Konstvandringen vid verket Träd och tallrikar från Rörstrand. Foto: Max Liljefors.

Konsten att rehabilitera

På geriatriken vid Nacka sjukhus får patienterna en speciell möjlighet till rehabilitering. De två avdelningarna pryds av en unik, korridorslång konstvandring som tar patienterna på en resa i tid och rum – och som ökar deras välbefinnande.

Sammanlagt 33 konstverk uppdelade i tio olika stationer pryder Nacka sjukhus entréhall och geriatrik­korridorer. Den unika konstvandringen innefattar allt från akvarellmålningar av mänskliga silhuetter i rörelse till ljudkonstverk som tar besökaren från Stockholms gator hela vägen till Japan. Vandringen med namnet Resa i tid och rum har som ändamål att aktivera patienterna, stimulera till samtal och främja deras hälsa under tiden på sjukhuset.

Konstsatsningen initierades av geriatriken på Nacka sjukhus tillsammans med kulturförvaltningen i Region Stockholm och invigdes 2017. Dåvarande chefssjuksköterskan Mari Andersson var den som först kom med förslaget att ställa ut konst på avdelningarna.

– Hon hörde av sig till konstavdelningen här på kulturförvaltningen och hade ett önskemål som vi genast nappade på. Vi tog in en intendent från Moderna museet som utbildade personalen genom att gå konstvandringen med dem och som författat texterna om verken till en arbetsbok, säger Kristina Bergqvist Selder, som är konsthandläggare på kulturförvaltningen och ansvarig för konstvandringen.

I arbetsboken, som finns vid varje konstverk, står det bland annat vad det är för motiv, vilket material som har använts och vem som har skapat det. Tanken är att patienterna själva ska kunna njuta av konsten och få information även utan att behöva gå den organiserade vandringen. Den är även till för anhöriga på besök som vill ta sina nära och kära på en rundtur.

Före covid-19-pandemin gick arbetsterapeuten Sandra Törnblom på konstvandring minst två gånger i veckan tillsammans med sina patienter. De flesta patienter på geriatriken är multisjuka, med fysiska eller kognitiva funktionsnedsättningar. Sandra Törnblom berättar att konstvandringen kan vara en del av rehabiliteringen.

– Eftersom konsten är utplacerad i korridorerna kan man stanna till med patienterna och prata om verken under träningspassen. Konsten blir ett sätt för oss som arbetar på geriatriken att möta de människor som vi vårdar på ett annat vis och samtidigt hålla dem fysiskt aktiva, säger Sandra Törnblom.

Oftast deltar upp emot fem patienter i konstvandringarna, som varar i cirka 45 minuter och leds av någon ur personalen. Vandringarna är organiserade inslag i arbetet och liknar de guidade turer som hålls på muséer. De äger oftast rum på eftermiddagar för att inte störa schemat för personalen och för att hålla patienterna aktiva under dagen.

Under våren och hösten 2018 följde två forskare arbetet med konstvandringarna på sjukhuset. Max Liljefors, professor i konsthistoria och visuella studier vid Lunds universitet, och Åsa Alftberg, etnolog och universitetslektor vid fakulteten för hälsa och samhälle, Malmö universitet, gjorde deltagande observationer vid tre vandringar och intervjuade bland annat patienter, personal, konsthandläggare och samordnare vid Region Stockholms kulturförvaltning. Observationer och intervjuer resulterade i forskarrapporten Konst som resurs i geriatrisk vård.

I intervjuerna berättar patienter att konsten är ett välkommet avbrott från det sjuka, så att de i stället kan fokusera på något positivt en stund. Personalen fick själva ut något av arbetet med konstvandringarna, de pratade om stolthet över sitt arbete, berättar Max Liljefors.

Patienterna uppskattade verken och flera önskade att de kunde ta med sig dem hem. Något som förvånade Max Liljefors var hur engagerade patienterna var under vandringarna.

– De pratade mer och samtalen kunde handla om flera olika aspekter som inte nödvändigtvis var direkt kopplade till konstverken. Det var mer än vad jag hade förväntat mig. Dessutom tyckte de att den sociala interaktionen som konstvandringarna skapar mellan patienterna och mellan patienterna och personalen satte extra guldkant på vardagen.

Sandra Törnblom lyfter också fram möjligheten till interaktioner som något positivt.

– Verken blir ett naturligt samtalsämne mellan oss och patienterna, och bidrar samtidigt till en visuellt fin miljö. Det gör att de deltar aktivt i ett samtal, får ställa frågor och berätta lite om sig själva.

Hon berättar om en station som innehåller tallrikar i keramik från Gustavsberg som många av patienterna känner igen, antingen för att de har samma tallrikar hemma eller för att mönstret väcker minnen. Samtal kring sådana minnen kan stärka patientens självkänsla och välbefinnande, framgår det i forskarrapporten.

– Konsten påverkade tre aspekter hos patienterna. För det första aktiverades de kognitivt när de skulle tolka och tänka kring konsten. För det andra fick de social interaktion med andra och för det tredje fick de emotionella upplevelser, säger Max Liljefors.

Eftersom konsten finns placerad ute i avdelningarna kan patienter själva ta sig dit när de vill, och därmed få lite träning.

