Omsorg om orden

Språksamprojektet startade med insikten att språk bäst lärs in i ett socialt sammanhang. Med hjälp av språkombud blir personal inom äldreomsorgen inte bara bättre på svenska, utan också på vardaglig kommunikation.

I Sverige är ungefär var fjärde äldreomsorgsmedarbetare utlandsfödd, en andel som förväntas växa de kommande åren. För att möta de kommunikationssvårigheter som uppstår för den som är i ett nytt land och ska tala ett främmande språk initierades år 2009 projektet Språksam, som skulle hjälpa personal inom äldreomsorgen med svenska som andraspråk. Projektet introducerade ett nytt koncept där alla på arbetsplatsen engagerades tillsammans för att utveckla både språket och kommunikationen. Så började berättelsen om ett av Sveriges kanske mest ambitiösa språkprojekt.

I början av 2000-talet genomfördes en rad projekt som skulle lyfta kompetensen och språkkunskaperna inom Stockholms äldreomsorg. Men man insåg snabbt att det var svårt att för personal att ta till sig det de lärde sig. De behärskade inte språket.

– Att lära sig ett språk handlar om mer än att memorera ordförråd och grammatik, det handlar också om den vardagliga kommunikationen på arbetsplatsen. Mycket kan man lära sig på en utbildning, men om man inte vågar fråga eller prova språket på jobbet av rädsla för att säga fel kan det man har lärt sig gå förlorat, säger Kerstin Sjösvärd som länge har varit projektledare inom språkutveckling, däribland i en rad av projekten som startades under början av 2000-talet. I dag har hon gått i pension, men ett av hennes största projekt, Språksam, lever än.

Kerstin Sjösvärd. Foto: Äldrecentrum

Språksam drevs i regi av Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum. Projektet finansierades med 30 miljoner kronor från Europeiska socialfonden och genomfördes i sex kommuner i Stockholms län. Målgruppen var personal inom vård- och omsorg för äldre och personer med funktionsnedsättningar, där en stor andel av de anställda hade bristfällig kompetens och språkkunskap. Cirka 300 vårdbiträden och undersköterskor fick genomgå språk- och vårdutbildning som gavs av ett 30-tal lärare på arbetsplatserna under arbetstid.

– En central tanke med projektet var att språkutveckling och språk­inlärning skulle bli en del av vardagen på arbetsplatserna, säger Kerstin Sjösvärd, som vid den tidpunkten var projektledare på Äldrecentrum.

För att stötta arbetsplatserna ytterligare i språkutvecklingen introducerade Språksam ett nytt koncept: språkombuden.

– Språkombud är personer som är verksamma på arbetsplatser, och som tillsammans med sina chefer arbetar med att skapa en inkluderande och lärande arbetsmiljö, där frågor om språk och kommunikation är lätta att diskutera. För att klara av sina uppdrag har språkombuden gått en särskild språkombudsutbildning, förklarar Kerstin Sjösvärd.

Olga Orrit, språkutvecklare på Vård- och omsorgscollege, som sedan 2015 förvaltar och utvecklar arbetsmodellen med språkombud, förklarar konceptet ytterligare:

– Språkombuden har ett särskilt ansvar över språk­utvecklingen på sin arbetsplats. De ska hjälpa kollegor vid till exempel dokumentation och telefonsamtal. Men de ska inte agera lärare, utan snarare vara coacher.

Utbildningen till språkombud är fyra månader lång och består av fyra fysiska träffar, tre webbdelar med övningar och uppdrag som genomförs på arbetsplatserna.

Olga Orrit. Foto: VO-college

– En viktig del för dem som går utbildningen är att de får förståelse för hur det är att lära sig som vuxen, vilka svårigheter som kan medfölja. De får också lära sig varför det är viktigt att stötta andra, vikten av reflektionssamtal och hur man hanterar eventuella kulturella skillnader i kommunikation, säger Olga Orrit.

De blivande språkombuden får också göra en handlingsplan tillsammans med sina chefer för hur hela verksamheten kan arbeta språkutvecklande. Det kan till exempel handla om att avsätta en stund på arbetsplatsträffar för att reflektera om språk eller stötta vid dokumentation av arbetet.

Olga Orrit poängterar att det är upp till varje enskild arbetsplats hur man väljer att utforma arbetet som språkombuden gör.

– Det finns inget särskilt program som vi ger dem som de ska följa efter sin utbildning. Vi kan ge dem tips på hur de tillsammans med sina chefer ska utforma handlingsplanerna, men det är alltid utifrån vad verksamheternas behov är.

Hon berättar att forskning som har följt arbetet med språkombud sedan starten har visat att det leder till en förändrad arbetsmiljö och att det blir lättare för medarbetare att dokumentera sitt arbete.

Sedan Vård- och omsorgscollege tog över förvaltningen av konceptet med språkombud har det blivit alltmer tillgängligt över hela landet. Språk- och kompetens­utvecklingsprojektet, Språka, som pågick i Eskilstuna och Nyköping mellan 2018 och 2021, är ett av projekten som har anammat språkombudsmodellen – och blivit oväntat framgångsrikt.

