Hur gick det sen, Heidi Hagerman…

– Jag arbetar som universitetslektor på Linnéuniversitetet i Kalmar, med forskning och undervisning på sjuk­sköterskeprogrammet.

– Forskarutbildningen ger en kunskap som man bär med sig i det dagliga livet. Att ha en nyfikenhet inför ny kunskap och att vara källkritisk. I undervisningen kan jag knyta an till forskning och i forskningen använder jag ständigt dessa kunskaper.

Hur har du spridit dina resultat från avhandlingen?
– Det var många intervjuer förra hösten med olika tidningar och föreningar. Jag har även bidragit med en del i en skrift kring ledarskap och strukturella förutsättningar inom demensvården.
– Jag samarbetar med föreningen Gott ledarskap i demensvården och deltar i nätverksträffar där jag presenterar forskning och får träffa verksamhetschefer inom äldreomsorgen. Jag har även haft en workshop med en kommun där vi diskuterade hur man skulle kunna arbeta för att stärka de strukturella förutsättningarna inom deras verksamhet.

Saknar du doktorandtiden?
– Jag saknar mina doktorandkollegor men annars är det mest skönt att vara klar med studierna.

Har du fortsatta forskningsplaner?
– Här på Linnéuniversitetet ingår jag i en forskargrupp som studerar nära vård och kontinuitet i vården av kroniskt sjuka äldre personer.

Ser du dig, som yrkesperson, som forskare i första hand?
– Jag ser mig mest som en lärare som även håller på med forskning.

Avhandling: Working life among first-line managers and their subordinates in elderly care: An empowerment perspective, Uppsala universitet 2019. En längre intervju i samband med avhandlingen publicerades i #3/19.