Tre generationers perspektiv på teknik

Teknik av olika slag är ständigt närvarande och fyller allt fler funktioner i vårt vardagsliv. Det visar sig inte minst i samband med coronapandemin, då digital teknik möjliggör social kontakt, inköp med mera med bibehållen distans. Fördelarna med teknik är många, men kanske har du någon gång tänkt ”Nej, inte en ny pryl eller uppdatering till”? För de flesta av oss stannar det vid en tanke, men personer som avstår att skaffa den nya prylen, inte genomför den senaste uppdateringen eller saknar kunskap för att beställa eller betala något på nätet riskerar att bli beroende av andra och att hamna utanför i olika sammanhang.

Även om den allmänna uppfattningen är att äldre inte hänger med så utmanar den snabba teknikutvecklingen oss alla mer eller mindre, och frågan är också om något annat teknikskifte utmanat mer än den digitala revolutionen. Men kunskap saknas om hur personer i olika generationer använder och uppfattar den teknik och teknikutveckling de upplevt under sitt liv, och hur detta påverkar aktivt och hälsosamt åldrande.

De flesta tidigare studier adresserar äldre personer här och nu snarare än kommande generationer i den åldrande befolkningen, med fokus på informations- och kommunikationsteknik snarare än alla de olika typer av teknik som människor möter i sin vardag. Projektet GenerationTech fokuserar i stället på en bredare arsenal av teknik: vardagsteknik (kylskåp, tvättmaskiner), digital teknik (smart­phones, surfplattor), välfärdsteknik (säkerhetslarm, video­övervakning, e-hälsa), medicinsk teknik (rollatorer, kommunikationshjälpmedel), medicinska produkter (proteser, pacemakers, insulinpumpar) samt yrkesspecifik teknik som bara personer med särskild utbildning behärskar.

För att fånga attityder till teknik deltar personer från olika generationer, representerade av deltagare från åldersgrupperna 30–39, 50–59 och 70–79 år. Åldersgrupperna är valda för att vi ska kunna fånga hur män och kvinnor i tre i olika generationer resonerar om teknik.
Projektet inleddes med fokusgrupper – först i var och en av de tre generationerna och därefter i tre åldersblandade grupper – där deltagarna diskuterade sina erfarenheter och attityder till olika slags teknik samt teknikutveckling för att ge underlag till en enkät inom projektet. Även om vårt syfte var att adressera en bred arsenal av teknik valde deltagarna att främst diskutera digital teknik i form av bland annat mobiltelefoner och datorer, digitaliseringen av produkter som kylskåp och tvättmaskiner men också framtida teknik, robotar etcetera. De såg traditionell teknik som en mer självklar del av vardagslivet och tänkte inte på den som teknik i sig. De ansåg att teknik underlättade många vardagsaktiviteter och uppskattade särskilt flexibla produkter som mobiltelefoner, som kunde användas till olika saker, sparade tid och gav en känsla av frihet.

Trots detta beskrev deltagarna också ett flertal svårigheter eller nackdelar med teknik, som de yngre snarare än de äldre deltagarna hade strategier för att hantera. Deltagare i alla åldrar tyckte att digitaliseringen i många fall går för långt och ville ha större möjlighet att välja mellan att själv utföra tjänster digitalt eller få personlig service. Ett exempel var när en av deltagarna tvingats betala sin parkeringsbiljett med mobilapp vid en trasig parkeringsmätare, vilket antyder det orimliga tvånget att bära en mobiltelefon, oavsett om man vill eller kan använda denna för betalning.

Dessutom diskuterade man att digitaliseringen innebär att allt mer förs över från vårdgivare, myndigheter eller företag till den enskilde medborgaren. I detta sammanhang var den yngsta generationen beredd att ta mer individuellt ansvar, den äldsta generationen ansåg att samhället – till exempel myndigheter och tjänsteleverantörer – bör stödja medborgarna, medan mellangenerationen accepterade ett sådant ansvar men gav det rimliga förslaget att samhället bör tillhandahålla stöd till individer och grupper som på grund av bristande vana eller kunskap annars riskerar att hamna utanför sådan service.

Oavsett åldersgrupp var många deltagare osäkra på vilka personliga risker framför allt användning av digital teknik kan föra med sig. Rädslan för sådana risker tycktes också öka med åldern och var kopplad till andras hantering av personliga uppgifter, inklusive uppgifter om vanor och inköp, eller risker med att förlita sig för mycket på teknik.

De två äldsta generationerna upplevde att de blivit mindre trendkänsliga med åren och föredrog mer av nödvändiga basfunktioner hos produkter. De diskuterade också en del etiska aspekter kring teknikutveckling och framtida teknik, och var bland annat kritiska till att produkter utvecklas utifrån tekniska möjligheter snarare än mänskliga behov. Vidare såg de risken att robotar och annan teknik kan komma att bidra till en avhumaniserad äldreomsorg och påtalade vikten av mänskliga möten.

Våra resultat visar att erfarenheter av och attityder till teknik och teknikutveckling inte är generationsspecifika. Inom flera områden delade enskilda deltagare uppfattning med personer från en annan generation, till exempel kring om Facebook är bra eller dåligt. Sådana individuella likheter mellan, snarare än inom, generationer är viktiga att lyfta eftersom äldre personer alltför ofta ses och bemöts som en homogen grupp. Om åldersstereotyper råder kommer exempelvis valet att avstå från att använda Swish att ses som ett personligt val hos en 35-åring, men som oförståelse eller avståndstagande till teknik, förändring och utveckling hos en 75-åring som gör samma val. Sådana stereotyper kan medföra att de som har behov av stöd oavsett ålder inte får det, och framför allt att de inte får det stöd som de behöver.
I den vetenskapliga artikel som sammanfattar fokusgrupperna och nyss skickats till tidskrift för bedömning drar vi slutsatsen att framtida utveckling och implementering av teknik och service bör beakta individuella användarperspektiv och behov bortom generationer definierade av kronologisk ålder. Sådana strategier är sannolikt mer framgångsrika när det gäller att stödja utveckling av teknik som är användbar för alla.

Projektet fortgår och just nu bearbetar vi resultatet från en nationell enkät besvarad av cirka 2 000 män och kvinnor från de tre generationerna, samt en enkät som i somras besvarades av 3 000 män och kvinnor från samma generationer med fokus på om och hur covid-19 förändrat användningen av och attityderna till digital teknik. I projektet ingår också ett antal så kallade World cafés i Sverige, Tyskland, Lettland och Italien där representanter för företag, vård- och omsorgspersonal, seniorer med flera diskuterar resultaten från Sverige för att se ifall dessa är giltiga inom andra grupper och länder samt lägga grunden för framtida internationella projekt. Under året har vi fått ställa in flera sådana World cafés till följd av den pågående pandemin, men arbetar just nu med att ställa om till digitala World cafés.

GenerationTech avser på dessa olika sätt att bidra till ny kunskap om den åldrande befolkningens attityder och erfarenheter, behov och önskemål som kan användas för att stimulera äldre till teknikanvändning i sin vardag och stärka deras delaktighet i samhället.