Inflammation i tandköttet, parodontit, är enligt The global burden of disease study den sjätte vanligaste sjukdomen i världen. Förekomsten varierar mellan olika regioner och länder, men mer än elva procent av den vuxna befolkningen har rapporterats lida av allvarlig parodontit. Förekomsten ökar med åldern och det är därför inte förvånande att många äldre personer är allvarligt drabbade, med omfattande tandförluster som följd.
Att munhälsan har ett samband med allmänsjukdomar är egentligen inget nytt. Redan på 1800-talet och långt in på 1900-talet var att dra ut tänder ett sätt att behandla till exempel reumatoid artrit. Men det var först på 1980-talet som den odontologiska forskningen kring ett samband mellan allmänsjukdomar och parodontit tog fart. Dessa tidiga studier pekade på ett samband med till exempel hjärt-/kärlsjukdom, diabetes, reumatisk och kognitiv sjukdom. Sådana sambandsundersökningar hade i tidiga studier ofta genomförts och publicerats utan att en omfattande medicinsk undersökning utförts. I regel var studierna baserade på anamnestiska medicinska uppgifter i stället för en klinisk medicinsk undersökning. Urvalet av individer som hade deltagit i studierna var ofta inte heller representativt för befolkningen som helhet och det fanns få publicerade studier på äldre individer där såväl en oral som en medicinsk undersökning hade genomförts samtidigt.
När SNAC initierades 2001 ingick inte heller en undersökning av deltagarnas munhälsa i det gemensamma undersökningsprotokollet. Men på initiativ av professor Stefan Renvert tillfogades som en separat del i SNAC-Blekinges område både en klinisk och en radiologisk undersökning av deltagarnas munhälsa, liksom en enkät fokuserande på individernas upplevelse av sin egen munhälsa. Detta har inneburit att det inom SNAC-Blekinge har funnits möjligheter att relatera munhälsans betydelse till såväl allmän hälsa som till individens upplevda livskvalitet. Denna del av SNAC-undersökningen har koordinerats via ett samarbete mellan Blekinge tekniska högskola och Högskolan i Kristianstad. Undersökningarna genomförs på en för ändamålet specialbyggd klinik av medlemmar i forskargruppen. Den omfattande orala undersökningen har även inkluderat en så kallad panoramaröntgen av käkar och tänder.
Det omfattande medicinska och odontologiska materialet har resulterat i ett stort antal publikationer. I en av de tidiga studierna analyserades om regelbunden tandvård påverkade tandstatus hos de äldre. Vi fann att de individer som regelbundet sökt tandvård hade signifikant fler tänder. I de yngre åldersgrupperna mellan 60 och 66 år med oregelbunden tandvård (mindre än en gång per år) hade 37 procent fler än 20 tänder, medan hos dem som fått regelbunden tandvård (minst en gång per år) hade 73 procent mer än 20 kvarvarande tänder. I den äldsta gruppen, med personer äldre än 81 år, var andelen med fler än 20 tänder 1,8 procent bland de som erhållit oregelbunden tandvård och 37 procent om man fått regelbunden vård. Vi kunde också verifiera att tandförlust och så kallad alveolär benförlust tilltar med stigande ålder.
Flera studier har utvärderat sambandet mellan osteoporos och parodontit. Sambandet är oklart och i snac-Blekinge-materialet jämförde vi därför två olika diagnostikmetoder för osteoporos och analyserade också sambandet mellan parodontit och osteoporos. Genom att bedöma utseendet av benkanten vid käkvinkeln i underkäken på de dentala panoramaröntgenbilderna kan man uppskatta förekomsten av osteoporos. Vi fann att en sådan skattning av käkvinkelsmineralisering hade en god överensstämmelse med mätningar av hälens bentäthet. Vi fann också att de äldre individer som hade en parodontitdiagnos oftare hade en osteoporosdiagnos än de individer som inte hade en parodontitdiagnos. De individer som diagnostiserats med både osteoporos och parodontit hade flera höftleds- och handledsfrakturer under en treårsperiod efter första undersökningen. Justerat för ålder var odds ratio för en handleds/höftledsfraktur bland äldre individer med osteoporos och parodontit 12,2:1. Genom att använda panoramaröntgenbilder och göra en riskbedömning av osteoporos i samband med munhälsoundersökning skulle individer med en misstänkt osteoporos kunna identifieras och hänvisas till lämplig instans inom vården för att sedan få adekvat vård och behandling.
