En mormors reflektioner

Häromveckan fyllde mitt barnbarn ett år. Tänk hur snabbt ett år går! Det är så mycket som hon hunnit lära sig. Jag förundras över vilken central person hon blivit i så många människors liv. Hon är både vårt och farföräldrarnas första barnbarn, så uppmärksamhet får hon i mängder.

I mitt flöde på sociala medier har det börjat dyka upp inlägg som hävdar att det är bra för barnbarn att umgås med sina mor- och farföräldrar. Kan det stämma? En snabb sökning ger visst stöd.

En studie från Åbo universitet från 2024 visar exempelvis att stöd från mormödrar kan ha långvariga positiva effekter på barnbarn som upplevt svåra händelser i livet, såsom förlust av en närstående eller alkoho­problem i familjen. Stödet kan vara praktiskt eller ekonomiskt och bidrar till att minska emotionella och beteendemässiga problem hos barnen. Effekterna kan kvarstå in i vuxenlivet.

En annan studie, från Storbritannien 2022, kom fram till att barnbarn som hade engagerade far- och morföräldrar hade få emotionella och beteendemässiga problem. Forskarna ba­kom den studien uppmanar myndigheter att stärka barns rätt till kontakt och stöd från ­­mor- och farföräldrar och vice versa.

Mitt »mormorskap« kan alltså ses som en investering för både barnet och samhället, om jag spelar min roll väl.

»Vi ärver vår socioekonomiska status«, hörde jag Susanna Alakoski säga tidigare i höst när hon talade på Socialchefsdagarna, en konferens arrangerad av Föreningen Sveriges social­chefer. »Vi ärver fattigdom på samma sätt som vi ärver ­rikedom«. Hon menade att vi kanske tar oss ur arvet rent ekonomiskt, men känslan av tillhörighet ligger ändå kvar i den grupp vi växt upp i.

Min pappa brukade skoja om mammas uppväxt, att hon egentligen borde bo på en herrgård, en miljö som hon firat så många jular och somrar i som barn. Jag uppfattade aldrig att min mamma hade några som helst herrskapsfasoner. Det speglade nog snarare hans egen socioekonomiska bakgrund.

Socioekonomisk tillhörighet spelar roll för hur omsorg ges och tas.

Tidigare i år disputerade Isabelle von Saenger vid Karolinska institutet. Hennes forskning har undersökt relationen mellan barn och föräldrar utifrån just ett omsorgsperspektiv.

Där framkommer att kön, socioekonomiska resurser, boendesituation och funktionsförmåga spelar en viktig roll för ­vem som ger och får stöd, samt för vilken typ av stöd som ges, också vad gäller omsorg om äldre personer.

Hennes forskning pekar mot att det under senare år uppstått en förskjutning från offentligt ansvar till privat. Barn tar hand om sina föräldrar, och föräldrar tar ofta ekonomiskt ansvar också för sina vuxna barn.

Barnrollen, föräldrarollen, rollen att vara mormor. Roller som givits mig och kommer följa mig livet ut. Hur vill jag bidra i min nya roll? Att bli mormor visar sig vara mer än en privat angelägenhet. Forskningen pekar på att det är större och mer komplext än så.