Fysisk aktivitet hos äldre under och efter pandemin

Den fysiska aktivitetens sociala och hälsofrämjande effekter är numera väl belagda i forskning. Sådana effekter är såväl fysiska som psykiska och något som vi ser hos alla människor, oavsett ålder, kön eller andra bakgrundsfaktorer. Många av oss upplever också att promenader, vardagsmotion och träning får oss att må bättre.
Men vad händer med svenskarnas fysiska aktivitet under coronapandemin, med distansarbete, stängda gym, inställda idrottsaktiviteter och uppmaningar till äldre medborgare att bibehålla social distansering? Som en del av en större studie vid Mälardalens högskola gav vi Novus i uppdrag att fråga den svenska allmänheten i åldrarna 18–79 år om deras grad av fysiska aktivitet och motionsvanor under december 2020. Svaren från den äldre delen av befolkningen är både intressanta och värda att fundera vidare på.
Studien visar att den fysiska aktiviteten hos den svenska befolkningen som helhet har minskat under coronapandemin och att stillasittandet har ökat med 40 minuter per dag. Därtill har tiden för måttligt ansträngande aktivitet (när man blir andfådd) minskat i genomsnitt med 100 minuter per vecka, medan tiden för mycket ansträngande aktiviteter (som löpning) har minskat med en halvtimme. Till detta kommer att andelen personer som inte rör sig alls har ökat. I december 2020 utförde ungefär 40 procent ingen måttligt ansträngande fysisk aktivitet – att jämföra med 30procent före pandemin. Nästan hälften utförde ingen mycket ansträngande fysisk aktivitet överhuvudtaget, jämfört med en tredjedel före pandemin.

Ur ett folkhälsoperspektiv är det särskilt oroande att gruppen av svenskarna som inte rör sig alls har ökat. Som forskningen visar löper denna grupp stor risk att drabbas av negativa hälsoeffekter såsom hjärtkärlsjukdom, cancer och diabetes. Att inte utföra fysisk aktivitet i tillräcklig grad ökar dessutom risken för förtida död med 20–30 procent jämfört med om du är tillräckligt fysiskt aktiv.
Studien visar också på skillnader mellan de äldre svenskarna och befolkningen i stort. I december 2020 skattar fler svenskar i åldrarna 65–79 att de motionerar i mindre grad jämfört med ett år tidigare. Detta är inte heller bra – varken ur ett fysiologiskt, psykologiskt eller socialt perspektiv. Att röra på sig och umgås är viktigt för de äldre medborgarna.
Inom gruppen äldre svenskar finns även könsskillnader. Medan männen svarar att de motionerar lika mycket på egen hand som före pandemin, säger sig kvinnorna ägna mycket mindre tid åt motion. På liknande sätt skattar äldre kvinnor att de sitter stilla en timme mer per dag i december 2020 jämfört med ett år tidigare, medan resultaten för männen inte visar på någon skillnad alls. Vad detta beror är svårt att svara på. I vilket fall som helst är dessa skillnader viktiga att uppmärksamma i såväl kommande hälsofrämjande insatser som forskning.
Vi vet i dag också att det räcker att öka sin fysiska aktivitet lite grann för att nå goda hälsoeffekter och för att minska stillasittandets hälsorisker längre fram i livet. Detta gäller i synnerhet när man befinner sig längre fram i livet. Som Världshälsoorganisationen who framhåller är all fysisk aktivitet viktig!

Vad gäller organiserad fysisk aktivitet (till exempel i gym, simhall eller i en förening) uppger kvinnor i alla åldersgrupper att de ägnar väldigt till mycket mindre tid åt detta i december 2020 jämfört med ett år tidigare. För kvinnliga seniora medborgare har träning i organiserad verksamhet minskat under pandemin. Kan det handla om att kvinnorna tar ett större ansvar för att få vardagen att fungera under pandemin? Att de är mer försiktiga och förändrar sina vanor mer än männen?
Vidare uppger 39 procent av befolkningen att deras möjligheter att genomföra fysisk aktivitet var mycket sämre i december 2020 än ett år tidigare och siffran är liknande hos den äldre befolkningen. Stängda gym och restriktioner att träna inomhus har gjort att även sociala kontakter har minskat, sannolikt med en ökad känsla av isolering och ensamhet som följd för många.
På frågan hur nöjd är du med livet just nu jämfört med för ett år sedan svarade nästan hälften av kvinnorna 65–79 år att de var mycket mindre nöjda med livet än ett år tidigare. Bland männen 65–79 år var motsvarande siffra 21 procent. På frågan hur väl mår du nu jämfört med för ett år sedan svarade en tredjedel av kvinnorna 65–79 år mycket sämre nu än för ett år sedan, medan bara en femtedel av männen gav samma svar.
Dessa resultat är viktiga att beakta då ensamhet i sig har visat sig kunna ge allvarliga följder såsom både fysisk och psykisk ohälsa och att pandemin verkar haft en ojämställd effekt på den psykiska hälsan bland äldre.

Mot bakgrund av det sagda ser vi behovet av individanpassat stöd för beteendeförändringar hos svenskarna och framför allt för dem som rör sig minst. För de äldre svenskarna krävs också särskilda insatser för att stimulera och möjliggöra fysisk aktivitet och motion. Gruppträning, gemensamma promenader och rörlighetsträning är inte bara viktiga för de äldres fysiska hälsa.
Dessa aktiviteter är en källa till gemenskap, delaktighet och välmående. Därför är dessa aktiviteter viktiga verktyg för att motverka till exempel psykisk ohälsa, ofrivillig ensamhet och ökad fallrisk. Att detta är viktigt visar resultaten avseende hur nöjd man är med livet och hur fysisk aktiv man är. Och här finns tydliga skillnader mellan män och kvinnor i det övre åldersspannet. Kanske ska vi rikta fler hälsofrämjande insatser särskilt till äldre kvinnor?
Ett intensifierat arbete med att främja fysisk aktivitet och vardagsmotion för Sveriges äldre befolkning ligger i linje med Agenda 2030-målet om god hälsa, välbefinnande och ett hälsosamt liv för alla åldrar. Vägen till att nå detta mål börjar som alltid med det första steget på promenaden, gärna i sällskap med någon som kanske har det lite svårare att röra sig eller som kanske saknar en följeslagare elljusspåret eller på gymmet.