Utveckling här och nu

Hur skapar man en bestående och kontinuerlig utveckling i verksamheter inom äldreomsorgen? Det är en utmaning som forsknings- och utvecklingsenheter, FoU-enheter, i hela landet kämpar med. I en kontorslokal på andra våningen i Jakobsbergs sjukhus arbetar FOU nu med just de frågorna. Det är en forsknings- och utvecklingsverksamhet som ägs av de åtta kommunerna i det nordvästra hörnet av Stockholms län och Region Stockholm. De är inriktade på äldrefrågor och frågor kring vuxna personer med funktionsnedsättning.

Här på sjukhuset tar verksamhetschefen Håkan Uvhagen emot Äldre i Centrum tillsammans med den vetenskapliga ledaren Charlotte Klinga och processledaren Elisabeth Lauritzen. De ska berätta om hur FOU nu arbetar, och hur de tillsammans med ägarna har hittat sin strategi för att nå ut och stödja utvecklings- och förändringsarbetet i kommuner och region.

FOU nu bildades i slutet på nittiotalet under namnet Äldreforskning Nordväst, och innan bytet till dagens namn hann man även heta FoU Äldre Norr. Det var under en tid med större fokus på äldreforskning, något som gradvis förändrats sedan dess.

Faktum är att själva namnet, FOU nu, bär på en nyckel till att förstå hur de numera tar sig an sitt uppdrag att bidra till ökad kvalitet och effektivitet inom vård och omsorg. De flesta FoU-enheter har namn som skvallrar om var de verkar, eller vilken verksamhet de är inriktade mot, men FOU nu ger snarare ledtrådar om hur de vill arbeta.

– 2011 utökades vårt uppdrag till att omfatta vuxna med funktionsnedsättning, och då bytte vi också namn. Det blev det ett stort O för att visa att och:et, i forskning och utveckling, är viktigt, att kopplingen utveckling och forskning, mötet mellan kunskap och praktik är centralt, berättar Elisabeth Lauritzen.

– Ja, vi har i dag en tonvikt på utveckling. Vi vet att forskning kan bidra till utveckling, men för oss innebär det oftast utvecklingsarbeten som vi i sin tur beforskar. Om vi jobbar med FoU eller UoF, det är lite semantik, men vårt O är en markering där, fyller Håkan Uvhagen i.

O:et blev alltså ett sätt att visa att man inte längre var en forskningsenhet i första hand. Men nu:et då? Håkan Uvhagen förklarar:

– Nu:et är någonstans idén om var och när utveckling sker. Den klassiska akademiska logiken, och till viss del ibland FoU:s logik, är att man gör ett projekt, man tar fram kunskap på något sätt, man paketerar det i en rapport och så har man en idé om att andra kommer att läsa den och så kommer det att bli bra. Och visst, det kan funka under vissa omständigheter, men långt ifrån alltid.

FOU nu vill i stället vara en del av processen kring verksamheternas egen utveckling. För att lyckas måste de ha goda kontakter och relationer med verksamheterna de vill stödja. En väg går genom styrgruppen, som består av socialcheferna i ägarkommunerna och tjänstemän i regionen, och träffas fyra gånger per år.

– Har vi inte hela systemet med oss, från socialcheferna ner till verksamhetscheferna, så spelar det ingen roll vad vi gör. Det bäddar för implementeringen redan i styrningen, säger Håkan Uvhagen.

Det är också viktigt att ha politikernas uppmärksamhet och göra sitt arbete känt hos dem, därför brukar de på inbjudan av socialcheferna också besöka de politiska nämnderna. På nivån under styrgruppen finns även ett FoU-råd med kvalitetsutvecklare och strateger som arbetar närmare utvecklingsfrågorna i kommunerna. FoU-rådet träffas innan styrgruppsmötena så att deras frågor kan tas upp där.

På FOU nu:s hemsida finns 24 olika projekt listade, även om de själva inte så gärna pratar om dem i termer av projekt. Ofta handlar deras arbete snarare om långsiktiga, pågående processer, och i de flesta fall ser de sig heller inte som projektägare.

Elisabeth Lauritzen tar ett exempel från demensarbetet i kommunerna. Det inleddes med ett uppdrag 2011 när det kom nationella riktlinjer för lokala program och samverkan kring demens. FOU nu hjälpte till att upprätta ett nätverk för att få med vården i arbetet.

