Magnus Schoultz växte upp i en liten ort i Östergötland, Åtvidaberg, där fotbollen var en självklar del av livet. Sport, friluftsliv och en studiepeppande familj, där flera arbetar inom akademin, gjorde det naturligt att flytta till Stockholm och utbilda sig till ämneslärare i idrott och hälsa på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH.
Han tog också en universitetsexamen i folkhälsovetenskap, ett tvärvetenskapligt kunskapsområde om hälsa och hur den kan förbättras eller åtminstone bevaras.
– Jag tycker det är viktigt att arbeta med barn och ungdomars kunskaper och inställning till rörelse och hälsa. Mitt intresse för folkhälsa gjorde att det också spännande att få forska mer om lärandets betydelse för seniorers hälsa.
Han bor kvar i Stockholm och pendlar till arbetet på Örebro universitet två till tre dagar i veckan. Det har han gjort sedan doktorandtjänsten kring äldres lärande och relation till hälsa, eller drömjobbet som han själv väljer att kalla det, dök upp för sju år sedan.
– Det var intressant att som ny doktorand skolas till någon form av forskare, att bli självständig, sätta sig in i olika teorier samt få möjlighet att stanna upp och reflektera över saker och ting. Det var väldigt utvecklande. Det var såklart roligt att få fördjupa sig i ett område som jag brinner för, säger Magnus Schoultz.
En knäskada satte stopp för fotbollskarriären, men intresset för rörelse och folkhälsa består. Hans forskning fokuserar på relationen mellan lärande och hälsa för seniorer, främst på äldre personer som gått i pension och deras upplevelser av att delta i olika organiserade lärandeaktiviteter. I början av 2023 disputerade han med avhandlingen Seniorers lärande: Intrinsikala värden som hälsoresurs på Örebro universitet.
– Det handlar om att förstå vad äldre själva tycker är viktigt. De behöver varken studera för att få betyg eller för att gå vidare i karriären, så vad har de för nytta av att delta i en studiecirkel? På vilket sätt bidrar deltagandet till deras liv?
Avhandlingen bygger främst på intervjuer i grupp med äldre cirkeldeltagare i Senioruniversitetets verksamheter, men Magnus Schoultz har även intervjuat lärare som undervisar äldre personer.
– Det här är superspännande. Här har vi en grupp människor som gör saker utan de vanliga drivkrafterna. Varför gör de det?
– Organisationer som EU framhåller det livslånga lärandet som ett sätt att möta samhällsutmaningar. När det gäller äldre finns ofta ett fokus ofta på att de ska vara fortsatt aktiva för att minska risken för sjukdomar som exempelvis kognitiv försämring, men frågar man de äldre själva pekar de på andra orsaker till att utbilda sig.
– De betonar intrinsikala värden, det vill säga egenvärdet. Lärandet anses viktigt och betydelsefullt i sig.
I sin forskning har han identifierat fyra övergripande typer av egenvärden: intellektuella, emotionella, existentiella och sociala.
– Deltagarna anser det betydelsefullt att möta nya tankar och idéer, att få nya insikter och att få reflektera över det som sägs. Det finns också ett värde i gemenskapen med andra och att få samtala om livet, åldrande och döden, och att skapa större sociala nätverk.
– Det finns med andra ord en massa olika skäl och de är ofta viktigare än det cirkeln egentligen handlar om. Egenvärdena kan också förstås som hälsoresurser, de är inte mätbara men tycks ändå ha en positiv inverkan på individens livskvalitet. De gör att seniorerna står bättre rustade att möta det de ställs inför.
Magnus Schoultz har även studerat cirkelledarens roll och vad de ska tänka på vid undervisning av äldre. Avhandlingen använder begreppet lärare som är mer övergripande.
– Lärarna har två förhållningssätt. Det intrinsikala som främjar egenvärdet och där innehållet bestäms utifrån deltagarnas intressen samtidigt som man försöker få med olika perspektiv. Sedan har vi det instrumentella förhållningssättet där man utgår från nyttan och vad som bedöms som viktigt för äldre att lära sig, exempelvis ny teknik, språk eller olika former av träning.
– Egenvärdena är viktigast och det måste vi ha med oss när vi utformar kurser och utbildningar för äldre. Läraren har såklart en nyckelroll i det här.
Han poängterar flera gånger under intervjun att båda perspektiven är viktiga och ger ett råd till skolvärden och arbetslivet, där de instrumentella värdena oftast dominerar.
– Skolbarn och vuxna behöver rätt kunskaper för att möta framtida utmaningar, så är det, men det gäller att inte glömma bort att det finns andra värden som kan tänkas öka kvaliteten på lärandet. De skulle också kunna tänkas stärka de instrumentella värdena. Det här kan vara något att titta närmare på i framtida studier.
Magnus Schoultz saknar inte uppslag till ny forskning på området. Han har en lång idélista.
– Planen är att fortsätta undersöka vilka värden äldre anser vara viktiga för deltagande i utbildning, men att studera andra studiecirklar och utbildningar med ett annat innehåll än det jag tidigare har tittat på. Innehållet kan ha betydelse för vilka värden deltagare framhåller som betydelsefulla.
– Vidare vill jag fortsätta undersöka lärares tankar och idéer om att undervisa äldre och vilka aspekter de tycker är viktiga, för att på så vis kunna identifiera om det finns en särskild didaktik som lämpar sig väl när man undervisar äldre.
Det kan också finnas anledning att bredda perspektivet till andra aktiviteter där äldre deltar och att titta närmare på hur hälsoresurser stärker äldre. Han lyfter även området hållbar utveckling.
– Medellivslängden ökar och därmed också behovet av ett livslångt lärande. Om en senior går en kurs i biologi, varför gör hen det och vad kan samhället dra för nytta av det?
– Skolan kan lära sig av äldres lärande. Äldre mår bättre av utbildning, medan allt fler skolbarn drabbas av psykisk ohälsa. Varför är det så?
