Äldre man som sitter på sin säng
Foto: iStock

Så påverkar sjukdomar vår sömn

Många äldre personer upplever att de har svårt att sova. Att sömnen förändras när vi blir äldre är naturligt, men kan bli problematiskt i samband med sjukdom eller om vi inte får tillräckligt med sömn.

Vi tillbringar ungefär en tredjedel av våra liv i sömn. När vi sover släpper vi taget och överlämnar oss till något som vi inte har kontroll över. Sömn är ett av våra mest grundläggande behov och viktigt för hälsan, välbefinnandet och funktionsförmågan. Om sömnen under lång tid inte fungerar kan vi bli sjuka.

Under livets gång förändras sömnen. När vi blir äldre sover vi inte lika djupt som tidigare, vi har lättare för att vakna upp under natten, lägger oss tidigare på kvällen, men vaknar också tidigare på morgonen. Trots dessa förändringar kan man ändå känna sig nöjd med sin sömn och vara energifylld på morgonen, men de kan också bidra till att vi blir mer mottagliga för att utveckla sömnproblem när vi åldras.

Sömnen är ett fysiologiskt tillstånd, men den är också en upplevelse vi ofta har en uppfattning om, även om vi inte var vid medvetande medan den pågick. Vad som utgör en god sömn är individuellt, men en generell definition av god sömnkvalitet är att:

  • sova sammanhängande under natten med ett åtal uppvaknanden,
  • kunna somna och somna om vid uppvaknanden inom 20 till 30 minuter,
  • sova så länge som är rimligt utifrån ålder,
  • vara utvilad och ha energi nästa dag.

Sömnen är viktig för återhämtning och återuppbyggnad av både fysiologiska och mentala funktioner. Under sömnen minskar ämnesomsättningen och energiförbrukningen som vi behöver när vi är vakna, vilket gör att energi frigörs för andra ändamål.

Det sker också en återuppbyggnad av celler och muskler genom en ökad produktion av tillväxthormon. Immunförsvaret mobiliseras och hjärnan rensas från slaggprodukter, och den bedömer vilka intryck som är viktiga att lagra som minnen och vilka som går att rensa bort.

Bäst förutsättningar för en god sömn får vi om vi är vakna och aktiva på dagen, sover på natten samt har regelbundna sömnvanor. Att sova en kort stund på dagen kan vara återhämtande, men om vi sover längre än 20 till 30 minuter hinner vi komma ner i djupsömn och tar då ut en del av djupsömnen i förskott. Det kan leda till att kommande nattsömn blir kortare och av sämre kvalitet.

Fakta
Balanserad dygnsrytm

För att förstå sömnens viktiga funktion och hur den påverkar hälsan är det bra att känna till vad som styr sömnen. Hur länge vi sover och vilken kvalitet vår sömn får beror huvudsakligen på två faktorer: homeostas och dygnsrytm. Vi sover som bäst om dessa två samverkar. Homeostas betyder balans. När vi är vakna byggs ett sömnbehov upp som är tillräckligt stort för att ge en bra sömn av tillräcklig längd och kvalitet kommande natt. Ju längre vi varit vakna, desto starkare är drivkraften för sömn.

Har vi varit vakna länge, eller sovit dåligt en eller flera nätter kommer följande natts sömn domineras av djupsömn, då vi sover mer effektivt. Det är kroppens system för att kompensera för sömnbrist. I praktiken behöver vi vara vakna 16 till 17 timmar för att kunna sova gott i sju till åtta timmar. Att enbart ha varit vaken tillräckligt länge räcker dock inte för att få en bra sömn.

Dygnsrytmen regleras av den suprachiasmatiska kärnan i hypotalamus i hjärnan, den så kallade dygnsrytmsklockan, med en periodicitet på drygt 24 timmar. Den aktiverar och inaktiverar system som påverkar sömn och vakenhet. Denna rytm är till viss del styrd av inre faktorer, men även yttre faktorer, såsom ljus och mörker. Exempelvis reglerar dygnsrytmen tallkottkörtelns produktion och frisättning av melatonin, vårt sömnhormon. Melatonin trängs undan av blått ljus, från till exempel dagsljus, dator- och mobiltelefonskärmar, och utsöndras vid mörker. Utsöndringen av melatonin talar om för hjärnan och kroppen att det är kväll och dags att sova.

Dygnsrytmen påverkas av ljus och mörker, men även av andra signaler från vår omgivning, såsom måltider, fysisk aktivitet, social samvaro och kvällsrutiner. En kropp och en hjärna som är i full gång, tätt inpå den tid man går och lägger sig, kan göra det svårare att komma till ro, somna och bibehålla sömnen under natten.

