God munhälsa kräver tid

Nedsatt munhälsa är inte en del av det normala åldrandet utan en effekt av nedsatt allmänhälsa, sjukdom eller medicinsk behandling. Ned­satt munhälsa bland äldre personer kan påverka­ allmänhälsan på olika sätt, till exempel genom smärta och nedsatt aptit, samt vara en bidragande orsak till infektioner lokalt i munnen, men även i resten av kroppen.

Bibehållen god munhälsa gynnar en god allmänhälsa och kan leda till ett mer självständigt liv, samt ett minskat vård­behov.

Äldre personer värdesätter god munhälsa och önskar hjälp med den när behov uppstår. Samtidigt är det en komplex uppgift att utföra munvård på någon annan, då det kan uppfattas som en kränkning av integriteten.

Munhälsan hos äldre påverkas av många ­olika faktorer, exempelvis hälsobeteenden, sjuk­domar och socioekonomisk status. Äldre personer beskriver att de är experter på sina egna upplevelser av munhälsan, och ser ett behov att dela med sig av det till vårdpersonalen.

Att utföra munvård på någon annan kräver därför tid. Personkännedom främjar och ger trygghet i utförandet av munvård, enligt vårdpersonal. Den etableras och uppnås genom att personalen skapar förtroende, är närvarande, förutser behov, är pålästa och reflekterar över vården.

Personkännedom ger vårdpersonalen bättre förutsättningarna att utföra god munvård och att synliggöra hinder som tids-, personal- och kunskapsbrist i utförandet.

Digital utbildning är ett sätt att sprida samma kunskap till all personal. Men även praktiska övningar krävs. Illustration: Maria Snögren/Högskolan i Skövde

Etablerandet av en relation kan vara tidskrävande och enligt vårdpersonal kräver det när­varo, förutsägande av behov, grundlig för­­beredelse, regelbunden utvärdering och konti­nuerlig reflektion.

Personkännedom om den äldre personen ger även vårdpersonal­ ­möjlighet att se olika tillvägagångssätt i ut­förandet av munvård. Det kan handla om att fråga och er­bjuda munvård vid flera tillfällen, använda fluor­tabletter­ eller byta vårdpersonal som utför munvården.

Äldre personer beskriver även att ett nej till munvård inte nödvändigtvis utgör ett definitivt­ nej. Snarare ses ett nej som ett ögonblicksbeslut, potentiellt öppet för omvärdering. Vårdpersonal ser då möjligheter att formulera uppmaningar som: nu ska vi borsta tänderna. Det kan vara ­lättare att förstå för äldre personer, jämfört med öppna frågor om munvård.

Samarbete mellan vårdpersonal, som under­sköterskor och sjuksköterskor, beskrivs som en viktig faktor för att utföra god munvård, när till exempel den äldre personen avböjer hjälp. Goda exempel på samarbeten är när sjuk­sköterskor närvarar när äldre personer erhåller palliativ omvårdnad i livets slutskede.

Vårdpersonal beskriver att palliativ vård innehåller rutiner och en ansvarsfördelning som främjar god munvård.

Samarbete mellan vårdpersonal inom kommunal primärvård och tandvården beskrivs som nödvändig för att möta de ökade behoven av omvårdnad och behandling av munhälsa hos äldre personer. Samarbeten skapar även möjlighet för sjuksköterskor att undervisa och guida undersköterskor i hur munvård kan utföras.

Vårdpersonal efterfrågar och värdesätter kunskap om munhälsa. Digital utbildning kan vara en väg att sprida samma kunskap till all vårdpersonal inom till exempel en kommun. Vårdpersonal upplever att en kombination av teoretisk och praktisk utbildning fungerar bäst, eftersom teori och praktik ses som en helhet
i utförandet av munvård.

Utbildning av vårdpersonal, praktisk som teoretisk, motiverar dem och ger stöd i utförandet av munvård. Utbildning av personalen påverkar även vårdkvaliteten, och ger ytterligare kunskap för att främja samarbeten mellan olika grupper av vårdpersonal.

Dock påverkar även vård­organisationens strukturer och prioriteringar hur munvård utförs. Munvård är en komplex fråga och förutsätter att vårdpersonalen erhåller kunskap, rutiner, tid och samarbetar för att utföra den med god personkännedom om den äldre personen.