När maffian (inte) gör hembesök

Först något om bakgrunden. Lagen om valfrihetsystem, lov, tillkom 2009 och innebär ett alternativt sätt för kommuner att upphandla hemtjänst. Om lov tillämpas kan alla företag som uppfyller de krav som kommunen satt upp bedriva hemtjänst och få ersättning för utförd omsorg. Den som beviljas hemtjänst kan välja om man vill ha hjälp av den kommunala hemtjänsten eller ett privat företag.

Lagen började tillämpas 2012 i Södertälje och ledde snabbt till att ett antal nya företag etablerade sig i kommunen. Kundbasen kom till en stor del att utgöras av äldre syrianer/assyrier, som valde de nya privata företagen. Samtidigt ökade kommunens kostnader snabbt och kom att handla om 50–60 miljoner kronor på årsbasis.

De ökade kostnaderna utgjordes av anhöriganställningar, det vill säga anhöriga som anställdes av kommunen för att svara för omsorgen, och sedan anställdes av de privata företagen. Kommunens insyn i situationen var minimal och handläggare hade lurats att tro att brukaren var i mycket större behov av hjälp än vad som verkligen var fallet – alternativt utfördes bara en mindre tid av vad som var beviljat.

När kommunen granskade cirka 150 biståndsbeslut våren 2013 fann man att nästan samtliga hade varit alltför generösa och antalet timmar skars ned. Fusket var så omfattande att Södertälje beslöt att förbjuda nya anhöriganställningar redan ett halvår efter införandet.
2014 avskaffades användandet av lov helt i kommunen.

Efter denna historieskrivning ger författarna Mira Klingberg Hjort och Karl Martinsson, journalister på Kommunalarbetaren respektive Arbetet, en ”lektion i hemtjänstekonomi”. Kommunerna betalar samma ersättning till kommunala som privata utförare för utförd tid. Den kan skilja sig från beviljad tid, som ibland inte utförs därför att brukaren tackar nej eller kanske ligger på sjukhus. Ett annat skäl kan vara att personalen inte finns på plats för att utföra beviljad tid. Incitamentet är att utföra så mycket av den beviljade tiden som möjligt. Utförd tid registreras vanligtvis elektroniskt, genom att personalen skannar en streckkod vid brukarens dörr när man kommer till, respektive lämnar, brukaren. Hemtjänst innefattar också så kallad kringtid. Det är den tid som personalen behöver för att ta sig mellan brukare, för dokumentation, samråd med sjukvården och biståndshandläggare, arbetsplatsträffar, utbildning, luncher och raster med mera. Kringtiden betalas genom att utföraren får ett påslag på timersättningen för utförd tid.

Hur går fusket till? Ett vanligt sätt är att personalen tar med sig streckkoden från brukaren och loggar in sig på distans, som om man vore hemma hos brukaren, och därmed kan redovisa tid som utförd trots att den inte är det. Somliga privata utförare har uppdrag i flera kommuner och kan då registrera tid utförd av samma personal i flera kommuner samtidigt. Fusket kan också bestå i att minimera gångtid mellan brukare, tid för dokumentation och arbetsplatsträffar och så vidare, det vill säga tid som ingår i ersättningen för kringtid. Hemtjänstens kostnader handlar om den personal som krävs för att utföra arbetet och för företagen utgör personal den stora kostnaden. Somliga företag har satt i system att betala lägre lön än uppgivits eller att personalen får arbeta betydligt fler timmar än vad de får betalt för. Det gäller ofta personer med utländsk bakgrund som har tillfälligt arbetstillstånd i Sverige. De har svag anknytning till arbetsmarknaden, ofta dåliga språkkunskaper och ringa kännedom om sina rättigheter. Över dessa personer vilar ett hot om indraget arbetstillstånd om de klagar över sina arbetsförhållanden. Boken beskriver ytterligare exempel på fusk, som handlar om att manipulera systemet med tidsregistreringen eller ersättningen till personalen som utför hemtjänsten.

Ungefär 150 kommuner i Sverige har infört lov i hemtjänsten, främst i storstadsregionerna. Mira Klingberg Hjort och Karl Martinsson fann tidigt i sin granskning att det var mycket svårt att finna fakta om fusket i hemtjänsten: hur omfattande det är, om det upptäcktes och vad som händer då? Därför skapade de ett ”register över fuskande hemtjänstföretag”. I ett digert appendix redovisas 66 företag samt vilken eller vilka kommuner de slängts ut från för fusk sedan 2013.

