Engagerande och fascinerande om prostatan

Boken A cultural biography of the prostate är baserad på ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt, inom medicinsk humaniora. Samhällsvetare, humanister och medicinare, har genererat och analyserat ett material bestående av intervjuer, samtal, arkivdokument, bilder och vaxavgjutningar, medierade och medicinska diskurser. Prostatans biografi: vad prostatan gör och vad vi gör med prostatan är fokus, prismat genom vilket författaren, Ericka Johnson, professor vid Linköpings universitet, belyser social och kulturell förståelse av kropp, hälsa, manlighet, sexualitet och åldrande.

Gestaltningen är inbjudande, läsvänlig: pedagogiskt förklaras medicinska termer, läsaren lotsas genom bildtolkningar, narrativet är förankrat i intervjuutsagor, i berättelser om arkivfynd och samtal under fester, likaväl som i seminariesalen. Det ger närvarokänsla. En diger notapparat vittnar om vetenskaplig tyngd – men belastar likväl inte biografin.

Och, betydelsefullt, texten, boken, författaren, vill bidra till att förändra – förbättra – såväl vård som fysisk miljö genom att utforska och förmedla prostatans biografi.

Författaren lyckas navigera i att behålla komplexitet och nyanser kring såväl individers upplevelser och erfarenheter som det kollektiva i form av mediedebatter. Ericka Johnson använder begreppet entangled, intrasslad, och visar hur sammansatt, men också inflätade, frågor om hälsa, medicinska undersökningar och provtagning, sexualitet, njutning, impotens, inkontinens, maskuliniteter och åldrande, är. Boken öppnar upp för fortsatta samtal om dessa frågor.

Inledningsvis avhandlas vad prostatan ”är”, vilka funktioner den har i kroppen och hur den kan förstås ur ett biomedicinskt perspektiv. Prostatan, en valnötsstor körtel, placerad mellan penis och urinblåsa, bildar en vätska som ingår i sperma. Prostatan påverkar hur ofta och hur enkelt en man urinerar. Den är en möjlig erotisk zon. Själva ordet, och tankarna på detta organ, som inte är synligt utanpå, ger associationer till cancer inte minst genom mediala framställningar, menar Ericka Johnson.

Följande kapitel har ett historiskt perspektiv, en fängslande skildring av hur människan utforskat den okända kontinent kroppen är: genom spekulation, obduktion av döda kroppar, handgripligt palperande och sonderande med vassa instrument – för att mer i närtid använda ultraljud, scanners, och magnetresonanstomografi. Läsningen här får mig att peppra marginalen med utropstecken och en illande känsla av ”ouch”, parat med en viss respekt för uppfinningsrikedom och nyfikenhet i kartläggandet av kroppen. Kroppen – särskilt dess osynliga inre som, påminner Ericka Johnson, tiger still som frisk och främst gör sig påmind vid sjukdom och ohälsa.

Här synliggörs också hur den medicinska förståelsen av prostatan är hoptrasslad med normer om maskuliniteter och sexualitet. Mannen som upplevde problem att kissa, eller hade ont, antogs ha spillt sin säd som ung, genom promiskuitet eller onani, eller ha en allt för ung partner: ”amorous senility”. Andra förklaringar handlade om att ha blivit kall, eller tagit ut sig för hårt genom en lång ritt till exempel.

Kapitel tre avhandlar samtida riktlinjer för diagnostisering av prostatabesvär och kapitel fyra har fokus på prostatit, kronisk bäckenbottensmärta, en diagnos som främst ges till män under femtio. Också här synliggörs hur hoptrasslade antaganden om diagnos och behandling är med normativa föreställningar om maskuliniteter.

Författaren diskuterar vad binära uppdelningar av vård och omsorg kan ha för konsekvenser: män hänvisas till urologer, kvinnor gynekologer. Ericka Johnson jämför med hur gynekologer undervisas i att visa respekt och försiktighet vid undersökningar medan män som patientgrupp tänks hantera också invasiva kroppsliga undersökningar, utan att läkaren särskilt förhåller sig till den möjliga upplevelsen av utsatthet och sårbarhet. Tankeväckande vid läsningen är också möjliga paralleller till prostatit som en slaskdiagnos för alla möjliga besvär en man kan drabbas av, och hur klimakteriet blir en övergripande förklaring och beskrivning på jämförbart sätt för medelålders kvinnor.

