Kultur i hälsans tjänst

Musiken är den konstform som det finns mest publicerad forskning kring, vilket återspeglas i det här numret. Tre av bidragen för detta tema om kultur handlar om musik, från digitalt musiklyssnande till aktiv sång medan två berör bildkonst.

Max Liljefors diskuterar hur samtal om konst kan väcka sinnena till liv, när man betraktar och reflekterar över konsten. Detta kan vara särskilt viktigt för de äldre.

Katarina Lindblad diskuterar hur musik används i äldrevård. Hon sammanfattar med att det finns gott om forskning, som bekräftar att musik i vård och omsorg kan göra nytta både för de äldreboende och för personalen.

Rebecca Hilton beskriver flera talande exempel med svårt handikappade patienter, som i sitt livs slutskede stimuleras av att bekanta sig med konstföremål och skapande.

Zarah Ebrahimi och Helle Wijk beskriver försök med digitala musikupplevelser för äldre och den potential som dessa kan ha för hälsa och välbefinnande för dem.

Jag, Azita Emami, Gabriella Engström och Helena Hallinder beskriver en studie i vilken personer med demens, som vårdas i hemmet, och deras vårdare som är nära anhörig blir instruerade att lyssna på inspelad musik tillsammans varje dag under två månader.

I vårt bidrag från Karolinska institutet tar vi upp en biologisk mekanism: minskad biologisk stress som mätts i form av minskad halt av stresshormonet kortisol i saliv. Stressminskning kan bidra till några av hälsoeffekterna av musiklyssning som daglig rutin för äldre. Men det finns många sådana biologiska effekter.

En finsk forskargrupp har visat att den som lyssnar på musik kan påskynda läkningsförloppet vid stroke.

Parallellt med undersökningarna av läkningsförloppet följde forskargruppen vad som hände i hjärnan med magnetresonansbilder under en tre månader lång period med daglig musiklyssning. Man hade en jämförbar grupp patienter som också rehabiliterades efter stroke, som i stället lyssnade till berättelser. På bilderna går det att se hur det tillväxer många fler hjärncellsförbindelser inne i musikgruppens läkande hjärnor än i den andra gruppens.

Ett annat exempel handlar om att patienter med Parkinsons sjukdom kan ha stor nytta av att lyssna på eller delta i rytmisk musik. Dopaminaktiviteten är helt avgörande i parkinsonsymptomen, och nästan alla mediciner mot sådana stimulerar dopaminet. Förklaringen till den goda effekten av musiken ligger alltså med stor sannolikhet i musikens dopamineffekt.

Men, som Katarina Lindblad säger, mycket av musikens hälsoinverkan för äldre ligger i dess starka sociala effekt. Det finns till och med forskning som visar att kroppen bland annat har ett hormon som deltar i förstärkningen av denna sociala effekt, nämligen oxytocin.

När det gäller bildkonsten vill jag tillägga att hälsoeffekterna för de äldre som betraktar, och med andra diskuterar konstverk och upprepar sådana samtal varje vecka i fyra månader, har följts i en studie med kontrollgrupp.

Det visade sig att det inte bara var psykiska effekter på välbefinnandet utan även fysiska, som till exempel minskad förstoppning och sänkt blodtryck.

Den kulturella hjärnan är en webbsida som Gunnar Bjursell har drivit i många år på Karolinska institutet. Där kan man ta del av svenska och internationella forskningsresultat på området. Där finns intressanta föreläsningar och många litteraturreferenser tillgängliga. Den nordiska forskningen på området finns sammanfattad i en antologi.

Vi behöver forskningen på det här området för att bättre förstå hur kulturen ska förmedlas för bästa effekt. Dessutom behöver vi veta på vilket sätt, psykologiskt, socialt och biologiskt, hälsoeffekterna uppkommer. Och vi behöver även veta mer om när kulturdeltagandet kan skada hälsan hos de äldre. Samtidigt som forskningen kring kultur och hälsa ger allt tydligare bidrag, verkar inte politikerna beredda att satsa på kulturen. Varför är det så?