Hur gick det sen, Giola Santoni?

Mindes du titeln på din avhandling?

– Oj, du får ha tålamod med mig nu. How well are we aging? Det var en längre titel, men mitt minne är kort. Men innebörden var hur åldras vi och hur kan vi mäta det?

Vad gör du nu?

– Jag arbetar som biostatistiker och gör analyser inom en forskargrupp på övre GI kirurgi på Karolinska institutet. Jag medverkar i projekten från start, när vi bestämmer inriktning, till vi publicerar. Ibland gör jag analysarbetet själv eller så handleder jag studenter eller postdok-studenter. Jag undervisar en del också.

Har din forskning kommit till praktisk nytta?

– Mina forskningsresultat har övertagits av Amaia Calderon Larrañaga på ARC, Aging research center. Hon har praktisk erfarenhet från sjukhus och vet vilka behov som finns. Hon har även kontakter på sjukhus så hon kan föra över metoderna till verkligheten.

Har du nytta av din forskarutbildning i dag?

– Allt jag lärde mig har jag nytta av nu eftersom jag själv aldrig har arbetat med äldre eller med vård. Jag fick lära av andra och se hur teorier praktiskt tas vidare och tog till mig kunskap i epidemiologi. Tack vare det och min bakgrund som statistiker gör att arbetar jag på KI i dag.

Du är från Italien och har nu bott i Sverige i tolv år med din familj, ni trivs uppenbarligen?

– Vi flyttade hit på prov ett år efter att vi bott i USA i sju år för att se om vi skulle gilla det, och nu har vi bott här i tolv år så – ja, vi trivs!

Saknar du forskartiden?

– Jag saknar inte själva tiden för det var ofta stressigt, men jag saknar en del människor.

Rekommenderar du andra att doktorera?

– Det beror på vad du har för mål i framtiden. Jag rekommenderar inte alla att göra det, för när du är klar måste du ändå fundera över vad du vill bli. Så du blir inte klar. Men det öppnar dörrar.