Prostatan är möjlig att tala om snarare än om diffusa besvär i bäckenområdet. Ericka Johnson understryker hur viktigt det är att bryta de tabun och den tystnad som finns kring prostatit. I kapitlet finns en viktig beskrivning av betydelsen av den materiella omgivningen: Hur kan en annan infrastruktur gällande offentliga toaletter utformas, och därmed underlätta för äldre män med förstorad prostata och behov av att kissa ofta och länge? Och en så enkel sak som att självklart ha sopkärl för att slänga använt inkontinensskydd på offentliga toaletter.

Nästa kapitel handlar om prostatacancer och framför allt psa-testning. Så oerhört svåra frågor och beslut som testmöjligheten innefattar: ett test som är omtvistat gällande hur väl det lyckas mäta och diagnostisera och därmed upptäcka cancer tidigt, ett test som väcker oro inte minst i väntan på provsvar, ett test som också kan medföra att ett stort antal män överbehandlas – och därmed riskerar alla möjliga allvarliga bieffekter: smärta, inkontinens, impotens.

Också här gör författaren jämförelser med kvinnors sjukvård: rätten till mammografi och cellprovtagning från livmodern. Ericka Johnson beskriver hur hon och forskarkollektivet ordnar en vetenskaplig salong där företrädare för olika perspektiv i frågorna om psa-tester möttes och diskuterade: ett fint sätt att som forskare samverka med det omgivande samhället och inte backa undan från frågans komplexitet.

Avslutningsvis skildras den frånvarande prostatan – hur är den kirurgiskt avlägsnade prostatan ändå närvarande. Utmaningar i form av inkontinens och impotens avhandlas tillsammans med oro och ångest.

Prostatan som ständigt gissel var rubriken på forskningsprojektet som ligger till grund för Ericka Johnsons bok. Jag hade gärna sett fler intervjucitat och fördjupning gällande just kopplingen mellan åldrande och manlighet. Jag hade kunnat tänka mig att läsa mer om dem som har en godartad prostataförstoring, som behöver vara uppe varje natt och kissa en eller två gånger, och för vilka detta ses som en naturlig del av åldrandet.

I forskningsprojektet Mascage, åldrande och manlighet med utgångspunkt i representationer, där jag är forskare, har äldre män intervjuats. Det var påtagligt – och förvånade mig under intervjuerna – hur självklart men ändå odramatiskt männen beskrev kroppens åldrande, inte minst i form av nödvändigheten att varje natt gå upp flera gånger för att kissa. Det föreföll finnas en självklar acceptans kring detta.

Jag har i olika sammanhang också intresserat mig för hur klimakteriet skildras, i medierade sammanhang, och i intervjuer med medelålders och äldre kvinnor. Kvinnors läckage i form av månatlig mensblödning, liksom framför allt upphörandet av denna är omgärdad av skämtande, skamfyllt smusslande, liksom oro kring att förlora attraktionskraft och synlighet – att inte längre ses som kvinna. Medan de kvinnor som har gått igenom klimakteriet sedan tio, femton år tillbaka talar om det på ett annat sätt: mindre dramatik, mer acceptans.

Flera av de yngre männen som skildras i prostatans biografi vittnar om en oro för att inte längre vara hela män. Uttrycktes den oron också av de äldre männen med godartad prostataförstoring – eller var det andra aspekter av kroppens åldrande som oroade dem mer?

I efterordet frågar Ericka Johnson vad forskningsprojektet kan få för betydelse. Här vill jag återvända till min inledande mening. Boken rekommenderas.

Till medicinare, vårdpersonal, sexologer och urologer som möter friska och sjuka män gällande prostatan eller bäckenbotten.

Till politiker och beslutsfattare som har inflytande över om psa-testning ska rekommenderas som en bred screeningmetod för alla kroppar i en viss ålder, som har en prostata.

Till arkitekter och samhällsplanerare som kan påverka hur offentlig miljö utformas och därmed också tillgänglighet till publika toaletter – där det ska finnas möjlighet att byta inkontinensskydd.

Till historiskt intresserade.

Till personer med en prostata, eller som haft en prostata – och till personer som har en relation till personer med en närvarande eller avlägsnad prostata.

Jag vill tipsa många om den här fascinerande och engagerande välskrivna boken, om hoptrasslade frågor om maskuliniteter, genus, relationer, hälsa, vård, medicin, som balanserar det komplexa på ett tillgängligt sätt, som nyanserar utan att förenkla.