Teckenspråkig hemtjänst gör Barbro tryggare

Många äldre döva känner oro inför att åldras och att bli beroende av omsorg från okända personer de inte kan kommunicera med. I Jönköpings län erbjuds dessa äldre döva personer hjälp av omsorgspersonal som behärskar teckenspråket, något som bara har förekommit sporadiskt och inte i någon organiserad omfattning i Sverige tidigare. För närvarande finns bara tre äldreboenden med vårdbehövande döva i Göteborg, Örebro och Malmö, men behovet är stort i många delar av landet och förväntas öka.

Den dövanpassade omsorgen som erbjuds inom hemtjänst och på äldreboenden utförs av ett särskilt team med undersköterskor, som förutom att de behärskar teckenspråket, har stor kunskap om dövas kultur, värderingar och historia.

Barbro Olofsson är döv sedan hon var liten. Hon får hemtjänst från undersköterskor som behärskar teckenspråk. Foto: Lotta Segelberg

Barbro Olofsson är en av de äldre invånarna i Jönköpings län som har blivit beviljad hemtjänst anpassad för döva. När hon fick erbjudandet var hon snabb att tacka ja.

– Så länge min man levde var det inga problem, men han gick bort för åtta år sedan. Jag hade vanlig hemtjänst förut, men det blev så många fel och problem att jag valde att säga upp den. Jag försökte klara mig själv, men det gick inte i längden, säger Barbro Olofsson på teckenspråk.

Det mobila teamet kommer hem till henne under ett par timmar, tre dagar i veckan. Det motsvarar ungefär hälften av den hemtjänsttid Barbro Olofsson är beviljad. Teamet, som går under namnet Movadot, Mobilt hem- och vårdteam för äldre döva och teckenspråkiga i Jönköpings län, hjälper henne med exempelvis läkarbesök och inköp, och ibland gör de utflykter och handlar tillsammans eller tar en promenad om vädret tillåter.

Det är särskilt viktigt att promenader och shoppingturer får ta lite längre tid, då det kräver en hel del stopp på vägen, för det är svårt att småprata på teckenspråk när den ena går bakom och skjuter rullstolen.

Movadots undersköterskor hjälper även till att skriva listor på saker som Barbro Olofsson behöver få uträttade, eller andra önskemål som är bra för den ordinarie hemtjänstpersonalen att känna till. Dessa tar i sin tur hand om arbete som inte kräver så mycket kommunikation mellan personal och den äldre döva personen, exempelvis tvätt och städning.

– Nu när jag får hjälp från Christin eller Pernilla känner jag mig mycket tryggare, jag kan ju prata med dem, säger Barbro Olofsson på teckenspråk medan hon plockar undan korsordet från köksbordet och gör plats för fika.

Christin Ingesson från Movadot hjälper henne att duka fram. I teamet arbetar även undersköterskan Pernilla Lindqvist, som liksom Christin är döv och har teckenspråk som sitt första språk.
Barbro Olofsson bjuder på ekologisk mjölk till kaffet. Det är den mjölk hon vill ha och numera får hon hem rätt produkter från mataffären när Movadotteamet hjälper till.

Det uppstår lätt missförstånd mellan äldre döva och ordinarie hemtjänst från hörande som inte behärskar teckenspråk. Även om den som är döv kan skriva ner korta meddelanden kräver det extra tid och allt blir mer besvärligt när det inte går att samtala obehindrat. Personalen är därför ofta ovetande om problemen, eftersom de äldre inte vill vara till besvär och håller god min. Ett vanligt problem rör matinköpen.

– Om ett speciellt märke på mjölk eller en viss sorts bröd är slut i butiken chansar ofta den hörande hemtjänstpersonalen när de är och handlar. De tycker att det är problematiskt att skriva sms eller ringa upp via videosamtal eller bildtelefoni, som är ett hjälpmedel för döva där de kan kommunicera med andra, och känner sig osäkra, berättar Christin Ingesson.

Åsa Gustavsson. Foto: Lotta Segelberg

Jönköpings läns döva och teckenspråkigas förbund har under många år engagerat sig för äldre dövas rättigheter. Med ordförande Åsa Gustavsson i spetsen tog de initiativ till att starta det mobila teamet med särskild kompetens för dövas behov. Hon kontaktade forskare på Hälsohögskolan i Jönköping för att erbjuda dem att medverka i projektet och de nappade på idén.

