Minskad demensrisk med grönska nära hemmet

Grönska i den omedelbara bostadsmiljön är kopplat till tjugo procent minskad risk för att utveckla demens. Sambandet är tydligast när grönskan är närmast bostaden och svagare ju längre bort den är. Det visar forskning från Stockholms universitet och Karolinska institutet där forskare har kartlagt mängden grönområden runt bostäder och hur det har påverkat hälsan. 

– Detta är miljöer som människor möter i vardagen, som är en del av hemmiljön, och som kan ha särskild betydelse när vi tillbringar mer tid i hemmiljön, säger Cecilia Stenfors, forskare vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande. 

Kopplingen mellan grönska och lägre demensrisk var också tydligare hos kvinnor. 

– Det pekar på att den omedelbara miljön precis runt bostaden är viktig i arbetet med att skapa goda förutsättningar för hjärnhälsa och hälsosamt åldrande, säger Cecilia Stenfors. 

Data från 2 993 personer, 60 år och äldre, ingick i studiens underlag. Under 16 års uppföljning var det 477 personer som utvecklade demens. Mängden grönska inom 100, 250 och 500 meter från deltagarnas bostäder mättes årligen med hjälp av satellitbilder och geografiska system.

Studien ger också stöd för att bevara och utveckla grönområden i bostads- och stadsmiljöer. Träd, gröna bostadsgårdar, trädgårdar, parker och vegetation längs gator och gångstråk ger många nyttor – även när möjligheterna för befolkningen att ta sig till större naturområden är begränsade. 

– Naturmiljöer och grönska kan stödja mental återhämtning, minska stress, och öka känslor av välbefinnande. Vi har sett i våra studier att mer grönska i den omedelbara boendemiljön är förenat med bättre sömn, psykisk hälsa och mindre uttag av antidepressiva läkemedel.

Gröna miljöer kan också påverka beteenden och främja utomhusvistelse, fysisk aktivitet och sociala kontakter. 

– Hjärnhälsa behöver finnas med när vi planerar och utvecklar våra städer och bostadsmiljöer. Bostadsnära grönska kan vara en gemensam resurs för folkhälsa, klimatanpassning och biologisk mångfald. Det handlar om att värna befintlig vegetation och om att skapa gröna miljöer som är tillgängliga och användbara för människor med olika förutsättningar, säger Cecilia Stenfors.