Demens är en förödande, åldersrelaterad sjukdom som nästan 200 000 människor i Sverige lider av. Men forskning visar att en betydande andel av individer som är 100 år och äldre inte har demens. Trots att risken för att utveckla demens ökar exponentiellt med åldern är demens inte en normal del av åldrandet. Även om antalet människor som lever med demens ökar kraftigt på grund av den brant stigande medianåldern hos befolkningen utvecklar färre människor demens i dag än för 25 år sedan när hänsyn tas till att det nu finns ett större antal äldre personer i riskzonen. Sammantaget verkar det alltså kunna vara möjligt att förebygga eller i varje fall skjuta upp debuten av demens, vilket är uppmuntrande nyheter med tanke på dagens begränsade möjligheter till medicinsk behandling av sjukdomen.
Forskning rörande faktorer som skulle kunna bidra till att minska risken för demens har varit en hörnsten för Aging research center, ARC:s, arbete under de senaste 20 åren Dessa omfattande tvärvetenskapliga undersökningar har möjliggjorts av SNAC-K-studien. I dag kan vi belysa tre nyckelområden med modifierbara faktorer som kan resultera i markanta minskningar av risken för demens under livet:
- Undvikande och adekvat behandling av metabola såväl som hjärt- och kärlsjukdomar.
- Sund livsföring, i synnerhet balanserad kost.
- Förstärkning av hjärnans motståndskraft, det vill säga hjärnans förmåga att klara av påfrestningar som i annat fall skulle kunna leda till demens.
Diabetes är ett vanligt metabolt tillstånd som nästan 20 procent av befolkningen i Sverige 65 år och äldre lider av och som länge varit känt för att bidra till risken att utveckla demens. Diabetiker löper en genomsnittlig risk att drabbas av demens 2 ½ år tidigare jämfört med personer utan diabetes. Sjukdomen tros öka hjärnans sårbarhet för vaskulära skador och bidra till otillräcklig utrensning av protein som är förknippat med Alzheimers sjukdom, samt minska hjärnans motståndskraft – kapaciteten att bibehålla funktionsförmågan trots skador.
Nyligen har forskare vid ARC utnyttjat den omfattande mängden data från SNAC-K för att undersöka konsekvenserna av prediabetes, ett mycket vanligt tillstånd med förhöjda glukosnivåer (fast i lägre koncentration än vad som gäller vid diabetes). Vår forskning indikerade att prediabetes vare sig är kopplat till risk för stroke eller risk för poststrokedemens. Dock hade individer med prediabetes mindre hjärnvolymer (i allmänhet är större volymer mer gynnsamma vid äldre ålder) och en ökad sannolikhet för en accelererad kognitiv nedsättning efter 60 års ålder.
Utöver kognitiv förmåga var såväl prediabetes som diabetes kopplade till fysisk hälsa. Bland annat visar en nyligen publicerad studie ett samband mellan båda dessa metabola tillstånd och nedsättning av fysisk funktionsförmåga samt progression av fysisk funktionsnedsättning.
Utöver studier rörande metabola tillstånd som prediabetes eller diabetes, har en stor del av forskningen vid ARC ägnats åt att förstå hur vidmakthållande av hjärt-/kärlhälsa skulle kunna bidra till att uppnå god kognitiv och fysisk funktion samt ett sunt åldrande för hjärnan. Sålunda fann vi att förmaksflimmer, en vanlig hjärtåkomma som förorsakar oregelbunden och ofta onormalt hög puls, var förknippad med en accelererad kognitiv nedsättning och ökad risk för demens. Användning av antikoagulationsmediciner minskade dock risken.
Med misstanken att personer med förmaksflimmer också kan lida av hjärninfarkt, emboli och mikrovaskulära skador, undersökte vi sambandet med dessa hjärnskador. Våra resultat påvisade att förmaksflimmer både är kopplat till tysta hjärninfarkter och en accelererad progression av mikrovaskulära skador i hjärnan över tid, vilket understryker sambandet mellan god blodkärlshälsa och en hälsosam hjärna. I likhet med de metabola tillstånden kunde vi se ett samband mellan kardiovaskulära riskfaktorer – högt blodtryck, kolesterolnivå, högt BMI etcetera – och fysisk funktionsförmåga/funktionsnedsättning. Vi kunde även påvisa att cerebrovaskulära sjukdomar bidrog till 7–21 procent av sambandet mellan prediabetes och en förändring i fysisk aktivitet samt funktionsnedsättning. Dessa resultat belyser det viktiga sambandet mellan metabola och kardiovaskulära tillstånd och dess påverkan på både fysiska hälsa och hjärnhälsa vid äldre ålder.