Sjukdomar som är förknippade med åldrande kan störa sömnen. För den som upplever att sömnen har blivit försämrad under en längre tid – att den blivit kortare än tidigare, störs av fysiska obehag eller smärta, andningsproblem eller känns otillfredsställande – kan det bero på förändringar som borde bli behandlade.

Sömnproblem hos äldre personer brukar hänga samman med multisjuklighet och att de tar många mediciner. Då kan långvariga sömnproblem leda till dagsömnighet, försämrad kognition, desorientering och ökad fallrisk. Dessutom kan sömnproblemet också vara en riskfaktor för och ett tecken på underliggande hjärt-kärlsjukdom.

Vid hjärt-kärlsjukdomar är vanliga sömnbesvär insomni, sömnrelaterad andningsstörning, SDB, såsom snarkning eller andningsuppehåll under sömn, och RLS, restless legs syndrom. Det sistnämnda innebär obehag som klåda, krypningar eller smärta i framför allt benen vid vila eller sänggående. Problemen uppkommer framför allt under kvällen. Det vanligaste besväret är andningsstörningar och det finns ett tydligt samband mellan obstruktiv sömnapné, andningsuppehåll och stroke.

Omvänt kan dessa sömnstörningar orsaka förhöjt blodtryck som i sin tur kan leda till hjärt-kärlsjukdom. Att sova mindre än sex timmar per natt
i kombination med dålig sömnkvalitet, ökar också risken för att utveckla hjärt-kärlsjukdom.

Mediciner som personer med hjärtsvikt får, har olika egenskaper som kan påverka sömnen. Ett av dem är läkemedlet diuretika som är vätskedrivande och därför inte bör tas vid läggdags. Annars finns det risk för att personen behöver gå upp och kissa på natten, och därmed får en fragmenterad sömn.

Det finns även forskning som visar att vätskedrivande medicin kan minska problem med andningsuppehåll i sömnen, genom en minskad svullnad i svalget. ACE-hämmare, angiotensin-converting enzyme, är ett annat läkemedel vid hjärt-kärlsjukdom som kan ha god inverkan på sömnkvaliteten, liksom betablockerare som kan ha en tröttande effekt.

Å andra sidan finns det studier som visar att betablockerare kan orsaka mardrömmar, ökat drömminne, minskad REM-sömn och nattliga uppvaknanden. Problemen kan vara kopplade till specifika läkemedel, och man kan diskutera med sin läkare om möjlighet att byta till någon annan medicin med samma terapeutiska effekt.

Diabetes kan påverka sömnen genom att störningar i regleringen av blodsocker kan leda till minskad sömn. Studier visar att personer som sover mindre än sex timmar per natt har 28 procent större risk att utveckla typ 2-diabetes, jämfört med de som sover sex till åtta timmar per natt. Risken ökar om sömnkvaliteten också är låg.

En sammanställning av 36 studier med över en miljon deltagare, jämförde risken för att utveckla diabetes kopplat till sömnstörningar mot risken att utveckla diabetes för personer med andra riskfaktorer, såsom övervikt, ärftlighet och fysisk inaktivitet. Resultaten visade att risken för att utveckla typ 2-diabetes var jämförbar mellan de som har långvarig sömnbrist och de som har traditionella riskfaktorer, såsom ärftlighet, bukfetma, fysisk inaktivitet, högt blodtryck, rökning och högt intag av alkohol.

Kronisk obstruktiv lungsjukdom, kol, är en långvarig luftvägssjukdom där andfåddhet och ökad slemproduktion gör det svårt att lägga sig ner och somna. Det är heller inte ovanligt att personer med kol besväras av obehagliga sensationer i framför allt benen, men också armarna när de ska vila eller somna. Detta kallas för restless legs syndrom, RLS, och gör att personen känner ett behov av att röra sig för att minska obehaget.

Behandlingen av patienter med sömnproblem och lungsjukdom är komplex. Mediciner som patienter tar i samband med lungsjukdom, såsom teofyllin och kortikosteroider, kan vid samtidig sömnapnésjukdom påverka andningen under sömnen negativt.

Man bör undvika sömnmediciner om det är möjligt, särskilt bensodiazepiner, på grund av risken för att andningen kan försämras, medan melatonin kan vara ett möjligt behandlingsalternativ. När det gäller äldre personer är det viktigt att göra individuella bedömningar av vilken behandling som är mest gynnsam.

