Hur väl rustar vi socionomstudenterna för arbetet med äldre?

Socionomutbildningarna behöver förbättras när det gäller att förmedla kunskaper om äldre och åldrande. Det handlar inte bara om vilket utrymme äldreområdet ska ha inom socialt arbete, utan också om vilket utrymme socialt arbete ska ha inom äldreområdet.

Behovet av att ge studenter inom socionomprogrammen mer kunskap om äldre och åldrande har återkommande påtalats i utredningar och kartläggningar under det senaste årtiondet. Ändå visar den senaste kartläggningen att kunskapsförmedlingen brister. Detta resulterar i tre problem:

  • Möjligheterna att ifrågasätta och bekämpa den ålderism som i dag är inbyggd i hjälpsystemet minskar.
  • Socionomutbildningens uppdrag missköts.
  • Det blir svårt att bygga vidare­utbildning på avancerad nivå och forskarnivå när det inte finns någon grund att stå på.

Med ålderism avses enkelt uttryckt fördomar och diskriminering mot äldre. Samhället är i hög grad ordnat utifrån ålder, där äldre personer betraktas som annorlunda, med andra problem och behov än yngre. Äldre har själva ofta lärt sig att se saken så. Varför är äldre så frånvarande bland dem som söker och får familjerådgivning och liknande? Varför ges äldre med psykisk ohälsa i mindre grad hjälp inom den specialiserade psykiatrin? Varför får relativt sett få kvinnor över 65 år hjälp av kvinnojourerna?

Vårt nuvarande hjälpsystem avspeglar ålderistiska föreställningar – direkt eller indirekt. Inom detta hjälpsystem arbetar socionomer som kan utmana fördomsfulla föreställningar om äldre och om åldrandet. Studenter och utbildningar är i dag skickliga i att uppmärksamma och problematisera kategorisering utifrån etnicitet, kön och sexualitet. Men ålder problematiseras sällan.

Med den nya högskoleförordningen 2007 togs det sociala omsorgsprogrammet bort. I stället skulle socionomprogrammet förse arbetsmarknaden med enhetschefer och biståndshandläggare inom äldreomsorgen. I Högskoleverkets riktlinjer för det nya programmet lyftes vikten av att den socialgerontologiska expertisen inom forskningsfältet social omsorg även togs till vara i socionomutbildningen.

Det nya socionomprogrammet avskaffade möjligheten till inriktningsspecifika val till förmån för en generalistutbildning. Högskoleverket föreslog att möjligheterna till specialisering skulle finnas i valbara kurser under programmets sista termin och därmed ges på avancerad nivå.

Det nationella nätverket för socialvetenskaplig äldreforskning startade 2007 och drivs för närvarande med stöd av nätverksmedel från forsknings­rådet Forte. Nätverket samlar cirka 90 forskare från landets samtliga institutioner för socialt arbete och är även öppet för forskare inom angränsande discipliner. Syftet är att utveckla samverkan inom forskning och bevaka utbildningsfrågor, samt att delta i policyutveckling och samhällsdebatt kring äldrefrågor.

År 2018 genomförde nätverket en nationell genomlysning. Denna syftade till att granska om, och i vilken utsträckning, moment om äldre och åldrande förekom på dagens utbildningar. Genomlysningen ställde frågor om kurserna innehåller moment som behandlar äldre och åldrande, om det finns några examinationsuppgifter eller examinationsmål, kurslitteratur eller hela kurser som behandlar frågan.

Endast vid några utbildningsorter fanns obligatoriska kurser, eller mer omfattande och tydliga kursmoment och examinerande uppgifter, samt specifik litteratur om äldre och åldrande. Exempel på sådana återfinns vid Stockholms universitet respektive Högskolan i Gävle. På flera utbildningsorter, som exempelvis Uppsala planeras liknande initiativ.

Det vanligaste var dock att äldre-/åldrandemoment sprängdes in i andra kurser, i form av föreläsningar, seminarier och enstaka texter. Vad garanterar utbildningen då att alla studenter har med sig?