Vi har även påvisat att hälsosam kost kan bidra till att skydda mot kognitiv försämring och demens. Denna forskning inspirerades av upptäckten av att de som följde en medelhavsdiet i Amerika och medelhavsområdet hade en minskad risk för kognitiv försämring och demens.
Vi kunde identifiera en hälsosam nordisk diet – Nordic prudent dietary pattern, NPDP – och fastställa dess roll i att gynna kognitiv funktionsförmåga och hälsosamt åldrande för hjärnan. Dieten karaktäriseras av mer frekvent intag av grönsaker, frukt, flingor, hela gryn, fisk och vatten. Inte endast risken för kognitiv nedsättning minskade för de individer som åt enligt NPDP, det verkade även dämpa de negativa effekterna på den kognitiva hälsan av västerländsk diet – rött kött, raffinerade sädesslag och socker.
En detaljerad SNAC-K-dataanalys som inkluderade 21 näringsämnen kunde fastställa en påverkan från specifika födoämnen. Näringsämnen från växter och djur verkade kunna bidra till att bibehålla den kognitiva funktionsförmågan, medan mejeriprodukter verkade påskynda kognitiv försämring hos äldre. Genom att identifiera sambanden mellan de huvudsakliga näringskällorna hos NPDP och högre hjärnintegritet, påvisade vi vidare hur dieten kan bidra till att uppnå en frisk hjärna. På samma sätt som för hjärt-/kärlsjukdomar och metabola sjukdomar är fördelarna med en hälsosam diet inte endast kopplade till en hälsosam hjärna utan även till en ökad livslängd och god fysisk funktionsförmåga.
Utöver att minska de neurotoxiska effekterna av en dålig kost eller vaskulära skador kopplade till kardiometaboliska tillstånd, kan en förbättrad hjärnhälsa och kognition uppnås genom att bygga upp motståndskraft, det vill säga hjärnans förmåga att bevara sin kognition när den utsätts för patologisk påverkan. Det har föreslagits att man genom förlängd utbildning, mental stimulans i arbetet, social interaktion och engagemang i mentalt, socialt och fysiskt stimulerande aktiviteter kan förstärka hjärnans motståndskraft och motverka nedsättning av kognitiv funktion. Vår forskning har visat att deltagande i mentala, sociala och fysiska aktiviteter, såväl tidigt som sent i livet, kan ge en unik riskminskning. Det är aldrig för tidigt eller för sent att utföra demensförebyggande aktiviteter, men det ackumulerade deltagandet i mentala-, fysiska- och sociala aktiviteter över livet resulterade i lägst risk.
Nyligen har vårt arbete fokuserat på att undersöka samverkan mellan riskfaktorer för demens – diabetes, hjärt-/kärlsjukdomar, genetisk predisposition – och faktorer som kan utgöra motståndskraft för denna sjukdom. De tidiga resultaten är mycket uppmuntrande för att utveckla förebyggande interventioner, även för individer som löper hög risk att utveckla demens. Livslång exponering för stimulerande mentala, fysiska och sociala aktiviteter kunde kompensera för en predisposition till demens. Vi fann även en liknande riskreduktion för sambandet mellan diabetes och demens genom deltagande i stimulerande aktiviteter, samt att fördelarna med hälsosam kost för såväl kognitiv som fysisk hälsa stärktes avsevärt genom frekventa fysiska, mentala och sociala aktiviteter.
Sammanfattningsvis kan bibehållen kardiovaskulär och metabol hälsa gynna kognitiv och fysisk funktionsförmåga hos äldre människor. Upprätthållandet av en livsstil med hälsosamma kostvanor eller en kumulativ exponering för mentala, sociala och fysiska aktiviteter över livet, kan bidra till att förebygga nedgång i den kognitiva förmågan och motverka demens. Samspelet mellan risk- och skyddsfaktorer bekräftar att det verkligen är möjligt att förebygga demens.