Förbundet behövde också söka finansiering hos Allmänna arvsfonden för att ha råd att starta verksamheten, och de tog hjälp av forskarna med att utforma en ansökan.

– Det var viktigt att vi kunde visa att det pågick ett samarbete med Hälsohögskolan. Forskningen gav även en tyngd som skulle leda till bättre genomslag i kommunerna kring våra frågor, säger Åsa Gustavsson.

Allmänna arvsfonden beviljade ansökan och gav förbundet ett tvåårigt bidrag för att starta Movadot. Därmed kunde de anställa Åsa Gustavsson som projektledare och de två undersköterskorna. Movadot har nu funnits i två år och drivs av förbundet i samarbete med Region Jönköpings län och kommunerna Jönköping, Gislaved och Nässjö.

Tack vare stödet från regionen, och att de kunde ingå i det redan pågående Fortefinansierade forskningsprogrammet Samskapa, kunde också forskningen påbörjas. Att forskningen är samskapande innebär att den som forskningen är till för, i det här fallet döva äldre och omsorgspersonal, är aktiva medskapare i projekten.

Yashar Mahmud har tillsammans med forskarkollegorna Sofi Fristedt och Sofia Kjellström samt kommunikatören Sofie Rotstedt följt Movadot under det senaste året.

– Min forskning bygger på etnografiska metoder. Jag följer personers vardag, i deras hem och studerar vad de gör, hur de gör något och när, säger han.

Yashar Mahmud har studerat samspelet mellan äldre döva och hemtjänstpersonalen, samt utfört observationer på boenden där det bor döva. Han har även intervjuat omsorgspersonal, chefer och tjänstepersoner och iakttagit när Movadot hållit utbildningar för personal.

Yashar Mahmud och de andra forskarna var väl medvetna om kommunikationsproblemen som finns mellan hörande och döva. Ändå var de inte helt förberedda på omfattningen.

– Vi visste inte att dövas kultur liknar andra minoriteter, som samer till exempel, med egen identitet, språk och kultur, berättar han.

Yashar Mahmud betonar att det är viktigt att bli medveten om att döva äldre utgör en minoritet på exempelvis ett äldreboende.

– Den hörande personalen är inte medveten om att döva ställs utanför i många andra situationer, att de inte känner sig trygga och inte kan delta i aktiviteter. Personalen ser det som ett funktionsbortfall att inte höra, men tänker inte alltid på vad det för med sig. Till exempel i matsalen när andra äldre personer äter tillsammans, pratar och skrattar. De döva kan undra om andra skrattar åt dem och vad de pratar om, säger han.

Svårigheterna med kommunikation mellan döva och hörande har varit en återkommande utmaning, inte bara mellan de äldre döva och ordinarie hemtjänst, utan för alla medverkande i forskningsprojektet.

– Från forskningens sida fanns det inledningsvis en viss oro för hur det skulle vara att samarbeta med döva personer. Men det har fungerat bra. Forskarna har lärt sig se vilka behov som finns, säger Åsa Gustavsson.

Forskargruppen anlitade Susanne Andersson som själv är döv och teckenspråkig, för att göra intervjuerna med de äldre döva personerna. Hon är inte forskare, men arbetsterapeut och har därför god vana att möta och fråga äldre människor om deras vardag.

Yashar Mahmud. Foto: Lotta Segelberg

– När forskarna intervjuar den äldre döva personen med hjälp av en tolk uppstår en osäkerhet. Dels för att när det kommer två personer känner man sig utsatt, dels för att det inte blir ett vanligt samtal. När den som intervjuar behärskar språket slappnar de av, säger Yashar Mahmud.

Ett annat problem som han observerat är den maktobalans som kan uppstå i mötet mellan ordinarie hemtjänst och döva äldre, till följd av bristande kommunikation. När den döva personen inte vill göra en sak och avvisar omsorgspersonalen med gester, ljud eller skriver ett otydligt meddelande, kan hemtjänstpersonalen insistera och tvinga personen.

– Då är det lätt att hemtjänsten tolkar signalerna fel och tänker: ”Den här personen är förvirrad eller förstår inte, jag måste utföra den här uppgiften för det står så i schemat”, säger Yashar Mahmud.
Han har märkt att det är en stor fördel för äldre döva personer att få hjälp från så få personal som möjligt. Det är ett ofta påtalat problem inom äldreomsorg även för hörande, men för döva blir det än viktigare.

– När det kommer ny personal blir det ofta väldigt knepigt. Det tar ofta flera månader innan den döva börjar känna tillit eller förtroende för den nya. Personalen måste också få träning
i teckenspråk och få information om vilka behov personen har och skriva ner det, säger han.