Fakta
Sömncykler

Nattsömnen består av fyra sömnstadier som skiljer sig markant från varandra. Under de första två stadierna är sömnen lätt och kroppen förbereder sig för det tredje stadiet, som kallas djupsömn. Under djupsömn sjunker puls, blodtryck, andningsfrekvens och ämnesomsättning och vi är svårväckta. Huvuddelen av kroppens och hjärnans återhämtning och återuppbyggnad sker under djupsömnen

Det fjärde stadiet är REM-sömn, där vi drömmer som mest intensivt, och ögonen rör sig snabbt under ögonlocken, därav namnet REM som står för rapid eye movement. Under REM-sömn är hjärnan aktiv. Puls, blodtryck och andningsfrekvens stiger och den viljestyrda skelettmuskulaturen förlamas tillfälligt så att vi inte kan röra oss. REM-sömnen är viktig för konsolidering av minnen samt för vår sociala och känslomässiga funktion under dagen.

De fyra sömnstadierna upprepas under natten i så kallade sömncykler. De första sömncyklerna domineras av djupsömn och de sista av lätt sömn och REM-sömn. Under en god natts sömn brukar man hinna med fyra till sex sömncykler. Se figur 1.

Figur 1. Figuren visar ett exempel på hur sömnen kan växla mellan olika stadier under en natt. Klockslagen finns angivna på X-axeln och sömnsstadierna längs Y-axeln. Djupsömnen dominerar i början av natten och REM-sömnen i slutet av natten.

 

Personer med cancer lider ofta av sömnstörningar, vilket kan påverka toleransen för andra symptom och försämra livskvaliteten. Trots det är cancerpatienters sömnstörningar ofta underbehandlade.

Forskning med patienter under pågående strålning eller cytostatikabehandling visar att sömnstörningar kan uppstå som en konsekvens av behandlingen. Dock finns det studier som visar att sömnen hos personer med cancer är problematisk redan före behandling, till exempel insomni, hypersomni som är extrem sömnighet och dygnsrytmsrubbningar.

Demenssjukdomen alzheimer brukar ofta innebära sömnstörningar i form av kort och lång sömnlängd, insomni, andningsuppehåll, påverkad dygnsrytm och sömnkvalitet.

Personer med demenssjukdomen som sover sämre än andra med samma sjukdom, har också betydligt fler beteendemässiga och psykologiska symptom. Deras sömnproblemen drabbar även närstående, som också kan få sämre sömn till följd av vården de ger. Detta gör att risken för att personen med demenssjukdom behöver flytta till ett omsorgsboende ökar.

Det kan vara svårt att behandla sömnproblem medicinskt vid samtidig demens. Melatonin kan minska nattliga beteendemässiga och psykologiska symptom genom att den återställer dygnsrytmen om man tar den strax före sängdags. Melatonin får bäst effekt om man också ser över dagliga rutiner och vad som kan störa dygnsrytmen.

Depression är en av de vanligaste formerna av mental ohälsa. Där ger god sömn bättre förutsättningar för att förbättra den mentala hälsan. Kombinerade besvär med depression och sömn är vanligare hos äldre än yngre personer. Depression hos äldre personer kan påverka andra sjukdomar i negativ riktning, exempelvis demenssjukdomar och vissa funktionsnedsättningar. Det kan även leda till ökad dödlighet och ökat nyttjande av sjukvård. Ett vanligt sömnproblem i samband med depression är insomni.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att sömnen påverkas när vi blir äldre och att sömnproblem i samband med multisjuklighet är vanligt, men också komplext eftersom sömnsvårigheterna beror både på sjukdomarna och behandlingarna. Det är därför viktigt att regelbundet göra läkemedelsgenomgångar med läkare och farmaceut för att undvika övermedicinering och bieffekter.

I den mån mediciner kan sättas ut och ersättas med icke-farmakologiska alternativ bör detta göras. Personal som arbetar med äldre och ger daglig vård bör vara uppmärksamma på de äldres sömn för att kunna förebygga och lindra eventuella problem.

Ref.
Referenser

P Garmy, L Gellerstedt, A Hellström, A Norell och C Sandlund (red) (2023). Sömn vid hälsa och ohälsa. Studentlitteratur.

Fler artiklar ur temat

Äldre kvinna ligger i ett mörkt rum och sover

Äldres sömnproblem – goda råd och myter

När vi blir äldre förändras sömnen, det känns främmande och vi blir oroliga men kanske helt i onödan för det behöver inte vara…

Äldre kvinna som sover i säng

Sov bättre med digital terapi

Äldre personer som är långvarigt sjuka har ofta svårt att sova, vilket kan påverka deras hälsa negativt. Med digital kognitiv beteendeterapi kan de…

Dagsljus får oss att sova bättre

Se alltid till att få dagsljus under dagen. Då förbättrar du dina chanser att sova bra och därmed må bättre.