Lars Nyberg är vad man kan kalla en nygammal räv inom äldre- och åldrandeforskningen. Som 55-åring har han enligt sig själv inte uppnått någon superhög ålder, men ändå hunnit vara verksam som forskare i strax över 30 år.
Trots att det redan tidigt fanns ett sug efter att bli forskare, kände han samtidigt att det vore bra med en yrkesförberedande utbildning för att kunna få jobb snabbt. Därför sökte han till och kom in på det kliniska psykologprogrammet vid Umeå universitet.
– Jag började dock fråga min kurshandledare om vilka forskningsmöjligheter som fanns. Jag hade egentligen ingen aning om vad som skulle vänta mig om jag blev forskare, men jag var redo att ta mig an utmaningen.
Under studietiden kom han i kontakt med professorn i psykologi, Lars Göran Nilsson, och så småningom började forskarkarriären rulla i gång med tjänster som forskningsassistent och doktorand, samt senare en postdoktortjänst i Kanada.
I dag är Lars Nyberg professor i psykologi och neurovetenskap vid Umeå universitet – och en av Sveriges främsta experter inom hjärnavbildning. Det är ett forskningsområde med potential att kunna svara på några av de största gåtorna om hjärnans funktion. Nyligen blev Lars Nyberg även utsedd till gästprofessor i teknisk psykologi vid Luleås tekniska högskola. Där ska han utveckla deras nya psykologprogram och hjärnavbildning.
– Det är en ny professor där, Jessica Körning Ljungberg, som har lockat mig dit. Jag har nämligen varit mentor åt henne tidigare och nu är det jättekul att vi ska fortsätta ha kontakt och arbeta ihop.
Hjärnavbildning är ett område som – med forskningsmässig tideräkning – relativt snabbt har gett stora mängder kunskap om till exempel hjärnans struktur. Med hjälp av magnetkameror kan forskare bland annat kartlägga regioner och nätverk i hjärnan som är kopplade till specifika kognitiva och fysiologiska funktioner.
Men trots alla framgångar finns det fortfarande mycket kvar att upptäcka, något som Lars Nyberg fastnade för när han studerade till psykolog.
–När jag började plugga var nästan allt som var kopplat till hjärnans funktion baserat på forskning om skadade hjärnor, vilket var det man hade tillgång till på den tiden. Men sen dök hjärnavbildning upp och då blev möjligheterna nästan oändliga.
För Lars Nyberg har den åldrande hjärnan ur ett livsloppsperspektiv varit ett särskilt viktigt forskningsfokus. Framför allt hur individuella skillnader påverkar hjärnans form och funktioner högt upp i åldrarna.
En teori som han har introducerat och arbetat mycket med kallas för brain maintenance, något som ungefärligen kan översättas till att bibehålla hjärnans struktur och funktion. Det vill säga: Hur kan vi bevara vår hjärnas kapacitet så länge som möjligt?
– Det finns en vanlig uppfattning att hjärnan krymper med åren, att äldre personer har stora hålrum och många felveckade proteiner. Det stämmer för vissa, men långt ifrån alla äldre har stora förändringar av hjärnan. En del har i stället en ”ungdomlig hjärna”, det vill säga att den liknar deras hjärna från tidigare i livet, säger Lars Nyberg och fortsätter:
– Det är individuella skillnader och livsstilsval som har bidragit till detta, ”they have maintained their brains”. Våra fynd tyder på att tidiga faktorer och ärvda gener styr hur ens åldrande kommer att se ut.
Några av de individuella faktorer han pratar om är kön, utbildningsnivå, fysisk aktivitet, sömn, om man bär på en riskgen för exempelvis kognitiv svikt eller demenssjukdom och hur man aktiverar hjärnan kognitivt. Han tar sin pappa som exempel.
– Det finns studier som visar att ensamhet inte är bra och att det i det långa loppet kan gynna hjärnan socialisera sig. Min egen far är grym på korsord, men ju längre han gör det, desto mindre av en utmaning blir det. Då försöker han hitta svårare korsord. Men det som faktiskt vore bra är om han även försökte utmana hjärnan på andra sätt, som till exempel genom att socialisera sig.
Inte oväntat är Lars Nybergs drivkraft som forskare hans stora intresse för sitt ämne. För honom är det viktigt att frågorna är spännande och relevanta, men också vilka kollegor han arbetar med.
– Jag skulle ändå säga att en av mina starkaste egenskaper är att jag har ganska bra näsa för rekryteringar, och en förmåga att skapa ett bra arbetsklimat så att många vill stanna kvar länge. Det krävs många kompetenser i vårt arbete och utan mina kollegor skulle våra projekt inte bli lika bra.
Lars Nyberg kan inte peka ut ett enskilt projekt eller en publikation som han är särskilt stolt över, utan allt som han och hans forskarkollegor har åstadkommit är han nöjd med. Men som för många andra framgångsrika forskare har hans karriär inte varit helt utan motgångar, exempelvis uteblivna forskningsanslag och att vetenskapliga artiklar inte blivit godkända.
– Generellt sett är det fler motgångar än framgångar när man är forskare, förklarar han. För de forskare som upplever motgångar har Lars Nyberg en lärdom att dela med sig av: Merparten av ens idéer kommer att vara dåliga, men man ska inte ta kritik personligt.
– Man lägger fram saker, får kritik, redigerar, får kritik igen, justerar och så vidare. En del av den vetenskapliga metoden bygger på konstant granskning av resultat. Det är klart att man får bli arg, knyta näven i fickan, stänga av datorn och ta långhelg, men man måste försöka studsa tillbaka.
Som forskare med den åldrande hjärnan i fokus har Lars Nyberg måhända blivit lite arbetsskadad. Han tänker ibland på om och hur han eventuellt kan påverka sitt eget åldrande. Återigen tar han sin pappa som exempel.
– Han närmar sig 90 år och är fräsch. Om man, som jag, tror på att gener är viktiga för åldrandet ser mitt ljust ut. Sen hoppas jag att jag har gjort rätt livsstilsval genom åren och att jag fortsätter göra det. Jag är optimistisk – något som kanske ses som ovanligt så här långt norrut i landet. Det säger jag som norrlänning själv, skrattar han.
Trots att det är drygt tio år kvar tills Lars Nyberg når pensionsåldern har han redan funderat lite på hur länge forskarlivet ska bestå. Ibland känner han att det är dags att börja runda av åtminstone de administrativa uppdragen. Men själva forskningen kommer vara svårare att lämna bakom sig. En formell uppsägning vid pension kommer inte att stoppa honom.
– Där tycker jag att man kan lära sig av exempelvis Nordamerika. När jag var ung postdoktor i Toronto arbetade jag med en professor som började på ett annat forskningsinstitut efter att ha gått i pension. Där gjorde han en jättebra karriär inom hjärnavbildning och då var han tio år äldre än vad jag är i dag.
I Sverige har vi en mer fyrkantig attityd gentemot ålder och när det är dags att lämna arbetslivet bakom sig, tycker Lars Nyberg. Varför inte fortsätta så länge man är pigg? Det är något som knyter an till forskningen han bedriver. I dag finns starka belägg för att det går att hålla hjärnan i god form högt upp i åren.
– Det var något som inte direkt framhävdes när jag pluggade, utan då var det betoning på förlust, sjukdom och skada. Det perspektivet är förstås inte oviktigt, men det är bra att försöka se det annorlunda och även vara lite mer hoppfull.
