Tekniken både tämjer och släpper lös

I mars 2020 presenterades den statliga utredningen Framtidens teknik i omsorgens tjänst. En utgångspunkt är att välfärdsteknik är viktig för att lösa den personal- och kompetensbrist som äldreomsorgen står inför. Utredaren Peter Larsson menar att välfärdsteknik kan bidra till en bättre arbetsmiljö samt till att göra yrken inom äldreomsorgen mer attraktiva. Samtidigt visar en rapport som fackförbundet Kommunal gav ut förra året att svensk välfärdsteknik saknar ett medarbetarperspektiv och att risk- och konsekvensanalyser oftast saknas vid införandet av olika former av digitala lösningar.

Att införa välfärdsteknik inom äldreomsorgen är en central fråga för kommuner runt om i Sverige. Men hur påverkas personalen av införandet av ny teknik? Och hur påverkar personalens värderingar och förväntningar användningen av tekniken?

Trots att välfärdsteknik är ett aktuellt ämne saknas forskning om medarbetarnas perspektiv vid införandet av välfärdsteknik i äldreomsorgen i Sverige. Den svenska forskningen har i stället i stor utsträckning fokuserat på äldre personers relationer till digital teknik. Bland annat utförde professor Britt Östlund banbrytande forskning inom detta område redan på 1990-talet.

Det finns forskning om användningen av tekniska produkter och tjänster i vård och omsorg i andra länder, men de organisatoriska förutsättningarna är olika och därför är det viktigt med forskning från en svensk horisont.

En del lärdomar kan vi dock dra från den internationella forskningen. En viktig kunskap är att vård- och omsorgsteknik sällan är den plug’n’play-lösning som beslutsfattare vill att den ska vara. Plug’n’play innebär på ett ungefär att man tänker sig att det räcker med att starta igång en teknisk produkt för att den ska fungera. Forskning visar att det är mer komplicerat än så. Intrikata installations- och anpassningsprocesser behövs ofta innan exempelvis telekommunikationslösningar fungerar på ett tillfredställande sätt. Dessutom fungerar samma tekniska produkt olika beroende på i vilket sammanhang den introduceras.

Till exempel kan en medicin­påminnare med ett litet hål i apodos-påsen vara jättebra för en brukare med god finmotorik i fingrarna, men för den med parkinson kan det visa sig svårt. En röststyrningsprodukt kan fungera fint där internet­uppkopplingen är stabil, men sämre hemma hos en brukare där uppkopplingen är svajig och betongväggarna tjocka.

Tekniska produkter används ofta för andra ändamål än de ursprungligen var designade för. Dessutom kan teknik tvinga fram specifika aktiviteter eller beteenden. Den holländska forskaren Jeannette Pols pratar om detta i termer av att tämja och släppa lös och menar att tekniska produkter och människor ömsesidigt släpper lös och tämjer varandra. Tekniken behöver tämjas, det vill säga anpassas, men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att tekniken också ”släpps lös” och påverkar omsorgspraktiken på en rad oförutsedda sätt:

• Tekniken släpps lös – när tekniken släpps lös är det svårt att förutse dess effekter och de kan göra oväntade saker. Bidrar till andra typer av praktiker än vad designen avsåg.

• Människan tämjer tekniken – människan använder teknik för att nå sina mål, antingen genom att hitta anpassningar eller genom att bara använda delar av teknikens möjligheter.

• Tekniken släpper lös människans fantasi och kreativitet – tekniken stimulerar människan att fortsätta använda tekniken och begära nya tjänster från tekniken.

• Tekniken tämjer människan – tekniken tillåter vissa typer av aktiviteter och hindrar andra.

Forskning visar också att teknik i vård och omsorg tenderar leda till en mängd nya arbetsuppgifter för personalen. Dessa arbetsuppgifter har dessutom en benägenhet att vara ”osynliga” för ledning och styrning, eftersom de inte beskrivits och dokumenterats officiellt. Detta kan handla om att till exempel uppmuntra brukare att de är kapabla att använda en teknisk produkt eller att vid upprepade tillfällen förklara och visa hur produkten eller tjänsten fungerar. Dessa arbetsuppgifter, som är viktiga om den tekniska produkten eller tjänsten ska fungera, tas ofta för givna.

Flera forskare framhåller vikten av att ställa frågor kring vilka värden och värderingar som teknik i vård och omsorg förväntas infria. Enligt en dansk studie innebar introduktionen av en robotarm som hjälper funktionshindrade att äta stora konflikter. Medan vård- och omsorgspersonalen värderade brukarens värdighet, betonade kommunpolitiker i stället att effektivitet och mest vård för pengarna var avgörande för om implementeringen var framgångsrik eller inte.

Covid-19 har påverkat datainsamlingen i mitt forskningsprojekt som startade i februari 2020. Som metod hoppas jag att jag kommer få möjligheten att ”skugga” omvårdnadspersonal, det vill säga följa med och studera dem i deras arbete. Jag kommer också att intervjua medarbetare, biståndshandläggare, chefer och inköpare av teknik. Genom att dra nytta av den internationella forskningens lärdomar hoppas jag kunna belysa den svenska kontexten.

Vilka problem i den svenska äldreomsorgen är det egentligen som tekniken förväntas lösa? Vilka värden förväntas tekniken infria och hur påverkar personalens värderingar användningar av tekniken? Och vilken typ av arbete och anpassningar krävs för att välfärdstekniken ska fungera så bra som möjligt?