Hur kan fusket fortgå utan att det upptäcks och beivras? Brukare, deras anhöriga eller personal kan förstås vittna om fusk och larma om det till kommunen. Som nämnts tidigare är det, av olika skäl, inte vanligt att det sker. Fusk kan också upptäckas i kommunernas kontroll av hemtjänsten. I boken framkommer många exempel på att kommuner som anlitar privata företag har en svag kontroll av deras verksamhet. För att upptäcka fusk måste kommunen kunna bevisa till exempel att brukaren inte fått hjälp alls, eller mycket mindre tid och så vidare. Det kräver att ”man spanar i buskarna” och att man matchar iakttagelserna med tidsloggningen.

Eftersom samma företag kan finnas i flera kommuner och flytta från en kommun till en annan kunde man tänka sig att kommuner delade informationen mellan sig om bedrägliga företag. Av intervjuerna med kommunföreträdare framgår att det är mycket ovanligt. Sekretessen mellan kommuner är stark. Sedan framskymtar också ideologiska skygglappar. Vissa kommuner anser inte att man ska bedriva ”spaning” på företag som inte har fått kritik från brukare eller personal. Och ofta har man svårt att ta fram ett tillräckligt underlag för en polisanmälan.

Kommunen kan i de avtal som tecknas med utförare ställa krav på till exempel kvalitet. Om kommunen kan bevisa att företaget inte uppfyller kraven, kan det användas som grund för att kasta ut företaget från kommunen. I många kommuner används resultaten från Socialstyrelsens brukarundersökningar som rätte­snöre. I boken återges att det inte går att se någon skillnad i omdömena från brukare som får hjälp av kommunal omsorg jämfört med privata företag. Kanske är inte omdömena något bra mått på kvalitet? Kan det faktum att en tredjedel av svaren från de tillfrågade i den senaste undersökningen besvarades av ”enbart någon annan” – kanske av personalen – vara en förklaring? Kvalitetsmätningar av detta slag räcker alltså inte långt för att kunna bevisa avtalsstridighet och som underlag för att kunna häva avtalen.

Vilken tillsyn utövar staten? Förutsättningar för statlig tillsyn har varit och är fortfarande mycket dåliga, eftersom lagstiftningen på området kommit på efterkälken. År 2012 tillsattes Ägarprövningsutredningen med uppgift att utreda behovet av hårdare reglering av bland annat privat hemtjänst. Det skulle dock dröja ända till 2019 innan en lag om tillståndsplikt infördes. Därefter måste de som vill bedriva hemtjänst ansöka om tillstånd hos Inspektionen för vård och omsorg. Tillståndsplikten har inneburit en upprensning av företagsfloran efter 2019.

Hemtjänsten har länge betraktats som juvelen i kronan på den svenska välfärdsservicen för äldre. Brukarna av hemtjänst som drabbas av fusket är i en beroendeställning. Stölden av tid från brukarna, som sällan vet hur beviljad hjälp har översatts till tid, är svår för brukarna att påvisa. Till det kommer den kroniska bristen på uppföljning av hemtjänstärenden, vilket ger fusket ytterligare spelrum.

Även om det är ett fåtal av alla privata utförare som fuskar, och kanske finns det fusk även i den kommunala hemtjänsten, känns det som sker skrämmande. Med tanke på att den kommunala äldreomsorgen kostade närmare 133 miljarder 2020, varav cirka en tredjedel var kostnader för hemtjänsten, som till en femtedel utförs av privata företag, finns det all anledning att stävja fusket i den privat utförda hemtjänsten. I Hemtjänstmaffian framkommer också uppskattningar av att fusket i hemtjänsten skulle vara lika omfattande som fusket med assistanshjälpen.

På riksdagens bord ligger nu ett regeringsförslag att skapa en ny myndighet för kontroll av utbetalningar från de statliga välfärdssystemen. Den ska bekämpa fusk och välfärdsbrottslighet. I dag diskuteras organiserad kriminalitet och fusk i välfärdsystemen allt oftare, men hittills har inte fusket i kommunal verksamhet fått samma uppmärksamhet. Kanske myndighetens uppdrag också kan utsträckas till att gälla fusk även i kommunal verksamhet? Sveriges kommuner och regioner, SKR, larmar i den aktuella rapporten Välfärdsbrott och otillåten påverkan om organiserad kriminalitet i kommunal verksamhet, som till exempel fusket i hemtjänsten.

Hemtjänstmaffian rekommenderas till rikspolitiker, som genom lov bidragit som möjliggörare av fusket, och till kommunpolitiker, som nyttjar den, för att sätta sig in i den värld som lagen skapat. Med tanke på att de flesta har eller kommer att få en relation till hemtjänsten, som skattebetalare, brukare eller anhörig till någon som har hemtjänst, rekommenderas boken självklart till alla verksamma i hemtjänsten, till pensionärsorganisationerna och till en bredare allmänhet.