Empowerment för bättre arbetsmiljö

Med tillgång till stöd, information, resurser och möjligheter påverkas inte bara situationen för första linjens chefer i äldreomsorgen. Det smittar också av sig på medarbetarna och medför att de skattar chefens ledaregenskaper högre.

Heidi Hagerman har i sin avhandling studerat arbetslivet för så kallade första linjens chefer och deras personal inom äldreomsorgen. Avhandlingsarbetet bygger på en studie där man gjort återkommande enkäter och intervjuer sedan 2010. Studien är unik eftersom den under så lång tid följt chefer och personal på samma enhet.

– Därför kan vi se att chefens förutsättningar spelar roll för hur personalen sedan får det. Det är första gången, vad vi känner till, som man undersökt detta utifrån ett empowermentperspektiv inom svensk äldreomsorg. Vi vill bidra till att kommunerna förändrar chefernas arbetsvillkor så att de kan må bättre och leda en organisation som mår bättre.

När Heidi Hagerman före doktorandstudierna arbetade inom äldreomsorgen, både som undersköterska och som sjuksköterska,- var hon på många olika enheter och kommuner och upplevde då en stor variation i kontakten med cheferna och ledarskapet. Vissa chefer var väldigt inspirerande, medan andra var mer distanserade och inte så synliga. Speciellt en chef gjorde ett starkt intryck. Hon var också sjuksköterska och hade arbetat kliniskt inom äldreomsorgen innan hon blev chef.

– Som chef förstod hon oss medarbetare, hon lyssnade på oss och stödde oss i arbetet. Även om hon ibland var tvungen att ta tuffa beslut så kunde hon förklara besluten och få oss att känna oss delaktiga.

Just den chefen fick Heidi Hagerman att bli intresserad av chefs- och ledarskapsfrågor och hon fick henne också att tänka att en dag kanske även hon kunde arbeta som chef inom äldreomsorgen.

– I efterhand inser jag att hon gav mig rätt strukturella förutsättningar för att kunna utföra mitt arbete som sjuksköterska.

I intervjustudierna under sitt forskningsprojekt noterade Heidi Hagerman att cheferna tyckte det allra viktigaste var att arbeta tillsammans med personalen, det var bara så de kunde göra en god vård tillsammans. Däremot var det svårt att få till det, då det som räknas är ekonomi och mätbara effektivitetsmått.

– De har så mycket administrativa krav på sig och de mjuka värdena uppmärksammas inte riktigt i styrformen. Ett sätt att underlätta vore kanske om stödfunktionerna, som ju finns i staben, kunde komma ut vissa dagar och ge handfast hjälp.

Många chefer beskrev strategier för hur de kunde lyckas ändå, fast förutsättningarna inte var särskilt bra. Ett sätt kunde vara att arbeta mer än 40 timmar i veckan, att exempelvis administrera hemma på kvällarna för att kunna vara mer närvarande på arbetet, eller att gå upp tidigt för att vara hos personalen på morgonen innan de går ut. Andra strategier var att ha dörren öppen så att personalen alltid kan komma in eller att vara nåbar på telefon dygnet runt.

– De vill vara det, då det är en dygnet runt-verksamhet. Om det händer något på enheten på helgen vill de veta det för att kunna ge stöd till personalen.

På gymnasiet gick Heidi Hagerman omvårdnadsprogrammet och utbildade sig till undersköterska. Därefter läste hon till sjuksköterska vid Uppsala universitet. Efter sjuksköterskeexamen 2004 fortsatte Heidi Hagerman läsa fristående kurser på avancerad nivå och 2010 tog hon ut sin magisterexamen i vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle. I samband med att hon skrev sin d-uppsats blev hon involverad i ett forskningsprojekt som handlade om chefers och personalens arbetsmiljö inom äldreomsorgen. När det sedan utlystes en tjänst som doktorand inom projektet sökte hon och fick den.

Det bästa med att vara doktorand tycker Heidi Hagerman är att det är en sådan utmaning, både professionellt och personligt.

– Även att få grotta ner sig i ett intressant ämne under flera års tid och lära sig mer om det.

– Men eftersom man som forskare är beroende av att publicera sina studier i vetenskapliga tidskrifter kunde det ibland vara svårt att känna sig helt ledig när man hade skickat in material, då man aldrig visste när responsen skulle komma.

I sin avhandling konstaterar Heidi Hagerman att arbetet som första linjens chef inom äldreomsorgen är komplext och utmanande. Cheferna behöver tillgång till strukturella förutsättningar i form av stöd, information, resurser och möjligheter. Ju bättre strukturella förutsättningar, desto mer sannolikt var det att cheferna skattade sina stressymtom lägre och sin egen chefs- och ledarskapsförmåga högre.

Resultatet visade även att ju bättre tillgång cheferna hade till strukturella förutsättningar vid första enkättillfället, desto bättre tillgång hade medarbetarna till strukturella förutsättningar vid andra enkättillfället ett år senare. Dessutom skattade medarbetarna sina chefers chefs- och ledarskapsförmågor högre vid andra enkättillfället, det vill säga om en chef har rätt strukturella förutsättningar smittar det av sig till personalen, och det påverkar hur medarbetarna uppfattar sin chef.

Något som överraskade var att även om de strukturella förutsättningarna ibland brister, så upplever cheferna sitt arbete som en positiv utmaning och att arbetet även om det inte är lätt, ändå är värt det.

– Även om det är tufft och utmanande så var de stolta över och upplevde glädje i sitt arbete. Man hör så mycket i media om alla svårigheter inom äldreomsorgen, och även om det så klart ska uppmärksammas och diskuteras så är det också viktigt att lyfta de positiva delarna. Så som att arbetet upplevs som meningsfullt och att cheferna brinner för att arbeta med medarbetarna och med de äldre.

Efter disputationen i maj har Heidi Hagerman fortsatt på deltid som lärare och forskare på Högskolan i Gävle.

Får du användning för forskarutbildningen?

– Ja, absolut. Just nu handleder jag studenter i att skriva c-uppsats och där får jag använda mina kunskaper och erfarenheter. Jag arbetar även med undervisning på grund- och avancerad nivå i sjuksköterskeprogrammet och i vidareutbildningarna, som knyter an till mina kunskaper inom ledarskap och organisation samt forskningsmetodik.

Ref.
AVHANDLING

Working life among first-line managers and their subordinates in elderly care: an empowerment perspective

Heidi Hagerman, Uppsala universitet 2019

Fler porträtt

Isabelle Hansson. Foto: Mai Engström

Pensionering är ingen livskris

Vi är generellt bra på att anpassa oss till övergången från arbete till pension. Men både ekonomiska resurser och personlighet kan påverka en individs uppfattning om vad som är en av våra största livshändelser.

Rättvisa handlar om vem man jämför med

Ett teoretiskt intresse för att förstå ålder och en vilja att förändra driver Håkan Jönson att ställa de viktiga frågorna om äldreomsorgens vägval.

Arktisk revansch?

Om tre år får vi svaret på om Lars Lannfelts immunterapi riktad mot Alzheimers sjukdom infriar de högt ställda förväntningarna.

Hur gick det sen, Maria Hedman…

…som 2018 disputerade med en avhandling om självständighet och del­aktighet i hemtjänsten.