Pernilla Lindqvist: Foto: Lotta Segelberg

För att förebygga och undvika problemen utbildar Movadots undersköterskor Christin Ingesson och Pernilla Lindkvist den ordinarie, hörande hemtjänstpersonalen.

Utbildningen sker i form av workshoppar och deltagarna får lära sig om hur det är att vara döv, vad som är viktigt för vissa personer och hur de kan skapa rutiner kring detta. De får även lära sig en del teckenspråk. Även under utbildningarna har kommunikationen varit lite trög till en början, eftersom Movadotteamets personal är döva, men nu flyter det på bättre och utbildningen är uppskattad.

– De börjar förstå poängen med att vi finns. De kan be oss att fråga de äldre döva om vissa saker inför något av sina besök. Vi både får och ger kunskap till varandra, säger Pernilla Lindqvist.
Yashar Mahmud har även varit med under flera av dessa utbildningsträffar och observerat hur tilliten byggs upp dem emellan. För att förenkla kommunikationen på flera plan föreslår forskarna även en teknisk lösning.

– Digitala verktyg och teknik kan de äldre ha i sina hem och rum på äldreboenden. Det kan vara surfplattor och mobiltelefoner som flera redan använder för att kommunicera med vänner och släkt. Man kan ladda ner programvara som hjälper till att nå ut till online-tolkar. Det finns också ett projekt som heter i Digidöv vars syfte är att bryta det digitala utanförskapet som finns bland äldre döva, berättar Yashar Mahmud.

Ett problem att ta hänsyn till är att många döva äldre har svårt att läsa och skriva, både på engelska och svenska, till följd av att skolundervisningen under deras uppväxt inte var anpassad för dem, och därför kan få problem med att använda tekniken.

Behoven av anpassad hemtjänst skiljer sig mycket mellan kommunerna. I mindre kommuner som Nässjö och Gislaved finns färre döva personer som behöver anpassad hemtjänst, medan en större kommun som Jönköping har många.

Kommunerna känner heller inte till hur många döva det bor hos dem, därför hjälper Movadot till med att kartlägga hur många döva det finns i respektive kommun. Hittills har man funnit 40 döva personer i Jönköpings län som är 65 år eller äldre, men det kan finnas fler som man inte känner till.

Åsa Gustavsson betonar att om det i framtiden implementeras dövanpassad äldreomsorg i ordinarie verksamhet, är det viktigt att det är regionen, och inte kommunen, som ansvarar för den.

– Ett flertal tjänster som döva har rätt till i dag ligger under regionens ansvar. Om regionen även fick ta över ansvaret för dövas äldreomsorg skulle deras rättigheter bli bättre tillgodosedda. Det blir för dyrt och svårt om varje kommun ska anställa egna undersköterskor med specialkompetens. Ett gemensamt team med undersköterskor hos regionen blir också användbart hos länssjukhusen, förklarar hon.

Forskarna på Hälsohögskolan har presenterat Movadot-projektet i Sverige och i internationella sammanhang och reaktionerna har varit positiva.

– De har uppskattat både vårt sätt att bedriva forskning och hur projektet byggts upp. Om vi hittar en permanent omsorgsform kan den förhoppningsvis även komma andra grupper med särskilda behov till nytta, till exempel personer med funktionshinder, flyktingar och människor vars modersmål inte är svenska, säger Yashar Mahmud.

Men om Movadot-teamet ska övergå till att bli en permanent verksamhet integrerad i de berörda kommunernas ordinarie äldreomsorg, oavsett huvudman, får framtiden utvisa.

– Målet är att vi ska jobba med alla tretton kommuner i länet. I juli 2024 kommer politikerna i socialnämnderna att fatta ett beslut om vi ska få en förlängning av projektet på två år. Om det går igenom kommer alla tretton kommuner i länet att ingå. Frågan är även uppe hos regionen. Dessutom har vi har lämnat in en tilläggsansökan för ett år hos Allmänna arvsfonden och väntar besked i april, säger Åsa Gustavsson.

Barbro Olofsson är i alla fall säker på att den anpassade hemtjänsten för döva gör livet bättre. Innan hon går ut från köket för att sätta sig och titta på världscupen i skidskytte som hon noggrant följer, säger hon:

– Det viktigaste med deras hemtjänst är det sociala, det blir mindre ensamt, och jag får hem rätt mat.