Tillgänglighet och trivsel – så vill vi bo

Äldres boende är ett komplext forsknings­­område som inrymmer många olika perspektiv. Pensioneringen och boendesituationen är förändringarna med störst betydelse när man närmar sig 70-årsåldern.

Med stigande ålder och tilltagande funktionsnedsättningar blir hemmet den plats där äldre personer spenderar det mesta av sin tid. Den fysiska och sociala boende­miljön – inklusive det närmaste grannskapet – får därmed successivt allt större betydelse.

Vi har inte tillräckligt mycket kunskap i dag om förändringar i boendesituationen under ­åldrandet. Boendet kan påverka självständigheten, tryggheten och den sociala samhörig­heten när människor åldras.

Enligt en omfattande litteraturöversikt är det en mängd faktorer som har betydelse för flytt bland äldre med sviktande funktionsförmåga. Exempelvis visade en studie på stor variation, men med överlag starka preferenser för den nuvarande bostaden, särskilt bland de äldsta.

De ville med andra ord inte flytta. En annan studie visade att säkerheten ­i hemmet, överkomliga priser, integritet, närhet till service och tillgänglighet är viktiga faktorer. Ytterligare en annan studie visade att sovrumskapacitet, rumslig närhet mellan bostadsområden och egen funktions­förmåga kan avgöra om man kan bo kvar.

Kopplingar till barn, socialt kapital, bostads­ägande och tillfredsställelse med boendet har positiva samband med viljan att bo kvar i sin bostad. Forskning som ifrågasätter om kvar­boende verkligen är fördelaktigt framträder dock alltmer.

I en av de få studier som undersökt hälsa i samband med flytt identifierades varken positiva eller negativa samband. En studie visade dock att flytt efter plötslig ohälsa var betydligt vanligare, än bland dem utan en sådan hälsoförändring.

Den forskning jag leder tog sin utgångpunkt i mina erfarenheter som praktiskt verksam arbetsterapeut.

Inledningsvis fokuserade vi mycket på fysisk tillgänglighet och aktiviteter i dagligt liv, men efterhand har vi genomfört studier med bredare perspektiv på ordinärt boende, åldrande och hälsa i senare delen av livet.

Vi har studerat olika åldersgrupper i den åldrande befolkningen, men har också fokuserat på grupper som på grund av olika sjukdomar åldras med särskilda utmaningar.

Tillgänglighet är ett begrepp som används när samspelet människa-miljö skall studeras.­ Såväl teori som forskning och praktiska erfar­enheter ger stöd för att definiera tillgänglighet som relationen mellan individens funktionella kapacitet och den fysiska miljöns krav och utformning.

För att definiera omfattningen av tillgänglighetsproblem har vi identifierat de mest relevanta kombinationerna av funktionella ­begränsningar bland äldre.

Fem kombinationer förekom oftare än vad man statistiskt ­kunde förvänta sig. Den enklaste kombinationen omfattar enbart be­grän­sad rörelseförmåga, medan en av de mest komplexa även omfattar syn­nedsättning, begrän­sad förmåga ­i armar och händer samt användning av förflyttnings­hjälpmedel.

Dessa »typprofiler« representerar grupper ­i den äldre befolkningen och kan exempelvis användas vid kartläggning av tillgänglighet i be­­fintliga bostäder eller i planeringsskedet ­inför större renoveringar och nybyggnationer.

För att konkretisera hur dessa resultat kan tillämpas har vi genom simuleringar visat vilka fysiska miljöhinder som skulle utgöra störst tillgänglighetsproblem för de olika typprofilerna. Sådan kunskap kan användas både för att utveckla anpassningar som gör en bostad mer tillgänglig och för att beräkna effekterna av dessa.

Under de senaste 20 åren har det tyvärr inte hänt så mycket i den vägen – ett tillgängligt bostadsbestånd är ett »lömskt« (»wicked«) problem. Sådana problem kännetecknas av att det är så många olika mekanismer och aktörer inblandade att det egentligen inte finns någon rimlig lösning.

Detta stämmer dessvärre alltför väl in på frågor som rör bostadsförsörjningen för den åldrande befolkningen.

Vi har också studerat vilken betydelse upplev­elsen av hemmet har för äldres hälsa och livskvalitet. »Tillfredsställelse med boendet« är en grov skattning som använts en del i forskningen.­

Bostadens användbarhet handlar om människors egna uppfattningar av i vilken mån olika aktiviteter kan utföras. Upplevelser av hemmets meningsfullhet fångar hur människor identifierar sig med en plats, exempelvis att man känner sig bekväm och säker hemma, kan slappna av och att bostaden bär på viktiga minnen.

De som tillskriver sitt hem stor mening upplever sin hälsa som bättre och behöver mindre hjälp i vardagliga aktiviteter. Känslan av extern kontroll kopplat till boendet handlar om i vilken grad externa mekanismer, som tur eller otur, ödet, inflytande från andra personer eller myndigheter förklarar hur man upplever sitt hem.