Tack vare språkombuden blev bemötandet inte bara bättre mellan personal och vårdtagare, utan också kollegor emellan. Även livskvaliteten hos de involverade förbättrades avsevärt. Förändringen var så positiv att Eskilstuna kommun har beslutat att brett implementera arbetsmodellen och utbilda 16 nya språkombud våren 2021.

Men trots att de allra flesta språkombud tycker att arbetet är givande och värdefullt finns det vissa utmaningar.

Ealaf Al-Mhena. Foto: Privat

Ealaf Al-Mhena har jobbat som undersköterska på hemtjänsten i Gredby i Eskilstuna sedan 2015. I april 2019 fick han en förfrågan från sin chef om han ville bli ett språkombud som en del av Språka.

– Jag tackade ja eftersom jag alltid har tyckt om att lära mig saker och det var dessutom en möjlighet för mig att hjälpa andra människor med språket, säger Ealaf Al-Mhena.

Språkombuden tilldelades en arbetsgrupp bestående av personal från hemtjänsten som skulle träffas varje vecka. Ealaf Al-Mhena upptäckte ganska snabbt att hans grupp inte var motiverad.

– Jag tror inte att det var för att de var lata eller trötta, utan snarare för att de inte riktigt visste vad det här projektet innebar, de hade inte fått tillräckligt med information. Det blir ganska svårt att motivera andra som kanske känner att de inte är där frivilligt, säger han.

Efter ett tag släppte en del av motviljan och de började ställa frågor, framför allt om hur man arbetar med dokumentation.

– Det kämpade de mycket med. De visste inte hur man skulle fylla i ordentligt eller vad vissa ord betydde och jag kan förstå att det ibland är svårt. Vissa dokument kan vara svåra att förstå och språket är inte alltid enkelt.

En av anledningarna till att deltagarna inte var så motiverade var att de ansåg att de inte hade tid, berättar han, något som också har visat sig vara en bristande del i tidigare projekt.

– Jag hade flera personer som sa att det fanns så mycket annat att göra på jobbet att de inte hann tänka på språket eller ens fråga. Om man fick avsätta mer tid för språkutveckling, till exempel en hel arbetsplatsträff tror jag att fler skulle lära sig lättare och förstå att det är ett viktigt arbete att göra, säger Ealaf Al-Mhena och fortsätter:

– Nu låter det kanske som att jag bara gnäller, men alla måste ta det på allvar. De som gjorde det blev bättre på sina jobb och vågade mer.

Tidsbristen är något som även Olga Orrit har noterat.

– Om chefen inte är med och stöttar till fullo då är det jättesvårt att genomföra ett sådant här arbete och göra det framgångsrikt. Hur lång tid som behövs för språkombuden att arbeta med språkutveckling varierar beroende på vilka behov som finns på varje enskild arbetsplats. Men det är viktigt att det frigörs tid, speciellt när arbetet först implementeras, säger hon.

I dag har Ealaf Al-Mhena lämnat uppdraget som språkombud och sin tjänst för att studera vidare till sjuksköterska. På frågan om han skulle kunna tänka sig att vara språkombud igen svarar han jakande.

– Jag har pratat med andra språkombud och de har för det mesta haft positiva saker att säga. Men om jag ska vara språkombud igen behöver jag ha mer tid och utrymme för att hjälpa till med språkutvecklingen på jobbet. För min egen del har jag lärt mig jättemycket från arbetet, men det handlar om att få tid att sprida den kunskapen till mina kollegor.

Fakta
SPRÅKSAM, ARBETSAM OCH TDAR

Språksam avslutades 2011, men konceptet språkombud levde vidare i de efterföljande projekten Arbetsam och TDAR.

Arbetsam fokuserade inte enbart på personer med svenska som andraspråk, utan tog ett helhetsgrepp på språkutvecklingen. I projektet arbetade man med grundutbildning, språk­ombud, reflektionsledare, nätverksträffar och utbildare för att främja lärande och utveckling på arbetsplatserna. Arbetsam pågick mellan 2011 och 2013.

TDAR, som uttyds Transfer and development of Arbetsam results, var ett europeiskt påbyggnadsprojekt som följde strax efter att Arbetsam avslutats. Syftet var att sprida verktygen och modellerna till en bredare internationell publik. Projektet pågick i fyra länder: Tyskland, Storbritannien, Spanien och Belgien. TDAR avslutades 2015.

Fler reportage

Sociala vinster i sällsamt boende

Forskare som har följt Helsingborgs kommuns nya sällskapsboendekoncept, som delas av unga och äldre, säger att det skapar trygghet och gemenskap över generationsgränserna.

Livets slutspel

Forskningsprogrammet DöBra har i sex år arbetat för att öppna samtal kring döende, död och sorg. I ett av projekten har man studerat en kortlek som hjälper oss att reflektera över vad som är viktigt vid livets slut.

På gång med robotben

Vid Högskolan i Gävle pågår utvecklingen av ett så kallat exoskelett, som ska hjälpa äldre personer att gå, arbeta och behålla sin rörlighet. Äldre i Centrum har varit på plats och provat.

Konsten att rehabilitera

På geriatriken vid Nacka sjukhus får patienterna en speciell möjlighet till rehabilitering. De två avdelningarna pryds av en unik, korridorslång konstvandring som tar patienterna på en resa i tid och rum – och som ökar deras välbefinnande.