På några orter innebär ”lägstanivån” att studenter i stort sett kan välja bort allt som har att göra med äldre och åldrande, men att detta kompenseras med en valbar, kurs på avancerad nivå. När momenten om äldre och åldrande förskjuts till utbildningens sista termin blir effekten att en kurs på avancerad nivå måste introducera själva området.

Ett annat problem rör attraktiviteten. Det visade sig i vår kartläggning att just äldrekurserna ofta har dragits med ett sviktande underlag eftersom det är få studenter som söker dessa kurser.

I en rapport från Socialstyrelsen 2007 förklaras och förutspås det ansamlade ointresse som vi noterar. Utifrån en genomgång av internationell litteratur konstaterar rapporten att kunskap om äldre och åldrande ofta fått en undanskymd plats. Socionomutbildningars studenter rekryteras inom kategorin ”unga vuxna” och förmågan att identifiera sig med kategorin ”äldre” och intressera sig för socialt arbete med äldre personer är därmed naturligt svag. Men intresset ökar om studenterna tidigt får del av moment om äldre och åldrande.

Det är här som många av de svenska utbildningarna brister. När behoven i stort sett ska tillgodoses genom en kurs på termin sju är det förutsägbart att intresset blir lågt. I vår kartläggning uttrycktes detta från en utbildningsort som att äldre och åldrande omges av en tråkighetsstämpel.

I utredningen Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer (sou 2017:21) konstateras att socionomers kunskap om äldre och åldrande brister. Utredningen uttrycker behov av en nationell utbildning på högskolenivå för biståndshandläggare inom äldre­omsorgen och pekar på behov av kunskap om komplexa behov, åldersdiskriminering, jämlikhets- och rättighetsaspekter. Utredningen föreslår också att uppdraget för utbildningarna förtydligas genom att äldre människors behov specifikt betonas i Högskoleförordningens examens­mål för socionom­examen.

Vidare föreslås att rege­ringen ger Universitetskansler­ämbetet, UKÄ, i uppdrag att genomföra en kartläggning av gerontologiska och geriatriska moment inom vård och omsorgs­utbildningar. Vad vi kan se har regeringen ännu inte formulerat något sådant uppdrag.

Vår uppmaning med denna debattartikel är att socionomutbildningarna själva initierar förändringar innan en central kartläggning genomförs. Detta handlar inte bara om vilket utrymme äldreområdet ska ha inom socialt arbete, utan faktiskt också om vilket utrymme socialt arbete ska ha inom äldreområdet.

Vad blir budskapet till statsmakterna inför en eventuell framtida vidareutbildning som biståndshandläggare om socionomutbildningarna behandlar frågor om äldre och åldrande i enstaka föreläsningar och seminarier? Kanske att andra professioner är mer lämpade att ägna sig åt dessa frågor.

Ref.
REFERENSER

Socialstyrelsen (2007). Socialt arbete bland äldre. Forskning, utbildning, praktik – en pilotstudie.

SOU 2017:21. Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer. Socialdepartementet.

Mer debatt och kommentar

Porträttbild på Marie Elf

Hemmets möjligheter förbises vid rehabilitering

För att reformen God och nära vård ska bli framgångsrik måste vi förändra synen på rehabilitering av äldre personer i hemmiljö. Om vardagliga utmaningar ingår i rehabiliteringen blir även hemvården personcentrerad.

Var är debatten om kvinnors låga pensioner?

Många av dagens kvinnliga pensionärer lever under gränsen för relativ fattigdom. Forskaren Anna Gustafsson undrar varför pensionssystemet inte tar hänsyn till kvinnors historia med oavlönat arbete.

Kollage med bilder på Eva Lindqvist och Emanuel Åhlfeldt

Skynda långsamt med att dela upp arbetet

Ökad arbetsdelning är något av en trend i äldreomsorgen. Samtidigt som det kan vara en tilltalande idé finns en rad farhågor och invändningar. Exempelvis saknas det vetenskapliga studier om vilka effekterna väntas bli. De kommuner som inför arbetsdifferentiering måste vara…

Mening och delaktighet ger ett gott åldrande

Vi svenskar har mer gemensamt med franska demonstranter än vi anar. De har samma drömmar som vi om att få leva smärtfritt och självständigt på ålderns höst.