Både reumatoid artrit, RA, och parodontit är inflammatoriska sjukdomar som drabbar bindväven och leder till en nedbrytning av ben. Trots att flera studier gjorts, är associationen mellan RA och parodontit oklar. Vi jämförde individer med en RA-diagnos med en ålders- och könsmatchad grupp från SNAC-Blekinge-materialet utan RA. Alla hade genomgått en klinisk och panoramaröntgenundersökning. I RA-gruppen hade 61 procent en parodontitdiagnos mot 38 procent i kontrollgruppen. I vårt material fann vi således en klar association mellan RA och parodontit.
Kronisk obstruktiv lungsjukdom, kol, har också associerats med parodontit i flera studier. Möjliga förklaringar till ett samband mellan sjukdomarna kan vara inandning av sjukdomsframkallande bakterier från munhålan, systemisk inflammation och gemensamma riskfaktorer såsom rökning. I SNAC-Blekinge-materialet har spirometriundersökningar använts för att studera individernas lungfunktion. Vi fann här att parodontit var signifikant associerat med luftflödesbegränsningar oberoende av andra riskfaktorer.
Under det senaste decenniet har forskningen kring hjärt-/kärlsjukdom och parodontit intensifierats. I ett avhandlingsarbete baserat på SNAC-Blekinge-materialet analyserades sambandet mellan parodontit och hjärt-/kärlsjukdomar respektive död över tid. Förkalkningar i pulsådror på halsen, karotiskärlen, och bennivån runt tänderna registrerades på befintliga panoramaröntgenbilder. Kliniskt undersöktes förekomsten av tandköttsfickor och blödning vid ficksondering. Hos individer 60–72 år upptäcktes ett starkt samband mellan karotisförkalkning på panoramaröntgen och insjuknande i stroke och hjärtsjukdomar under en uppföljningstid på 13 år. Individer med parodontit hade också en ökad risk för tidigare död under en uppföljningstid på 17 år jämfört med individer utan parodontit.
Kognitiv svikt och demenssjukdom kan på ett dramatiskt sätt påverka förutsättningarna för en individs orala hälsa. Sambandet mellan parodontit och demens kan handla om att man på grund av sjukdomen inte kan sköta sin munhälsa. Andra faktorer som kan förklara ett samband är nedsatt tuggfunktion och därmed en försämrad neurofysiologisk feedback eller en gemensam inflammatorisk komponent via systemisk påverkan av parodontit.
I en klinisk och radiologisk studie av 1 147 individer, undersöktes om tandförlust och parodontit är associerat med kognitiv försämring. Undersökningsinstrumentet MMSE som används vid misstanke om demenssjukdom graderade den kognitiva nedsättningen. Även med hänsyn till faktorer som hög ålder och låg utbildningsnivå visade sig parodontit ha en signifikant betydelse för kognitiv försämring över tid. I avhandlingsarbetet ingick även en annan studie som med en tolvårsuppföljning bekräftade att parodontit ökar risken för förlust av flera tänder.
Ytterligare två avhandlingsarbeten har nyligen initierats baserade på SNAC-Blekinge-materialet. Det ena fokuserar på munhälsans betydelse för livskvaliteten. Utseende på tänder och leende utgör en viktig dimension av oral hälsa och oral hälsorelaterad livskvalitet. Tänderna spelar en viktig roll för att bibehålla ansiktsformen och för en persons uppfattning om utseendet. Arbetet studerar om munhälsans betydelse på livskvalitet har förändrats över tid, och om subjektiv självskattning av munhälsan överensstämmer med en klinisk undersökning. Det andra arbetet fokuserar munhälsans förändring över tid. Kohorter av 60- och 81-åringar från olika undersökningsår studeras, liksom en longitudinell uppföljning av de som inkluderades i baslinjeundersökningen när SNAC-studien initierades.
I den politiska debatten betonas ofta att god munhälsa är en klassfråga. Betydelsen av den egna ekonomin och även utbildningsnivån för att bibehålla en god munhälsa är andra parametrar som för närvarande analyseras på snac-Blekinge-materialet.
De sammanlagda resultaten från alla de olika studierna som hittills genomförts på SNAC-Blekinge-materialet understryker betydelsen av en god munhälsa. Munnen är otvetydigt en del av kroppen även om den ur sjukförsäkringssynpunkt behandlas som en helt separat del av oss. Att vi kan upprätthålla en god munhälsa genom hela livet har en stor betydelse för hur vi mår, hur vår allmänhälsa utvecklas och vilken livskvalitet vi upplever.
Det är utan tvekan av stor betydelse att diagnosticera och behandla parodontit även bland den äldre populationen. Det är därför viktigt att patient och tandvård upprätthåller kontakten även vid hög ålder. Det är också viktigt att övrig vårdpersonal samverkar i omhändertagandet av munhälsan på äldre och ibland sköra individer i vård och omsorg.
