Forskaren i politikens närhet

Biomedicinskt centrum, BMC, vid Uppsala universitet kan knappt beskrivas som något annat än en modern, brutalistisk fästning. Där bedrivs forskning och utbildning inom allt från biologi och kemi till kostvetenskap. En av de många institutionerna som har sina lokaler på BMC är institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap. Där är Ulrika Winblad sedan 2019 professor i hälso- och sjukvårdsforskning, ett forskningsområde som fokuserar på frågor kring själva systemet, ekonomin, organisationen och resultaten inom hälso- och sjukvården.

Det är alltså en bred och tvärvetenskaplig forskning som drivs av institutionen. Forskningen rör ofta stora och komplexa frågor. Det är dessutom inte lätt att forska om politik och särskilt utmanande är det för Ulrika Winblad, vars forskningsområde är så nära knutet till pågående politiska förändringar. I grunden är hon statsvetare och redan i tidig ålder väcktes hennes intresse för att upptäcka världen och hon ville ständigt utvecklas. Hon har alltid varit nyfiken på sakfrågor.

– När jag var liten gick jag i en så kallad Freinetskola som hade en annorlunda pedagogik jämfört med den vanliga skolan. Vi barn skapade våra egna scheman och redan då, i mellanstadiet, var det ett upptäckande av omvärlden. Jag skrev rapporter och läste om sådant jag var intresserad av, berättar Ulrika Winblad.

Hennes familj har också bidragit till karriärvalet. Ulrika Winblad kommer från en forskarfamilj där pappa Bengt Winblad är en framstående forskare inom geriatrik. Hans sätt att se och tänka på världen har inspirerat henne.

– Jag kommer från en miljö där det inte var så konstigt att vilja börja forska, lite som med skådespelarfamiljer brukar jag tänka, skämtar Ulrika Winblad.

Under gymnasietiden gick hon det naturvetenskapliga programmet. Men efter studenten arbetade Ulrika Winblad på ett laboratorium i London, något hon tyckte var tråkigt och inte var särskilt bra på. Då kom hon till insikten att hon var alldeles för samhällsintresserad för att fortsätta med naturvetenskap.

– Jag kommer ihåg att jag satt i trappan i huset i London och kände ”Nej, nu måste jag göra något som jag tycker är roligt”.

Strax därefter sökte Ulrika Winblad till samhällsvetenskapsprogrammet vid Uppsala universitet. Den första terminen bjöd på många olika ämnen och hon fastnade direkt för statsvetenskap.

– Samhällskunskap är mycket roligare, särskilt de breda samhällspolitiska frågorna. Förvaltningspolitik är särskilt intressant med hela fokuset på hur man skapar ett samhälle och en organisation som fungerar.

Inriktningen mot sjukvård och äldreomsorg har förefallit lika naturlig som forskarvägen för Ulrika Winblad. Hennes pappa tog ofta med henne till sin arbetsplats på sjukhuset och hon hade en nära kontakt med sina mor-och farföräldrar.

Under de senare tonåren arbetade hon på ålderdomshem, som det hette då, och under studietiden i hemtjänsten.

– De här erfarenheterna har gjort ett stort intryck på mig. Det är liv och död, stort och smått – det är många intressanta saker som ingår i dessa verksamheter.

Och det kanske hennes tidigare erfarenheter som gör att Ulrika Winblad i dag inte gör någon större skillnad på sjukvård och äldreomsorg i sin forskning. I dag när det finns många äldre som är väldigt sjuka blir områdena alltmer integrerade i varandra.

I dag är hälso- och sjukvårdsforskning ett relativt litet forskningsområde i Sverige, men internationellt är det väl etablerat.

– Jag tror att hälso- och sjukvårdsforskningen i Sverige är jämförelsevis liten för att det stora fokuset har varit socialmedicinen. Många av de frågor som jag inriktar min forskning på överlappar med socialmedicin, som är ett mer medicinskt kopplat område, säger Ulrika Winblad.

– Inom hälso- och sjukvårdsforskningen ligger fokus mer på själva sjukvårdsapparaten och hur den fungerar, medan socialmedicin är mer inriktat på folkhälsorelaterade frågor.

Hennes hjärtefrågor är hur styrning och statliga reformer, till exempel sjukronorsreformen som kom 1970 och Ädelreformen som genomfördes 1992, implementeras i sjukvården och äldreomsorgen. Vad händer när staten försöker rulla ut en ny reform? Hur blir mottagandet i regioner och kommuner, finns det något motstånd? Vad händer med kvaliteten, jämlikheten och tillgängligheten inom vården och omsorgen?

– I Sverige har vi en väldigt decentraliserad organisation med starka, självstyrda kommuner och regioner. Samtidigt finns det en stat som också vill styra och då kan det uppstå krockar, vilket är spännande ur ett forskningsperspektiv.