När de lokala programmen var färdiga behövde de implementeras, och sedan hade flera kommuner behov av samverkan, till exempel om hur de nyttjade sina dagverksamheter för demenssjuka. På så sätt levde utvecklingsarbetet vidare genom nätverk och samverkansgrupper under lång tid och med skiftande fokus.

FOU nu:s arbete bygger på processer, långsiktighet och utveckling över tid, och nätverken blir även ett sätt att hålla kontakt med verksamheterna.

– Man skulle kunna säga att vi är med i väldigt många arbeten, men vi driver och äger dem i regel inte själva. Arbetena utgår ofta från ett samskapande med verksamheterna, utifrån deras gemensamma behov och utmaningar, där vi ingår som stöd och tillsammans med dem driver utveckling och lärande framåt, säger Charlotte Klinga.

Det här blir tydligt när FOU nu rekryterar medarbetare. Håkan Uvhagen själv är den enda som jobbar heltid på enheten. Alla andra delar sin tid med andra arbetsplatser, vilket gör att de kan vara fler och tillsammans få en bredare kompetens, men också att de får bättre omvärldsbevakning och koll på vad som händer – vad som är viktigt utanför FoU-verksamheten.

– Brinntiden på specifika sakfrågor är ofta väldigt kort, kunskapsbehoven växlar över tid.

I stället för medarbetare med specifik sakkompetens har vi fokuserat på kompetens i processledning, samverkan, kontinuitet, i sammanhållen vård och omsorg, i förbättringsarbete.

– Det gör det möjligt för oss att utgå från de växlande utmaningar som verksamheterna står inför, säger han.

I en kontorslokal i Jakobsbergs sjukhus arbetar FOU nu med att skapa bestående och kontinuerlig utveckling i verksamheter inom äldreomsorgen. Foto: Mikael Mildén

Förutom styrgruppen, rådet och nätverken anordnar FOU nu caféer, FoU-luncher, digitala forum och konferenser. Varje år, i arbetet med verksamhetsplanen, genomför de också en ägartour då de besöker kommunerna och regionen för att lyssna in vilka utmaningar de står inför och vilka utvecklingsbehov de har.

Målet är alltså att hjälpa verksamheterna att utveckla sig själva genom att driva utvecklingsarbetet tillsammans med dem i ordinarie strukturer. De delar själva in sitt uppdrag i fem olika områden, som delvis överlappar varandra, men ger en bild av helheten:

1. Stöd och kunskap för samverkan – sammanhållen vård och omsorg
2. Stöd och kunskap för kompetens och kunskapsbaserad praktik
3. Stöd och kunskap till förebyggande och delaktighet
4. Spridning av kunskap, stöd vid implementering samt lärande nätverk
5. Regional samverkan

När det gäller stöd till samverkan har FOU nu en unik position genom att vara en del av SLSO, alltså Stockholms läns sjukvårdsområde, en del av Region Stockholms organisation. Många andra FoU-enheter som arbetar med äldreområdet har just goda kontakter med sina ägarkommuner, men ibland svårare att nå regionen.

Samverkan är samtidigt en av hörnstenarna när det gäller arbetet med äldre personers välfärd, som ofta befinner sig på gränsen mellan kommunernas och regionens ansvarsområden, inte minst i omställningen till god och nära vård.

– Vi arbetar till exempel med stöd för den lokala samverkansstrukturen i kommunen, där vi hjälper till att samla alla aktörerna kring deras gemensamma uppdrag, som god och nära vård. Vi kan exempelvis stödja processen med att leda workshoppar kring: Vad är god och nära vård? Vad betyder det för oss? Hur ser behoven ut i vår kommun? Vad vill vi ha för prioriterade områden? säger Elisabeth Lauritzen.

Utöver det lokala perspektivet bidrar även FOU nu i ett delregionalt sammanhang.

– Det är intressant hur det delregionala samarbetet har stärkts de senaste åren. Nordvästkommunerna har massor av samarbeten och tät kontakt, och de träffas i jättemånga frågor. Här kan vi som gemensam resurs bidra, säger Elisabeth Lauritzen.

Arbetet med kompetensfrågor berör många av FOU nu:s uppdrag. Det handlar både om att säkra kvalitet och utveckling, exempelvis för god och nära vård, men också om hur man kan vara en attraktiv arbetsgivare som kan rekrytera och behålla kompetens.

