Luktsinnet spelar en avgörande roll i hur vi uppfattar mat och i vår sociala interaktion med andra människor. Det hjälper oss också att undvika farliga situationer, såsom bränder, gasläckor och otjänlig föda. Som ett exempel på hur viktigt luktsinnet är i vårt dagliga liv har tidigare studier visat att personer med luktnedsättning oftare har sämre välmående, är deprimerade och undernärda jämfört med personer utan luktnedsättning.
Kunskapen kring de bakomliggande orsakerna till luktförsämringar i åldrandet är emellertid begränsad. En anledning till det är bristen på longitudinella studier, där man följt samma individer under en längre tid. I SNAC-K-projektet, Swedish national study on aging and care in Kungsholmen, har vi sedan starten 2001 samlat in information om äldre (≥ 60 år) personers luktfunktion, både genom objektiv testning och självrapporterat luktsinne. Vid första undersökningstillfället testades cirka 2 500 deltagare och samma personer har sedan testats vid upprepade tillfällen under upp till 15 år. Denna longitudinella databas ger oss en unik möjlighet att besvara frågor relaterade till hur luktsinnet förändras i åldrandet och vilka faktorer som skulle kunna ge upphov till åldersrelaterad luktnedsättning.
I ett av flera pågående projekt i SNAC-K är det övergripande syftet att undersöka riskfaktorer från olika områden – demografi, kognition, genetik, medicinska diagnoser, etcetera – med avseende på försämrad luktfunktion i åldrandet. I detta projekt mättes luktfunktion genom luktidentifikation, där deltagarna fick lukta på 16 stycken lukter. De ombads även identifiera lukten, antingen genom att namnge den direkt eller genom att välja ett av fyra alternativ, där ett alternativ benämnde den aktuella lukten.
I en första studie undersökte vi hur vanligt det var med en kliniskt signifikant luktnedsättning (luktdysfunktion, identifierar <11 av 16 lukter). Bland personer som var 60 år och äldre var det 25 procent som hade nedsatt luktsinne. Ett tydligt mönster visade att även inom en grupp äldre personer är ålder avgörande för hur vanligt förekommande en luktnedsättning är. Bland 60-åringar var förekomsten 11 procent medan 66 procent av 90-åringarna hade en luktnedsättning. Luktnedsättning var också vanligare bland män och hos personer med låg utbildningsnivå.
Ytterligare en intressant observation är att personer med nedsatt luktsinne ofta inte rapporterade några problem. Det stämmer överens med tidigare forskning att många inte är medvetna om de ofta gradvisa försämringar av luktsinnet som sker i åldrandet.
I en uppföljande studie undersökte vi utvecklingen av luktdysfunktion bland de som inte hade någon luktnedsättning vid första undersökningstillfället. Över en period av sex år utvecklade 14 procent en luktdysfunktion. I enlighet med den första studien så var även nyutveckling av nedsatt luktsinne starkt kopplat till ålder. Riskfaktorer för att utveckla luktdysfunktion var, förutom högre ålder, vaskulär sjukdom, rökning och att vara bärare av den variant av apoe-genen som innebär en ökad risk för Alzheimers sjukdom.
Bättre luktsinne och bättre minnesfunktion vid första undersökningstillfället var skyddande faktorer mot att utveckla luktdysfunktion sex år senare. Studien pekar mot att förebyggande åtgärder som motverkar vaskulär sjukdom och främjar en hälsosam livsstil kan minska förekomsten av luktnedsättning.
I en tredje studie kartlade vi utvecklingen av luktfunktion i åldrandet över en tolvårsperiod. Prestation på luktidentifikationstestet försämrades över tid för både yngre (60–72 år) och äldre (≥78 år) åldersgrupper (se figur). De faktorer som var starkast kopplade till snabbare luktnedgång var högre ålder och diabetes. Andra faktorer, såsom manligt kön och lägre utbildningsnivå, var återigen kopplade till sämre luktfunktion vid första mättillfället men däremot inte till snabbare försämring över tid.
Sammantaget visar de här studierna att luktdysfunktion drabbar en betydande andel av den äldre befolkningen och att behandling av modifierbara faktorer har potential att minska förekomsten av luktnedsättning och bidra till ett hälsosamt åldrande.
