Ensamhet och döende som samhällsfrågor

Axel Ågren undersökte i sin avhandling framställningar av äldres ensamhet i svensk nyhetspress och hur policyer och experter inom palliativ vård beskriver vård av döende.

Under det senaste året har det i samhällsdebatten varit mycket fokus på äldres ensamhet och vård av döende. Dessa frågor är dock inte nya. Men hur äldres ensamhet och vård av döende har beskrivits och förståtts i samhället har förändrats under de senaste decennierna. Dessa frågor är komplexa då de ofta framställs som universella och som en central del av människans existens. Samtidigt ges de mening genom hur de diskuteras och förstås i olika offentliga forum i dagens samhälle.

Hur vi dör och ensamhet bland äldre människor är frågor som är omgärdade av ideal om ”god död” och om att ”åldras väl”, där misslyckanden med att uppfylla dessa förväntningar är förknippade med tabun och stigman samt personliga och samhälleliga brister. Eftersom äldres ensamhet och vård vid livets slut är frågor som välfärdsstaten i Sverige engagerar sig i, aktualiseras frågan om i vilken grad äldres ensamhet och vård av döende personer är individens respektive samhällets ansvar. Den ökade samhälleliga uppmärksamheten kring dessa frågor i media och genom policyer motiverar behovet av forskning om hur äldres ensamhet och vård av döende beskrivs, vad som ger upphov till att vissa definitioner blir förgivettagna och vilka typer av definitioner som nyhetspressen och policyer lutar sig emot.

!!!
ARTIKELN I FYRA PUNKTER

• De ord, begrepp och uttryck som används i nyhetspressen och i policyer har en stor inverkan på hur vi uppfattar och bemöter ensamma äldre och döende personer.
• Vad gäller ensamma äldre betonades vikten av att vara aktiv. Det var dock främst ”samhällets” uppgift att möjliggöra dessa aktiviteter.
• Beträffande döende personer premierades individens autonomi och möjligheter att kunna göra val.
• Utvecklingen av det ”moderna samhället” ses som främsta orsak till äldres ensamhet och brister inom vård av döende personer.

Syftet med min avhandling var att studera hur äldres ensamhet beskrivs i svensk nyhetspress och hur vård av döende framställs i policyer och av experter inom palliativ vård. En central del var att analysera i vilken utsträckning dessa frågor ses som individens respektive samhällets ansvar.

Avhandlingen utgörs av fyra delstudier. Den första fokuserade på att identifiera dominerande uppfattningar om ensamhet bland äldre i den svenska nyhetspressen. Trots att ensamhet bland äldre till synes har fått ökad uppmärksamhet i media, visade resultaten att nyhetsartiklarna till stor del handlade om bristerna i organiseringen av äldreomsorg och betydelsen av volontärarbete för att minska ensamheten.

Delstudie två utgjordes av en analys av hur ansvar för att minska ensamheten bland äldre utpekats i den svenska nyhetspressen. Den övergripande slutsatsen var att uppdraget att minska ensamheten diskuterades, definierades och utpekades av och till dem som var ”icke-äldre” och ”icke-ensamma”, där ambitioner om inkludering resulterade i att konstruera äldre människor som de ”andra”.

Hur policyer kring palliativ vård i Sverige först etablerades och har utvecklats över tid, mellan åren 1974–2018, studerades i delstudie tre. Ett centralt fynd var att policyer kring palliativ vård har förändrats från betoning på psykologisk vård i livets slut och en kritik av vårdfilosofin från hospicerörelsen till krav på att vården bör utgå från just denna filosofi. Dessutom tappade idealen om att dö hemma sin betydelse eftersom policyer med tiden betonade vikten av att palliativ vård ska vara universell och kunna genomföras överallt.

Experters perspektiv på utvecklingen och det nuvarande tillståndet för palliativ vård och vilken roll policyer haft i denna typ av vård belystes i delstudie fyra. Experterna som intervjuades – personer som under flera decennier på olika sätt arbetat inom palliativ vård – beskrev att vården av döende personer i Sverige, innan kunskap om palliativ vård fanns, präglades av okunskap och ovilja att stanna upp och prata med och vårda döende personer. (Exakta tidsramar uppgavs aldrig, då det ofta hänvisades till hur det var ”förr”.)