Ett konkret exempel är hur de snabbt kunde hjälpa till och skapa korta vårdutbildningar, så att exempelvis kulturarbetare hade möjlighet att bidra i vården under coronapandemin. De stödjer också upprättandet av metodrum för systematisk färdighetsträning, både inom kommuner och i samarbete mellan kommuner och olika vårdverksamheter, och de är en del i den viktiga verksamhetsförlagda utbildningen för vårdutbildningarna.

– Där har vi har ett nätverk för alla adjungerade kliniska adjunkter, som stödjer handledare och studerande inom geriatrik, avancerad sjukvård i hemmet, specialiserad palliativ slutenvård och i kommunerna. Det fina med det nätverket är att det både ger dem ett lärande av varandra och stärker samverkan mellan verksamheterna och lärosätena. Det är ett väldigt starkt lärandenätverk, som till största delen bärs av sig självt nu, berättar Charlotte Klinga.

När det gäller insatser för förebyggande och delaktighet finns de tydligaste exemplen i samarbetena med andra äldre-FoU-enheter i Stockholmsområdet. Det gäller projekten Samsas – Samskapad samverkan för att förebygga försämrad hälsa hos äldre, Steg – Samarbete kring stöd för förebyggande egenvård i hemmiljö för sköra äldre personer, och Delad – Delaktighet för alla i det digitaliserade samhället.

– Det här är en viktig strömning sedan flera år tillbaka där vi hittat ett samarbete mellan oss FoU:er. Vi har ett helt annat klimat i dag och vem som räknas som kollega har vidgats enormt mycket. Vi har flera samarbeten, gemensamma seminarier, och även vi chefer träffas på ett helt annat sätt nu, säger Håkan Uvhagen.

Många verksamheter inom kommuner och region står inför samma utmaningar. Här har FOU nu valt att använda sig av lärandenätverk, där de samlar verksamheterna och låter dem mötas, diskutera, dela med sig och lära sig tillsammans och av varandra. Ett exempel är hur kommunerna kan använda sig av Socialstyrelsens öppna jämförelser, där man mäter hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens kvalitet
i hela Sverige.

– Det här är en metodfråga egentligen, och det är ett evidensbaserat sätt att driva utveckling. Vi kan facilitera arbetet i nätverken, men också putta in kunskap som de efterfrågar, säger Håkan Uvhagen.

– Sedan har vi regional samverkan. Här har vi redan nämnt flera saker vi är aktiva i på olika sätt, men tydligast är nog vårt arbete med nätverket kring kognitiv sjukdom, nätverket för FoU – funktionshinder, samrådsgrupperna och den regionala strukturen för kunskapsstyrning inom socialtjänsten, fortsätter han.

Även om vi främst diskuterat exempel på arbeten från äldreområdet vill Håkan Uvhagen, Elisabeth Lauritzen och Charlotte Klinga göra tydligt att de ju även arbetar med frågor kring vuxna med funktionsnedsättning. De flesta frågor de arbetar med berör både äldre och personer med funktionshinder, inte minst inom ramen för samverkan och frågor om god och nära vård.

Samtidigt är det ett faktum att de statliga stimulansmedlen oftare riktas till äldresidan, medan funktionsnedsättningsfrågorna får betydligt mindre. Det gör att uppmärksamheten oftare landar på äldrefrågorna också.

– Så vi har nog en utmaning att synliggöra frågorna kring funktionsnedsättning, tror jag. I grunden finns det många beröringspunkter och likheter mellan dessa områden, säger Håkan Uvhagen.

En stor framtidsfråga för FOU nu är hur verksamheten ska kunna utvecklas och fortsätta vara ett relevant stöd för kommunerna och regionen. Förväntningarna på och behovet av ökad samverkan mellan verksamheter inom vård och omsorg och därför även mellan FoU-verksamheter bara ökar.

Sedan en tid tillbaka pågår ett arbete kring samordning mellan FoU-enheterna i norra länet, för att möjliggöra ett ändamålsenligt, hållbart och verkningsfullt FoU-stöd till socialtjänst, vård och omsorg.

– På vissa sätt finns det skillnader mellan oss men även betydande likheter, det finns goda förutsättningar för synergier och att få ihop den här samverkan. Och även en FoU-verksamhet måste ju kunna ompröva sitt sätt att organisera oss och jobba, vi måste också utvecklas, säger Håkan Uvhagen.