Tro och tvivel

Inledare #4/20.

I slutfasen av att redigera fram ett nytt tidskriftsnummer händer det inte sällan att ett visst mått av tvivel kommer smygande. Är urvalet av artiklar gott nog eller saknas något alldeles särskilt? Sitter rubrikerna säkert, leder layouten läsaren rätt? Är språket tillräckligt tillgängligt eller famlar formuleringarna fortfarande efter fäste?

Tiden just före trycklämning kan på det sättet vibrera lite extra. Tankarna virvlar och varvar varandra, fast erfarenheten säger att gjorda vägval och nedlagt arbete allt som oftast landar i en fin helhet. För det mesta känns det i alla fall så. Jag tror det blir på det viset nu med. Så varför inte ge tvek och tvivel på båten och i stället ägna elfte timmen åt lite lajkande?

Till exempel gillar jag att vi efter några corona­anknutna uppskjutanden till slut har lyckats brotta ner exoskelettet Axo-suit i ett reportage. Vi får rent av känna vinden i ryggen – i en källare i Gävle. Och när pandemin ändå är målad på tapeten: Numrets Spotlightartikel lyfter ett forskningsprojekt, som analyserat samtal till Äldrelinjen och belyser hur det går att hitta gemen­skap i corona­isolering. Å ena sidan känner många inringare oro, utsatthet och utanförskap, å andra sidan beskriver vissa hur krisen möjliggör ett nytt förhållningssätt till världen och andra människor. När vardagen inte ser ut som den brukar blir det nödvändigt att reflektera över sociala relationer, eftersom de inte längre kan tas för givna.

En återkommande reflektion i samtalen till Äldrelinjen är också att vardagliga, små möten är viktiga. En del blir rent av livsavgörande, som när tidigare hardcorepunkaren nu nydisputerade Jon Brännström förälskade sig
i omsorgsarbetet och de äldre personer han mötte där, eller hur mötet med läkaren Barbro Beck-Friis förändrade blivande palliativprofessorn Peter Strangs syn på vård i livets slutskede.

Du möter båda i detta nummer, liksom Ann, Berit, Cecilia, Dagmar och Elsie som får it-hjälp på biblioteket, samt såväl Parkinsons sjukdom som en alternativ syn på att åldras genom krönikören Uje Brandelius. Det senare både sorgligt och stärkande, medan mötet med forskningsmiljön Aging and social change/avdelningen för åldrande och social förändring vid Linköpings universitet (fast i Norrköping) snarast får beskrivas som rent inspirerande.

Tyvärr hann vi till detta nummer inte i mål med den bilaga i form av ett vetenskapligt supplement som vi arbetat med under hösten. Vi är dock på god väg och planerar i stället utgivningen tillsammans med #1/2021. Ambitionen är att nå ut med forskningsresultat till praktiken, där de kan komma till direkt nytta, och vi hoppas på så sätt fylla en lucka i kunskapsflödet inom äldre- och åldrande­området.

Jag tror förstås att du hittar en hel del annat att rakt av gilla och inspireras av även bland den forskning vi berättar om på nyhets- och tema­sidorna, men också sådant som manar till djupare reflektion. Hit hör såväl Per Gunnar Edebalks kommentar om den nya utredningen av social­tjänst­lagen som Susanne Frennerts Varning för teknik­optimism, liksom artikeln från Aging research center om åldrande utan demens och den av Nationellt kompetens­centrum anhöriga förmedlade, personligt hållna berättelsen om följderna av besöksförbud på äldreboende.

Till sist, och trots allt med hopp om fram­tiden: God jul och allt det där.

Mer signerat

Kan en egen lag höja kvaliteten i äldreomsorgen?

Per Gunnar Edebalk om den nya utredningen av social­tjänst­lagen, särlagstiftning för äldreomsorgen och andra sociala insatser för äldre.

Hur gammal är du?

Krönika #4/20.

Tillit, transparens och relevans

Sista ordet #4/20.

En bra tidning till 94 procent

Inledare #3/20.