Lekfull ­professor ser nya vägar

Högskolan Kristianstad ligger inhyst i det avvecklade Norra skånska regementets kasernområde. Gula fasader och tegeltak karakteriserar byggnaderna i campusområdet, där Albert Westergren väntar utanför ett av husen. Luften är ännu kall denna vårmorgon, men mottagan­det känns desto varmare.

Albert Westergren är professor i omvårdnad och har ägnat närmare tre decennier åt att un­der­söka ätsvårigheter och undernäring bland äldre personer. Hans resa från undersköterska till forskare är en berättelse om nyfikenhet och en vilja att förbättra vården och omsorgen.

De otaliga diplomen som pryder väggarna på hans kontor, där vi slår oss ner för intervjun, vittnar om en lång och framgångsrik karriär.

Intresset för omvårdnad började tidigt. Både Albert Westergrens mormor och mamma var sjuksköterskor och han följde i deras spår, utan att ha tänkt det till en början. Men en praktikperiod på en kirurgavdelning när han var 14 år fick honom på andra tankar.

–  På avdelningen låg det en medelålders kvinna som var svårt sjuk och som inte skulle överleva. Jag fick följa med personalen och lyssna på samtalen. Jag tänkte: ”Tänk att kunna vara där, både i glädje och sorg, och försöka hjälpa någon annan. Det vill jag hålla på med”.

Albert Westergren har nyss flyttat till ett nytt kontor, men redan hunnit pynta med tavlor och figurer. Foto: Mai Engström

När Albert Westergren arbetade som sjuk­sköterska inom neurologi och stroke träffade han många patienter med nutritionsproblem och problem med att svälja, dysfagi. Han star­tade ett dysfagiteam på sjukhuset efter att ha fått utbildning om hur man utreder och behandlar tillståndet.

–  När en forskare fick nys om mitt arbete rådde hon mig att börja forska kring detta. Jag blev så klart lite smickrad av att någon ansåg att jag gjorde ett intressant kliniskt arbete.

I dag arbetar Albert Westergren halva tiden som hälso- och sjukvårds­strateg i Region Skåne, men har också växlat professors­rollen i Kristianstad med att vara chef för en forsknings­plattform och gästforskare vid Lunds universitet. Foto: Mai Engström

Albert Westergren valde att doktorera och disputerade med en avhandling om ätsvårigheter och stroke. Under tiden hade han fattat tycke för statistik, något som syns tydligt i hans lilla kontor. Böcker om statistikprogram och statistiska analyser pryder hans bokhyllor – och även en figur föreställande professor Kalkyl från Tintin.

–  Jag brukar inte säga att jag är en forskare som föredrar kvantitativa data, utan tycker att arbetet med kvalitativa data också är roligt. Men det är något med siffror som gör det särskilt roligt, lite nördigt, erkänner han med ett skratt.

Det var även under doktorandtiden som Albert Westergren började utveckla vad han själv är mest stolt över: den första versionen av instrumen­tet, som sedan blev Minimal­ eating observation form, MEOF-11. Verktyget används för att upptäcka svårigheter att äta.

–  När jag arbetade som sjuksköterska kunde jag hjälpa en patient i taget. Men med MEOF-11­ har jag kunnat hjälpa tusentals personer, berättar han stolt.

Verktyget består av nio korta frågor, upp­de­l­ade i tre kategorier: matintag, sväljning samt energi och aptit. Svaret till varje fråga kommer från observationer som personalen gör under dygnets alla måltider, till exempel sittställning, svårigheter att tugga och hur mycket man äter. Därefter kan man enkelt räkna ut om patienten är på väg att utveckla ätsvårigheter.

MEOF-11 är bra på att upptäcka problem i ett tidigt stadium. Verktyget är också lätt att använda eftersom det är kort och innehåller instruktioner på hur man ska bedöma och tolka varje moment av måltiden, förklarar Albert Westergren.

Instrumentet har översatts till fler än tio språk, bland annat franska, mandarin och engelska. I Danmark och Frankrike kommer det att användas inom både sjuk- och hälsovården och på särskilda boenden.

–  Det är särskilt roligt att ha ett nära samarbete med forskare i Danmark. Där har vi kunnat göra fler studier för att se hur effektivt instrumentet är och jämföra det med andra liknande verktyg.

På en av väggarna på kontoret syns ett porträtt av hans mormor, som Albert själv har målat. Foto: Mai Engström

Vad driver dig som forskare?

–  Nyfikenhet och att få ta mig an nya ut­maningar. Att få hitta nya forskningsidéer och grotta ner mig i dem, antingen själv eller tillsammans med andra, säger Albert Westergren och det är svårt att inte dras med i hans engagemang.

–  Sedan kommer själva utmaningen när man har material att analysera, text eller siffror. Hur ska man då förstå detta? Det är då man behöver gå in i sin egen bubbla och lösa gåtan. Det är lite detektivarbete över det hela, säger han med ett skratt.

Albert Westergrens engagemang och värmen i rösten fortsätter när han berättar om sina fritids­­intressen, som idrott, mat och måleri. Han har också en lekfull sida – något som nyligen har bidragit till ett nytt forskningsprojekt.

–  En dag beklagade jag mig för min fru om att jag hade lagt två projektidéer på hyllan. Då nämnde hon att jag alltid har varit väldigt fysiskt aktiv och idrottat. Det fick mig att tänka på diskgolf, fysisk aktivitet och slutligen lek. På att det kanske är viktigt att få utlopp för sin lekfullhet även som äldre.

Idén ledde fram till ett nytt projekt som ännu är i sin linda. Tanken är att en kommande avhandling under Albert Westergrens handledning ska handla om lekfullheten hos äldre personer på särskilda boenden.

Albert Westergrens aktiva liv är rätt starkt kopplat till hans karriär som äldreforskare. Hans forskning om undernäring och ätsvårigheter påverkar vardagen. Han är väl medveten om vad han äter och hur viktigt det är att vara fysiskt aktiv.

–  Jag försöker äta rätt nyttigt, inte ham­bur­gare eller godis varje dag, tar D-vitamin rätt ofta­ under vinterhalvåret och håller koll på min vikt.­ Jag anstränger mig också för att reflektera över mina fysiska förmågor, till exempel att jag kan balansera på ett ben när jag ska ta på mig strumporna på morgonen.

Han har också skrivit flera böcker. Och ja, på hyllan­ står en liten figur – professor Kalkyl från Tintin. Foto: Mai Engström

Även om det inte är riktigt dags för Albert Westergren att gå i pension än, verkar han se fram emot det litegrann.

–  Jag har levt och lever ett aktivt liv. Jag har simmat på elitnivå i nio år, ägnat mig åt triathlon­ i fem år, sprungit 15 maraton, åkt tio inlines­maraton och nu spelar jag diskgolf tillsammans med ett gäng vänner. Diskgolf är både lek och motion, vilket jag hoppas kunna hålla på med länge. Jag målar också. Jag vill hinna göra de här sakerna oftare, så pensionen är något jag tänker mycket på, erkänner han glatt.

–  Jag ser också fram emot att vara med min fru och träffa våra nu vuxna barn oftare.

Vad har du för insikter från ditt forsknings­område som du vill dela?

–  Insikten om hur komplex förmågan att äta är! En insikt som i dag känns banalt självklar. Sväljningssvårigheter samexisterar ofta med många andra ätproblem, som att upprätthålla en bra sittställning när man ska äta, ­hantera bestick och tugga maten. Det finns flera ­professioner som behöver arbeta till­sammans för att förbättra livet för patienten.