Vår forskning visar att den personliga upplevelsen av att hemmet är meningsfullt, har samband med psykologiskt välbefinnande och olika slags kroppsliga symptom.

Äldre som i hög grad förlitar sig på externa mekanismer är mer beroende av hjälp i vardagen och har fler depressiva symptom. Vi har visat att sådana samband finns redan i 70-årsåldern, det vill säga, inte enbart när man börjar uppleva åldrandets negativa konsekvenser.

Sedan fem år tillbaka fokuserar vi på val av bostad och flytt med aktivt åldrande i fokus. Forskningsprogrammet RELOC-AGE bygger på blandade metoder och omfattar såväl register­studier som en enkätstudie och kvalitativa intervjustudier samt utveckling av den forskningsbaserade boenderådgivningstjänsten ­På rätt plats.

En beskrivning baserad på registerdata ­visar att andelen av befolkningen över 55 år­ som bodde i villa minskade något under åren ­2012–2020, med en ökande trend för flerfamiljshus och vård- och omsorgsboende.

Resultat från 1957 års födelsekohort visar att 76 procent inte flyttade. Bland de som flyttade identifierade vi tre »bostads­karriärer« där man flyttade inom samma bostadstyp och upplåtelseform, och fem som innebär att man flyttade till andra alternativ. Inkomst, civilstånd och hälsa förutsade vilken bostadskarriär man tillhörde.

Enkätstudien omfattar nästan 2 000 personer, 55 år och äldre som registrerat sig som intressenter för en annan bostad, antingen inom allmännyttan eller i form av en bostadsrätt.

De flesta, 83 procent, rapporterade god hälsa och 26 procent rapporterade långvarig ohälsa, varav drygt hälften hade begränsningar i dagliga aktiviteter. Till dags dato har enkätstudien genomförts vid tre tillfällen, med hög svarsfrekvens bland dem som inkluderades 2021.

Aktuella resultat pekar återigen på att upplevd meningsfullhet i hemmet är en viktig faktor under åldrandet. Att uppleva hemmet­ som meningsfullt påverkar den negativa inverkan som funktionella begränsningar har på aktivt åldrande.

Detta pekar på vikten av att stödja människors upplevelse av meningsfullhet i bostaden och inte enbart fokusera på sådant som rör användbarhet och tillgänglighet i fy­sisk mening.

Deltagarna i RELOC-AGE prioriterar tillgänglighetsfrågor lågt, medan andra egenskaper i bostad och närmiljö  –  exempel­vis tillgång till uteplats eller balkong  –  är viktigare. Vi har liknande resultat från andra studier som tyder på att frågor om tillgänglighet inte är i fokus när personer som inte har egna erfarenheter av funktionsnedsättningar planerar för sin boendesituation i ett framtidsperspektiv.

Man är villig att betala mer för närhet till gröna miljöer och butiker, med högre belopp för de som äger sin bostad. De med god hälsa är villiga att betala mer för närhet till gröna miljöer, de med sämre hälsa mer för närhet till kollektivtrafik.

De som är äldre än 72 år och äger sin bostad är villiga att betala mer än de som är yngre, för närhet till kollektivtrafik. Kvinnor som äger sin bostad är beredda att betala mer för närhet till gröna miljöer och kollektivtrafik, medan män hellre betalar mer för tillgång till parkeringsplats och affärer. Det fanns inte några sådana skillnader bland de som hyr sin bostad.

Resultat baserat på djupintervjuer med deltagare som flyttat sedan de inkluderades i enkätstudien, belyser att man framför allt önskat sig en bostad med färre krav. Man anstränger sig för att finna lösningar i den nya situationen och strävar efter att upprätthålla en meningsfull vardag.

Sammanfattningsvis är kunskapen om boende och åldrande otillräcklig – den forskning som finns baseras i hög grad på teorier och resultat som inte är giltiga för dagens och framtidens föränderliga samhälle.

Folk i allmänhet planerar inte för sitt »åldrande jag« när det gäller boendet. Tillgängligt boende prioriteras lågt när man flyttar, det är först när man upplever sviktande funktions­förmåga som sådana faktorer blir viktiga. Så­ledes behöver samhället se till att alla bostäder som byggs eller renoveras fungerar för »vanliga 80- och 90-åringar«.

Upplevd meningsfullhet i boendet är en faktor som genomgående visar sig betydelse­full i studier om boende och åldrande. Behoven och önskemålen när det gäller boendet är lika mångfacetterade bland äldre personer som bland yngre – det finns inte någon standard­lösning när det gäller boendet för senare delen av livet.

I dagens situation, med utvecklingen av god och nära vård som en nationellt högprioriterad strategi, finns det också ett stort behov av forskning om bostaden som vårdmiljö och arbetsplats.

Det fåtal studier som publicerats handlar exempelvis om boendemiljön som arena för rehabilitering, eller om badrummet som arbetsplats för hemtjänstpersonal.