Tills döden skiljer oss åt

Vi lever allt längre. Även om jag nu passerat femtio­sträcket kan det finnas riktigt mycket kvar att uppleva, om allt vill sig väl. Forskningen har också gett oss mycket vägledning i hur vi själva ska agera för att få fler friska år. Men så kommer det oundvikliga till slut.

Döden. Den som skiljer oss från livet och från varandra. Den som är så svår att tala om ibland, utan att drabbas av oro och ångest. I alla fall för många av oss.

Ändå är det viktigt att gå dit i tanken och att våga dela med sig av sina funderingar. Döden är något som berör oss alla och som vi alla kan relatera till. Genom samtal om ­existentiella frågor, genom mer kunskap om vad vi och andra faktiskt är rädda för, kommer vi kunna hantera vår egen rädsla bättre  –  och också hjälpa andra med sin.

I detta nummer närmar vi oss döden från flera olika perspektiv. Forskningen vägleder oss även här om hur vi blir bättre på palliativ vård, hur vi genom gruppsamtal kan förebygga självmord, hur vi sörjer våra ­anhöriga, och vad vi faktiskt egentligen är mest rädda för med döden.

En studie visar att vår främsta rädsla inte handlar om själva dödsögonblicket eller vad som kommer efter, utan om den osäkra vägen dit. Om att förlora kontrollen och vara utlämnad.

När vi nu vet det, kan vi tillsammans se till att skapa en större trygghet kring våra sista månader, veckor och dagar. Döden kanske inte bara behöver vara något som skiljer oss åt  –  utan också något som ­faktiskt förenar oss alla.