Hälsoinformation – en utmaning för äldre

En persons förmåga att kunna få tag på, förstå, värdera och använda hälso­information på ett sätt som främjar hälsa kallas hälsolitteracitet. Att ha en god sådan är viktigt för hälsan och ens möjlighet att vara delaktig i vården. Nästan varannan äldre person, 77 år och uppåt, har begränsad hälso­litteracitet, enligt den senaste SWEOLD-under­sökningen.

Att det är så pass vanligt i den­ äldre befolkningen beror delvis på att fysiologiska och kognitiva förmågor, som syn, hör­sel, möjlighet att processa information och att kommunicera, försämras för en del med åren. Samtidigt påverkar tillgången på hälsoinformation och ­på vilket sätt den förmedlas hur god hälso­litteracitet en person behöver, för att kunna ­tillgodogöra sig den.

Under det senaste decenniet har mängden information om hälsa och vård som förmedlas digitalt ökat och många hälso- och sjukvårdstjänster erbjuds online. Detta är problematiskt eftersom inte alla äldre vuxna använder internet.­ I åldersgruppen 85+ är det över hälften som inte alls använder internet.

Att många äldre vuxna har begränsad hälso­litteracitet är problematiskt eftersom det i denna grupp är vanligt att leva med en eller flera hälsobesvär och användning ­hälso- och sjukvård och egenvård är hög.

Att ha god hälsolittera­citet är viktigt för att kunna vara delaktig i vården och ut­föra egenvård som det är tänkt. ­Exempelvis för att kunna förstå och följa kallel­ser, instruktioner och ordinationer­ vad gäller behandlingar och användning av hjälpmedel. Men också för att kunna navigera i, komma i kontakt med, och kommunicera med vården.

Att ha svårt för att få tag på, förstå, värdera och använda hälsoinformation, det vill säga begränsad hälsolitteracitet är kopplat till en rad negativa effekter på hälsan. Exempelvis mindre hälsosamma levnadsvanor, lägre del­tagande i hälsofrämjande- och sjukdomsförebyggande insatser, sämre vårdsökande beteende och egenvård, fler vårdbesök och längre sjukhusvistelser.

Vad gäller äldre vuxna specifikt visar studier bland annat att de med ­begränsad hälsolitteracitet har sämre själv­skattad hälsa, fler depressiva symtom och kroniska sjukdomar jämfört med äldre vuxna med högre hälso­litteracitet.

Vidare visar preliminära resultat från den senaste SWEOLD-­studien att det finns samband mellan be­gränsad hälso­litteracitet och förmåga att ­hantera läkemedel och utföra vardagliga aktiviteter (ADL), skörhet och antal livsstils­relaterade sjukdomar.

För att minska risken att äldre personers begränsade hälsolitteracitet leder till onödig ohälsa är det viktigt att vård- och omsorgs­verksamheter ökar sin kompetens i att för­medla kunskap om hälsa. Med detta menas att de tar hänsyn till hälsolitteracitet på alla nivåer i organisationen och arbetar aktivt med att göra det möjligt för alla individer, oberoende vad de har för hälsolitteracitetsnivå så att de kan ta beslut om och ta hand om sin hälsa.

Detta innebär bland annat att det bör finnas flera sätt att komma i kontakt med verksam­­­he­t­en, att information om och från verksamheten förmedlas på ett enkelt och begripligt sätt och att tydlig kommunikation praktiseras av de som arbetar i organisationen.

I personliga möten ska information och kommunikation anpassas efter individens behov och förutsättningar. Likaså bör personal främja frågor och säkerställa att information som förmedlats är begriplig för den som får den.

Vård- och omsorgspersonalens kunskap och lyhördhet vad gäller hälsolitteracitet påverkar hela verksamhetens hälsolitteracitet och därmed kvaliteten på arbetet som utförs inom området. Att arbeta med hälsolittera­citet på organisationsnivå främjar god och nära vård, patientsäkerhet och en individs möjlighet att ta hand om sin hälsa och vara delaktig i vården.