Ulrika Winblad har också forskat mycket på effekterna av marknadsformer och privatiseringsformer inom äldreomsorg och sjukvård. Det har bland annat visat sig att båda formerna leder till en ganska segregerad primärvård där nya privata aktörer oftast etablerar sig i välsituerade områden, i stora städer. Samtidigt har tillgängligheten ökat.

Där drar hon paralleller med friskolorna, men betonar att privatiseringen och marknadiseringen av sjukvården och äldreomsorgen inte har fått samma negativa effekter som på skolområdet. Förmodligen är det på grund av att skolan och äldreomsorgen har olika typer av kontrollsystem och styrs med olika typer av kontrakt.

Samverkansforskning har blivit vanligt för Ulrika Winblad de senaste åren, särskilt inriktat på multisjuka äldre personer.

– Där ser jag att de äldre faller mellan stolarna när kommuner och regioner ska samverka. Jag skulle säga att vårdköer och samverkan är det svenska sjukvårdssystemets akilleshälar. Vi, samhället, får helt enkelt inte till det för de äldre, säger hon och exemplifierar:

– Ibland dubbleras insatser, som när äldre patienter hamnar på sjukhus när de lika väl hade kunnat behandlas på ett äldreboende eller i primärvården och vice versa.

Hälso- och sjukvårdsforskning ligger alltså väldigt nära politiken, vilket ibland kan vara problematiskt eftersom forskning ska vara opartisk och politiskt oberoende.

– Jag måste ständigt tänka på att jag och mina kollegor måste vara objektiva och verkligen tänka på att inte hamna i någon politisk retorik. Det hjälper att arbeta teoretiskt och se till att våra analysmodeller är väl förankrade. Vi är väldigt måna om att vara politiskt oberoende, berättar Ulrika Winblad.

Oftast blir det inga problem i praktiken, utan problem kan uppstå när hon och kollegorna ställer upp i medier och behöver uttala sig mer kortfattat om olika resultat. Relationerna till beslutsfattare och politiker är trots utmaningarna ganska goda. Hon blir ofta inbjuden att prata med och presentera sina resultat för politiker och tjänstemän, men vad det sedan leder till är svårt att uttala sig om.

– Jag förstår politiken. De har massor av faktorer att ta hänsyn till. Politik handlar om värderingar, kostnadseffektivitet, ideologi, jämlikhet och en hel del annat. Evidensen är bara en del i beslutsfattandet. De kan inte bara lyssna på forskare, det tycker jag är naivt att tro. Jag hjälper politiken att problematisera och att formulera frågor, men jag blir inte stött om de inte gör som jag säger. Det politiska beslutsfattandet har så att säga sin egen logik.

– Däremot behöver vi forskare bli bättre på att nå ut och arbeta mer proaktivt med våra resultat. Vi skulle kunna vara lite mer intresseväckande.

Ulrika Winblad är särskilt stolt över studier där hon och kollegorna har undersökt vad som har påverkat vården och omsorgen. Det handlar bland annat om hur man skapar avtal, upphandlingar och kontrakt i äldreomsorgen.

– Vi har jämfört privat och offentlig vård och omsorg samt äldreboenden, med hjälp av stora databaser och gjort gedigna analyser.

Hon nämner också en intervjustudie där hon och Paula Blomqvist intervjuade tjänstemän och kommunpolitiker och visade hur de arbetade med att följa upp kvaliteten i äldreomsorgen.

– Det finns ganska mycket politikerförakt och i den studien gav vi en röst till politikerna själva. Resultatet visade att det är svårt och komplext. Det blir inte alltid bra, men de försöker sitt bästa, säger Ulrika Winblad.

Sitt eget åldrande har hon inte helt bortsett från. Ulrika Winblad har många tankar om hur hon och hennes generation vill ha det i framtiden.

– Vi kommer inte att acceptera dagens äldreboenden. Vi och våra barn kommer vara mer krävande när det gäller olika typer av boendeformer. Och vi kommer kanske att vilja flytta in tidigare, inte som i dag när man får en boplats på ett boende när man nästan är dödssjuk.

Hon nämner lägenheter där alla har egna rum och badrum, men där det finns gemensamma ytor – till exempel kök och vardagsrum – som ett alternativ. Eller kanske en mer avancerad och skräddarsydd hemtjänst och aktiviteter på boendena.

Är du orolig för framtiden?
– Ja, det är jag, när jag tittar på hur statistiken ser ut. Det är en enorm äldreboomskurva vilket ställer höga krav på äldreomsorgen. Då ökar risken att allt fler vänder sig till privata omsorgsförsäkringar och det kan leda till oönskade effekter för samhället i stort, exempelvis att omsorgen blir väldigt ojämlik.

– Min generation kommer att kräva mer, men det blir i slutändan en fråga om vad vi faktiskt kan få tillgång till.