Aldrig för sent

En mycket läsvärd bok om adhd och autism som är ett viktigt bidrag till ökad kunskapsspridning om neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Rec.
Recension

Livsberättelser om adhd och autism
Caroline Jonsson i samarbete med Riksförbundet Attention
Gothia Kompetens AB 2022
Läs mer på: attention.se/om-oss/vara-projekt/aldrelyftet

 

 

Boken Livsberättelser om adhd och autism vänder sig till personer som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning NPF, till de med misstanke om NPF, till närstående med NPF och till de som möter äldre med NPF i sitt yrkesliv.

I boken får man följa tretton personer som berättar hur det är att få en neuropsykiatrisk diagnos sent i livet, eller som önskar få en utredning. Livsberättelserna följs upp av kommentarer från fyra experter som har gedigen erfarenhet av arbete med NPF och äldre: Lotta Borg Skoglund, Taina Lethonen, Susanne Rolfner Suvanto och Magnus Werner.

Jag är mycket glad över att man tagit beslutet att ge ut denna bok. Länge trodde man att adhd var en diagnos som bara fanns hos barn och ungdomar. Därför är kunskapen om NPF hos äldre ofta låg, både i samhället i stort och inom verksamheter som dagligen arbetar med äldre, och även inom psykiatrin. Detta avspeglas också tydligt i flera av de livsberättelser som finns inkluderade i boken, i och med att flera kämpat för att få sina problem utredda och vissa har fortfarande inte fått en diagnos trots upprepade försök.

Ett tydligt budskap i boken är att det aldrig är för sent att få en utredning och att en sen adhd- eller autismdiagnos kan vara till stor hjälp för att få rätt förklaringsmodell till de svårigheter man upplevt i livet. Som Lotta Borg Skoglund, en av bokens experter, konstaterar är en NPF-diagnos aldrig någon ”quick-fix” oavsett ålder, men en diagnos kan vara av stor vikt för att skapa bättre självförståelse och självinsikt som på sikt ger bättre livskvalitet.

Personerna som medverkar i boken delar generöst med sig av sina livsberättelser. Även jag som forskat om adhd i över 20 år och redan har stor kunskap inom detta område, känner att jag får en ökad förstående för de svårigheter som kan uppstå som en konsekvens av en NPF-diagnos. Boken är skriven på ett lättillgängligt sätt, vilket gör att jag tror att den kan vara till stor nytta även för de med mycket liten eller ingen kunskap om dessa diagnoser.

Vissa av berättelserna är lite ostrukturerade i sin framställning och ibland har jag faktiskt lite svårt att hänga med i alla tankar. Jag ser det främst som positivt, då sättet att skriva avspeglar hur det är att ha en NPF-diagnos – individer med adhd och/eller autism överväldigas ofta av många olika sinnesintryck samtidigt och har därför svårt att fokusera. De upplever ofta världen på ett annat sätt än personer utan en NPF-diagnos.

Tack vare att boken är tydligt organiserad i sju centrala teman (till exempel att få en diagnos, självmedicinering, kvinnor med adhd och arvet) med kommentarer från en expert som avslutar varje tema, skapas dessutom en tydlig övergripande struktur som de enskilda berättelserna ibland saknar.

Något annat som jag slås av är hur olika livsberättelserna är, vilket också detta speglar hur man bör se på adhd. Man brukar säga att adhd och autism är heterogena diagnoser, vilket innebär att det finns stora skillnader mellan olika individer med samma diagnos. Boken visar tydligt att individer med NPF har sin egen livshistoria och sina egna unika styrkor och svårigheter. Det är intressant att man i boken lyckats inkludera individer som har haft framgångsrika karriärer och rika och spännande liv, men även de som har haft stora svårigheter i livet med arbetslöshet, beroende eller skadligt bruk av alkohol, droger eller relationsproblem. Vissa har kombinerat ett framgångsrikt yrkesliv med stora problem i privatlivet.

Taina Lethonen, en av experterna i boken, påpekar att pensionering kan innebära att man förlorar den struktur och de rutiner som arbetslivet ofta ger, vilket kan förstärka svårigheterna hos individer med NPF. Det finns dock de som i stället upplevt att svårigheterna minskar med ökad ålder, på grund av minskad stress och minskade krav på att vara högpresterande.

Ett av de tema som jag uppskattar mest är det om arvet som tydligt visar hur ytterligare svårigheter, men också stark gemenskap, kan uppstå när flera i en familj har samma diagnos. Det blir tydligt i boken, inte minst utifrån de välskrivna kommentarerna från experterna, att det är av yttersta vikt att vi tar hänsyn till varje persons unika behov vid stöd och behandling av NPF hos både yngre och äldre.

Sammanfattningsvis tycker jag att boken är mycket läsvärd. Vi vet i dag betydligt mer om adhd och autism hos äldre jämfört med tidigare och jag tror att denna bok kommer att vara ett viktigt bidrag till ökad kunskapsspridning inom detta område. Boken kan dessutom förhoppningsvis skapa ökad samhörighet för de äldre som redan fått en NPF-diagnos och även ge kraft och stöd till de som misstänker att de har en NPF-diagnos men som ännu inte fått rätt stöd och behandling

Fler lästips

Våldet går inte i pension

Boken Äldre personers utsatthet för våld i nära relationer får oss att förstå våldets många uttryckssätt och dess komplexitet. Den berör alla som kommer i kontakt med äldre i vård och omsorg.

Intressant länk mellan ålder och genus

Joachim Berner och Johan Norberg, som är i tidiga 60-årsåldern och från övre medelklass, ger sin bild av genus och manlighet i förändring. Deras visdomar, troligtvis riktade till något yngre män, blir ofta exkluderande och ålderistiska menar recensenten, som dock…

Tankar om åldrandets höst

”Den som är gammal befinner sig i livets november”, skriver Sven-Eric Liedman i boken I november: Om åldrandet. Boken är en essä, fylld av reflektioner, en inbjudan till funderingar om tid, liv, vardag, mening, och åldrande.