverar dessa personer till att fortsätta eller gå tillbaka till arbetet och vad det i längden innebär för dem som står med det ena benet i arbetslivet och det andra i pensionärs­livet, säger Isabelle Hansson.

Ref.
Avhandling

Retirement and life satisfaction: A resource-based dynamic perspective

Isabelle Hansson, psykologiska institutionen, Göteborgs universitet 2019

Fler porträtt

CEDAR samlar Umeås åldrandeforskning

En samlande enhet för forskningen kring demografi och åldrande. Så kan forskningscentrumet CEDAR vid Umeå universitet beskrivas.

Sex, åldrande & alzheimer

Linn Sandberg är forskaren som försöker förena genus- och äldreforskningen. Ojämlikhet mellan könen och vem som får ta plats i samhället är några av…

Kristallklar fråga om yrsel

I sin avhandling hittade Ellen Lindell en avgörande fråga till patienter för att klargöra misstanke om kristallsjuka. Nu jobbar hon vidare som läkare…

Ett sjukdomsfall och en lösning

På cirka 20 år har diagnostiken av Alzheimers sjukdom gått från enkla, men osäkra minnestest och invasiva ryggmärgsprover till dagens sista skrik: Ett…