Satsningar på välfärd ger ökad jämlikhet

I september disputerade Björn Högberg på en avhandling som bland annat sätter ljuset på pensionssystem och äldreomsorg. I sitt arbete analyserar han situationen för skolungdomar och personer över 65 år i Eu­ropas olika länder, utifrån hur man där valt att satsa på sin välfärd.

− Jag brukar säga att avhandlingen hand­lar om hur välfärdspolitiken påverkar ojämlikheter i hälsa mellan olika grupper i samhället, med särskilt fokus på vad jag kallar sårbara grupper – alltså de som av olika skäl inte kan försörja sig eller ta hand om sig själva utan någon form av stöd, berättar Björn Högberg.

Det kan vara svårt att se logiken i att hans arbete innefattar två så vitt skilda grupper som de yngsta och de äldsta i samhället. Men den kanske viktigaste dimensionen som avgör vem som är beroende av välfärden är faktiskt ålder.

− I politisk debatt ser man ju ofta välfärdspolitik som en fråga om rik mot fattig, men den absolut största omfördelningen går från 25-60-åringar till resten av befolkningen. Vi betalar för skola och barnomsorg, och vi betalar för sjukvård, äldreomsorg och pensioner för äldre. Även den största delen av sjukvårdsbudgeten går till äldre.

Enligt Björn Högberg kan man alltså se välfärden som en omfördelning över livscykeln.

Björn Högberg studerade sociologi, epidemiologi, statistik och nationalekonomi vid Umeå universitet, där han också doktorerat, men det var först med master­arbetet som han på allvar kom in på äldrefrågorna. Uppsatsen kom att handla om pensionssystemets roll för äldres hälsa, och den ligger också till grund för avhandlingens första artikel.

− Redan från början har jag varit väldigt intresserad av exempelvis politik och jämlikhet och när min handledare sedan uppmanade mig att söka forskarutbildningen tänkte jag att jag ju inte har något att förlora, säger han.

För de yngre grupperna är självklart utbildningssystemet den största budgetposten, och den har störst effekt på deras möjligheter i livet. För de äldre är det pension, omsorg och hälso- och sjukvård, som har störst betydelse för välmåendet. Björn Högberg har valt ut de två förstnämnda delarna när han har studerat de äldre.

− De täcker in två typer av behov hos äldre. Pensionerna täcker in behovet av försörjning, eftersom äldre oftast har svårt att försörja sig själva genom betalt arbete. Omsorgen täcker in behov som kan uppstå i samband med ålderdom, som har med vardagliga behov att göra, som att handla och laga mat och så vidare.

Resultatet är tydligt. Välfärden spelar roll.

− Ja, pensionssystem som omfördelar resurser till utsatta grupper, genom att ha generösa minimiersättningar, verkar leda till att både klass- och könsskillnader i hälsa blir mindre. Kvinnor och personer som hade arbetaryrken under sin levnadstid får relativt bättre hälsa i länder med såna system.

− När det gäller äldreomsorgen får länder som satsar på äldreomsorg mindre klasskillnader och könsskillnader i hälsa bland de äldre, säger Björn Högberg.

Ett mer utbyggt och generöst stöd till äldre personer minskar alltså skillnader i välmående och hälsa.

Underlaget till sina studier har Björn Högberg hämtat från European social survey, en stor intervjuundersökning som genomförts i central- och västeuropeiska länder vartannat år sedan 2002. Materialet innehåller frågor kring hälsa och välmående, status på arbetsmarknaden, värderingar, familjeförhållande och så vidare. I avhandlingens äldrestudier ingår två frågor. Dels hur personerna skattar sin hälsa överlag i dag, dels om hälsan påverkar dem i vardagen.

Vilka mått Björn Högberg använt för att beskriva välfärden har i sin tur att göra med att det är ojämlikheten han velat studera.

− Av det skälet tittar jag på hur lägstanivåerna i pensionssystemen ser ut, snarare än att titta exempelvis på hur mycket pengar man över lag spenderar på pensioner, det säger ju inget om hur pengarna fördelas. Det viktiga här är vilket golv pensionssystemet sätter för vilken levnadsstandard man kan ha.
Det är lite svårare att hitta rätt mått för äldreomsorgen. Där kan man tänka att de sårbara grupperna är mer beroende av en offentligt finansierad, väl utbyggd omsorg. Det hjälper dem mest, då personer med bättre resurser ändå skulle ha kunnat köpa den typen av tjänster.

Det ligger nära till hands att se en satsning på barn och unga som en investering, som kan ge en samhällsekonomisk vinst. De har ett långt liv framför sig där de kan bidra till samhället. Men även en satsning på de äldre kan löna sig utöver vinsten i jämlikhet.

− Jag tror till exempel att de skandinaviska länderna har Europas högsta sysselsättning bland kvinnor över 50 eller 60 år, och att det är en väldigt stor skillnad mot Sydeuropa. Många skulle över huvud taget inte kunna arbeta om det inte fanns en offentlig omsorg som kunde gå in när föräldrar blir sjuka eller får någon slags funktionsnedsättning.

För Björn Högberg är det osäkert hur mycket äldreforskning det blir i framtiden. När avhandlingsarbetet var klart hade han redan säkrat pengar till nya projekt tillsammans med sin handledare.

− Det är två projekt om hälsa. Det ena handlar om skolpolitik och elevers hälsa och välmående, det andra om hur effekter av arbetslöshet sprids inom familjer. Där finns faktiskt också en del som handlar om hur föräldrar påverkas av barns arbetslöshet och där kan man ju komma in på äldreforskningen igen, berättar han.

Dessutom blev han nyligen engagerad i enheten för demografi och åldrandeforskning, CEDAR, en tvärvetenskaplig centrumbildning vid Umeå universitet, som bland annat har medicinare, historiker och psykologer knutna till sig.

− Jag kommer nog ändå att ha dörren mot äldreforskningen öppen framöver på något sätt.