Att äta tillsammans har länge setts som en social aktivitet och ett tillfälle för gemenskap. Samtidigt har ensamätande kopplats till negativa hälsoeffekter, som sämre självskattad hälsa och depression, enligt tidigare forskning. Nu bekräftar en avhandling från Uppsala universitet till viss del dessa fynd och visar också att äldre personer som äter ensamma har sämre matrutiner, men inte sämre självskattad hälsa.
– Matrutiner skiljer sig ofta åt för den som äter ensam och de som äter tillsammans. Detta visade sig till exempel genom att ensamätande personer åt färre antal måltider per dag och färdigköpta rätter oftare, säger Amanda Björnwall, som har skrivit avhandlingen.
De äldre personerna som deltog i en intervjustudie hade också olika uppfattningar om ensamätande. Personer som levde och åt ensamma såg det ofta som oproblematiskt, medan de som levde och åt tillsammans med en partner uttryckte oro inför en framtid då man eventuellt behöver äta ensam.
Men det verkar också finnas en koppling mellan ensamätande och ökade känslor av ensamhet – även om man inte besväras av att inte äta tillsammans med andra, något som överraskar Amanda Björnwall.
– Det är lite överraskande att ensamätande är associerat med ett flertal negativa hälsoutfall, utan att ha fått större uppmärksamhet. Jag har funderat mycket på om det är just att äta ensam som är ett problem i sig eller om det blir ett uttryck för sårbarhet, säger hon.
Frågan kvarstår alltså om ensamätande faktiskt leder till ökad känsla av ensamhet eller inte. Och Amanda Björnwall hoppas att alla som arbetar med mat och måltider för äldre personer läser hennes avhandling.
– Jag hoppas att olika aktörer uppmärksammar måltidssituationer för äldre samt att de fortsätter prioritera initiativ och engagemang för att möjliggöra gemensamma måltider. Jag tror det är oerhört värdefullt att det finns möjligheter för äldre att äta i sällskap med andra. Genom mat och måltider kan människor nå varandra och hitta gemenskap. Det är ett naturligt och trevligt sätt att mötas.
Mai Engström