Hälsolitteracitet är inte samma sak som personcentrerad vård, men det är en viktig del av det. Det handlar om indivi­dens förmågor, som alltid måste beaktas vid ett ­personcentrerat arbete.

Personal kan bidra till bättre förståelse av hälsoinformation genom tydlighet på rätt nivå. foto: Mostphotos

Flera internationella aktörer såsom WHO och Europeiska rådet trycker på att det är viktigt att arbeta med hälsolitteracitet på individ- och organisationsnivå för att främja hälsa och för att minska den ojämlikhet som finns vad gäller hälsa i stort.

Vidare lyfter de att det är viktigt att ar­beta med hälsolitteracitet utifrån de mäns­kliga rättig­heterna och för att nå de globala håll­barhetsmålen. I Sverige finns i dags­läget ­ingen ­nationell policy om hälso­litteracitet som i många andra länder som exempelvis Norge.

Det står dock tydligt utskrivet både i Hälso- och sjukvårdslagen, Patientlagen och Överenskommelsen om God och nära vård, att hälso­information ska vara lätt­illgänglig, an­passas efter patientens behov och förutsättningar, vara personcentrerad, bygga på delaktighet och visa respekt för patientens självbestämmande och integritet. Något som är svårt att uppnå om inte individers hälsolitteracitet beaktas.

Eftersom främjande av hälsolitteracitet är en viktig uppgift för hälso- och sjukvården, finns det rekommendationer om att kunskap om ­hälsolitteracitet bör prioriteras och integreras i utbildningsplaner inom vård och omsorg. En kartläggning som genomförts inom det nordiska Erasmus+ projektet Skills4healthliteracy visar emellertid att kunskap och kompetens vad gäller hälsolitteracitet bland vård- och omsorgs­personal i Norden är mycket begränsad.

När det gäller hälsolitteracitet kopplat till ­äldre vuxna och demenssjukdom ännu lägre.­­ Vidare finns det väldigt begränsat med kurser och utbildningar om hälsolitteracitet och ofta saknas undervisning om hälsolitteracitet i professionsutbildningar för vård- och om­sorgs­personal. Samtidigt visade kartläggningen att det finns ett intresse och önskan om kompetens­utveckling inom området.

I projektet Skills4healthliteracy utvecklades därför en kompetensprofil som beskriver kompetenser som vård- och omsorgspersonal behöver för att kunna stärka individers hälso­l­itteracitet. Kompetensprofilen låg sedan till grund för utvecklingen av fyra kurser om hälsolitteracitet kopplat till personer med risk för demenssjukdom som under projektet pilottestades av vård- och omsorgspersonal.

I utvärderingar beskrev deltagarna kurserna som meningsfulla och relevanta för framtida arbete inom hälso- och sjukvård. Deltagarna lyfte också att kurserna stärkte förmågor som kommunikation, kritiskt tänkande, empati och kulturell känslighet.

En av kurserna är en introduktionskurs till hälsolitteracitet och demens (XMOOC-kursen ”Att tala om hälsa med äldre”) som kommer att finnas tillgänglig som en gratis onlinekurs på svenska under året på Skills4healthliteracys hemsida. På hemsidan finns redan nu möjlighet att ta del av introduktionskursen på engelska och en handbok som introducerar samtliga kurser och dess innehåll.

Med våra studier hoppas vi kunna bidra till ökad kunskap om hälsolitteracitet och om vad som kan göras för att ta hänsyn till att patienter kan ha utmaningar med att få tag på, förstå, värdera och använda sig av hälsoinformation. Vidare vill vi inspirera andra att utveckla och utvärdera strategier och metoder som främjar hälsolitteracitet.

Att begränsad hälsolitteracitet är vanligt förekommande bland äldre vuxna vet vi, men mer forskning behövs om vad vi kan göra åt det för att minska risken för onödig ohälsa ojämlikhet hälsa i befolkningen.