Att palliativ vård i dag är mer strukturerad och styrd, och att kunskapen om döendes behov ökat, sågs som positivt men samtidigt fanns risker att idéer om en holistisk vård, som hämtat inspiration från hospicerörelsens ideal, skulle glömmas bort.

Fakta
AXEL ÅGRENS FORSKNING

Axel Ågrens forskningsintressen utgår från hur äldre, åldrande och döende konstrueras i tal och text. Särskilt intresse har han för språkets betydelse för hur vi uppfattar och kate­goriserar vår omvärld, olika sociala fenomen och sociala grupper i sam­hället.

Mycket av Axel Ågrens forskning har varit inriktad på äldre personers ensamhet, ett ämne som i sin tur säger mycket om hur samhället ser på äldre och åldrande då det råder förgivettagna föreställningar och vad ensamhet hos äldre är och hur det ska motverkas.

Avhandlingen som vidstående artikel belyser, Loneliness and dying as issues of public concern in Sweden, spikades 2020 vid medicinska fakulteten, institutionen för hälsa, medicin och vård/avdelningen för samhälle och hälsa, Linköpings universitet.

Under 2021 arbetar Axel Ågren inom ett europeiskt forskningsprojekt som fokuserar på hur personer över 70 år talar om betydelser av genus i relation till sociala relationer och upplevelser av social exkludering.

 

Det övergripande resultatet i denna avhandling är att ensamhet bland äldre och vård av döende tjänar som symboler för att kritisera utvecklingen av det ”moderna samhället” som betraktas som individualistiskt, byråkratiserat och medikaliserat.

I de studier som ingår i denna doktorsavhandling var frågor om ansvar, individuell autonomi och aktivitet centrala. I policyer för palliativ vård var begreppet autonomi återkommande och döende personer framställdes som ansvariga för att göra val för att uppnå ”god palliativ vård”. Det var samtidigt en uppgift för verksamma inom palliativ vård att arbeta för att främja denna autonomi.

Beträffande ensamhet bland äldre var det ”icke äldre” som diskuterade hur de kunde göra äldre mer fysiskt och socialt aktiva. Ensamhet bland äldre människor ansågs mestadels som ett problem som bör undvikas och lösas. Det var också ”samhället” som skulle göra det möjligt för äldre att inte uppleva ensamhet.

Vad gäller äldres ensamhet och vård av döende finns det vissa, i samhället förgivettagna förståelser där dessa frågor ofta ses som problem. Med denna avhandling vill jag uppmuntra till att stanna upp och ställa frågor om vad samhällsdebatten kring äldres ensamhet och vård av döende egentligen handlar om. Detta anses av vikt då sättet vi talar och skriver om dessa frågor också har en inverkan på hur dessa frågor uppfattas och hur ensamma äldre och döende personer bemöts och vårdas.

Relaterade artiklar

Åldrande ur ett socialt förändringsperspektiv

Ett nytt masterprogram på Linköpings universitet sätter möjligheter och utmaningar kring en allt äldre befolknings välbefinnande i centrum.

Livslångt åldrande – nu på video

Det seminarium som Äldre i Centrum tillsammans med Sveriges gerontologiska sällskap höll i början av december finns nu tillgängligt på video. 

ÄiC-podden avsnitt 17: Livslångt åldrande (och annan kunskap)

Äldre i Centrum-podden dyker ner i årets fjärde och sista nummer av tidskriften. Vi tar upp olika perspektiv på hur åldrandet som process påverkar våra liv, och vice versa. Dessutom en tvekamp om årets mest perfekta julklapp, samt ett avslöjande…

Fler Spotlight-artiklar

Dopamin, konnektivitet och kognition under åldrandet

Att förstå hur hjärnans olika system hänger samman och påverkas i åldrandet är viktigt för att tidigt kunna upptäcka och minimera kognitiva nedsättningar som drabbar äldre individer. Kanske kan åldersförändringar i hjärnans dopamin­system och dess funktio­nella uppbyggnad vara en nyckel.

Avhandlat #4/21

Tipsa om aktuella av­handlingar till press@aldreicentrum.se!

Hädanfärden begrundad

Dagliga dödsrunor, tidningsartiklar, aktuell och äldre bokutgivning samt forskning inklusive tre av årets avhandlingar får Gerdt Sundström att tänka på refrängen.