Strokevård en spargris för samhället

En kateter förs in via ljumsken, leds upp till hjärnan och tar bort den skadliga blodproppen med ett sugverktyg. Sahlgrenska universitetssjukhuset var först i landet med ingreppet och samhällsvinsterna för varje embolektomi är stora – ungefär 410 000 kronor enligt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige och för dem som överlever är vägen tillbaka i regel lång och mödosam. Risken är stor att man drabbas av funktionsnedsättningar, men med moderna behandlingsmetoder förbättras oddsen att slippa besvär.

– Den som drabbas av stroke kan besparas mycket lidande och få en högre livskvalitet genom rätt behandling. Om strokepatienten slipper funktionsnedsättningar blir samhällsvinsterna också stora, eftersom behovet av omsorg från närstående och kommunen minskar, säger Annika Nordanstig, neurolog på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Varje år avlider 7 000 svenskar i stroke, och cirka 100 000 lever med sviterna av sjukdomen – cirka 20 000 klarar sig inte själva. Samtidigt har forskningsframsteg och förbättrad vård minskat dödligheten med 27 procent på ett decennium. Förutom embolektomi har trombolys, en metod för att avlägsna blodproppar med läkemedel, räddat många liv och bidragit till att fler strokedrabbade lever utan svår funktionsnedsättning.

Men svensk strokevård brister i jämlikhet. Hälso- och sjukvårdsrapporten 2018 från Sveriges kommuner och landsting, skl, visar att tiden till akutbehandling med trombolys fördubblas om du bor på fel ställe, och att färre än hälften av landstingen når upp till Socialstyrelsens mål.

– När någon drabbas av en blodpropp i hjärnan är det viktigt att så snabbt som möjligt avlägsna proppen för att begränsa skadan på hjärnan. Trombolys är en fantastisk metod som kan rädda liv, men det är oroväckande att tiden till behandling varierar så kraftigt på olika håll i landet, säger Jan Nilsson, professor och ordförande för Hjärt-Lungfondens forskningsråd.

Jan Nilsson, professor och ordförande för Hjärt-Lungfondens forskningsråd. Foto: Hjärt-Lungfonden

Socialstyrelsens mål är att mediantiden från sjukhusankomst till trombolys ska understiga 40 minuter, men endast 10 av 21 landsting når målet. Dessutom är de regionala skillnaderna stora. I Jämtland är tiden till trombolys 26 minuter, medan strokedrabbade i Kronoberg tvingas vänta i över en timme.

– Självklart ska strokedrabbade över hela landet ha samma möjligheter. Nu bör landstingen agera så att den som drabbas av stroke får god vård oberoende av bostadsort, säger Kristina Sparreljung, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden.

Det är inte bara sjukvården som skulle behöva skärpa sig. En Sifoundersökning gjord på uppdrag från Hjärt-Lungfonden visar att bara var fjärde svensk, 27 procent, känner till tecknen på stroke genom det så kallade akut-testet. 43 procent har hört talas om testet men vet inte hur det går till, och 28 procent känner inte alls till det.

– Vid en stroke krävs akut behandling för att minska risken för hjärnskador och öka chansen till överlevnad. I dag kommer endast var tredje drabbad till sjukhus inom tre timmar. Därför är det oroväckande att allmänhetens kännedom om symptomen på stroke är så pass låg, säger Kristina Sparreljung.

– Om kunskapen om symptomen för stroke ökar hos allmänheten skulle det både rädda liv och öka livskvaliteten för dem som drabbas, säger Jan Nilsson.

Kristina Sparreljung, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden. Foto: Hjärt-Lungfonden

Forskningens framgångar på senare år har – förutom allt effektivare behandlingsmetoder som trombolys och  trombektomi – bland annat resulterat i vetenskapligt beprövad rehabilitering samt möjligheten att studera hjärnvävnaden med datortomografi. Men det finns också utmaningar, till exempel att förstå varför stroke ökar bland yngre, att bli bättre på att förebygga stroke samt utveckla än mer effektiva behandlingsmetoder.

Och ibland är det enkla det bästa. En aktuell studie, publicerad i BMJ Stroke and vascular neurology, ger ny kunskap om en iögonenfallande enkel diagnosticering av stroke. Vid akut stroke är det viktigt att snabbt kunna avgöra om patienten har en stor propp i hjärnan, ett tillstånd som kräver behandling med trombektomi. I studien har man jämfört olika kliniska modeller för diagnosticering av stroke baserade på patientens symptom. Resultatet tyder på att man enbart genom att testa den drabbades armmotorik – det vill säga ber patienten att lyfta båda armarna – snabbast kan identifiera en massiv stroke.

– Många av dem som har haft stroke behöver följas upp regelbundet och alla borde givetvis bli erbjudna rökavvänjning, fortsätter han.

Rapporten visar att två av tre anser att deras behov av hemtjänst, i form av personlig vård, inte var tillgodosedda. Det är så många som en fjärdedel av dem som har besvarat enkäten som säger att de har behov av rehabilitering men inte fått det. Lika många anger att de har behov av hemsjukvård men att behoven inte är tillfredsställda. Behovet av anhörigstöd är stort, särskilt hos personer över 75 år. I den gruppen är över hälften beroende av andra för matinköp, städning, tvätt med mera.

När det gäller hälsotillståndet är det glädjande att merparten anser att deras allmänna hälsotillstånd är ganska eller mycket gott. Men många lider av smärta efter stroke och 15 procent anger att de ofta eller ständigt känner sig nedstämda. Av dem som var rökare vid strokeinsjuknandet var hälften fortfarande rökare 3–5 år efter insjuknandet. Rökavvänjning har inte ens hälften blivit erbjudna, trots att rökning är en allvarlig riskfaktor för att få en ny stroke. I samband med undersökningen ställde man även frågor till de anhöriga. Nästan hälften säger att deras partner var helt eller delvis beroende av deras tillsyn och hjälp. Var femte anger att de inte kan lämna sin strokedrabbade partner utan tillsyn överhuvudtaget. En stor andel kan bara vara borta någon eller några enstaka timmar.

– Trots de medicinska framsteg som gjorts under de senaste decennierna så visar rapporten på ett stort behov av stöd från samhället för de anhöriga, såväl tidigt efter partnerns insjuknande och i ett längre perspektiv. Till exempel var det nästan hälften som inte visste vem de kunde kontakta i vården för råd och stöd, säger professor Bo Norrving, ordförande i Riksstroke.