– Jag skulle säga att konsten är jätteviktig för att skapa den hälsosamma miljön som behövs för att patienterna ska återhämta sig, säger Sandra Törnblom.

Det finns dock konst som är lite svårare för patienterna att ta till sig. En station innehåller ljudkonstverket Fönstermusik som är skapat av Henrik Jonsson. För att ta del av det behöver patienterna ta på sig ett par hörlurar – bara det kan vara utmanande för vissa – och verket är enligt rapporten inte så lätt för personer med nedsatt hörsel att ta till sig.
Ljuden har även väckt associationer till krig och eldsvådor, enligt personalen. För personer med kognitiv svikt är det svårt att koncentrera sig under de 15–20 minuter som ljuduppspelningen pågår.

Andra konstverk som har fått blandade reaktioner är Maria Luostarinens akvarellmålningar med lite suddiga och oklara silhuetter. Vissa patienter har påpekat att det är svårt att se vad målningarna ska föreställa på grund av de svaga färgerna och kontrasterna och för att det är så abstrakt. Personalen var inledningsvis skeptisk till målningarna och tyckte att det var lite väl abstrakt konst. Men patienterna engagerade sig ändå, trots att de inte tyckte om dem, berättar Max Liljefors.

– All konst är kanske inte fin eller lätt att förstå, men det viktigaste är att när patienterna får se konsten så har de ändå skapat sig en uppfattning och tolkat den. Sen finns det så klart konst som är mindre lämplig för vissa personer, till exempel ljudkonstverket, säger Sandra Törnblom.

Trots att vissa konstverk inte faller samtliga betraktare i smaken framgår det i forskar­rapporten att det i utställningen finns något för alla. Max Liljefors och Åsa Alftberg drar slutsatsen att konstvandringen på Nacka sjukhus är ett lyckat och välfungerande projekt. Överlag fick både patienter och personal ett positivt intryck av konsten.

– Arbetet på avdelningarna fungerade väldigt bra och en stor del av det är tack vare att projektet var välförankrat hos personalen redan från början. De drev arbetet, säger Max Liljefors.

Framför allt slogs de av engagemanget och delaktigheten från patienternas sida. Forskarna vill lyfta två saker som var avgörande för projektet: Att man uppmärksammar konsten genom att skapa en dynamisk miljö där patienter går konstvandringar själva eller med personalen, och att konstverken utgör en sammanhållen utställning där verken blir en del av miljön.

Konstvandringarna har på så vis ökat välbefinnandet hos både patienter och personal och berikat vårdmiljön, något som rapporten visar och Sandra Törnblom vittnar om.

– Jag har sett att konsten ger en positiv effekt på hälsan hos patienterna. Några av deras favoritverk är naturbilderna som tagits av Björn Larsson. Det är fåglar, rådjur och skog som de kan relatera till. De lyser verkligen upp när man tar dem till den stationen, säger hon.

Naturfotografierna är även hennes egna favoritverk och hon tycker att det är berikande att tillsammans med patienterna samtala om motiven.

Även om de gemensamma konstvandringarna för tillfället är inställda på grund av coronapandemin, brukar Sandra Törnblom ta dit patienter på individuella träningspass. För henne har det blivit ett inslag i vardagen som även ger positiv inverkan på det egna välmåendet.

– Konstvandringen är verkligen ett jättebra initiativ. Den visar att det är värt att satsa på att ta tillvara äldre personers välmående på ett annorlunda sätt, säger Sandra Törnblom.
För andra vårdavdelningar som vill skaffa konst har Max Liljefors några tips.

– Det är viktigt att förmedla konsten. Det räcker inte med att slänga upp några tavlor på väggen, utan patienterna måste komma i kontakt med konsten genom till exempel konstvandringar. Arbetet måste förankras hos personalen och pedagogiken från deras sida måste vara öppen. Det finns ingen rätt eller fel tolkning när det kommer till konst,
säger han.

Ref.
REFERENS

Konst som resurs i geriatrisk vård: Rapport från ett följeforskningsprojekt om ”Resa i tid och rum – en konstvandring på Nacka sjukhus”.
Max Liljefors och Åsa Alftberg
Region Stockholm, Kulturförvaltningen 2019

Fler reportage

Pandemin sätter fart på forskningen

De senaste månaderna har präglats av covid-19 och dess effekt på samhället. Forskningsprojekt som fokuserar på äldre har snabbt startat i förhoppning om…

Kampsport mot fallen

Varje år skadas cirka 270 000 personer i fallolyckor. De flesta av dem är äldre. Nu pågår ett annorlunda forskningsprojekt som genom judoträning…

En kognitiv livsstil

Fysisk träning, minnesövningar och en balanserad diet är tre av fem livsstilsförändringar som kombinerade kan förebygga minnesproblem. Nu undersöker en europeisk studie hur…

Titt på virtuell verklighet

Välfärdsteknologi är ett växande forskningsområde. På Måsta ängs äldreboende i Eskilstuna genomförs i höst en studie med fokus på hur man kan förbättra…

”Extra arbetstid gör inget – så länge de äldre mår…

VR-studien vid Måsta ängs vård- och omsorgsboende ska förhoppningsvis öka de demenssjukas välbefinnande. Men för personalen innebär det ytterligare arbetsuppgifter i ett redan…