Lättillgängligt om demens baserat på vetenskap

Många bär nog på en rädsla för att en förälder, en partner eller kanske en vän – eller man själv – ska drabbas av en demenssjukdom. Svårigheter att hitta ord, speciellt namn, hitta hem eller komma ihåg vad man ska göra, är tecken på demens som är särskilt laddade och väcker oro.

Det går att hitta bra information på nätet – men också felaktig. Därför är Hedvig Söderlunds nya bok När hjärnan sviker välkommen. Boken bygger på modern psykologisk och medicinsk forskning om hur förändringar av hjärnan i samband med demenssjukdomar påverkar kognitiva funktioner, speciellt minnesfunktionerna. Författaren presenterar den komplicerade forskningen utan att använda onödiga tekniska termer eller detaljer, vilket gör texten lättillgänglig för läsare som saknar förkunskap.

Hedvig Söderlund var tidigare professor i psykologi vid Uppsala universitet och är numera adjungerad professor vid Luleå tekniska högskola, och har forskat om exempelvis hur minnessystemen påverkas vid olika demenssjukdomar. Hon har tidigare skrivit om hur hon blev utbränd i Den utbrända hjärnforskaren, som utkom 2021. Även den nya boken har en personlig bakgrund i att hennes pappa insjuknade och senare avled av en demenssjukdom.

I bokens två inledande kapitel går Hedvig Söderlund igenom vad demens är, hur demenssjukdomarna drabbar hjärnan och de kognitiva symptom som uppkommer genom skadorna. Särskild vikt lägger hon vid tidiga symptom på demens, och hur olika kognitiva funktioner påverkas och förändras: minnessystemen, planeringsförmåga, uppmärksamhet, språk och omdöme.

Hon baserar innehållet på aktuella vetenskapliga rön och skriver så att en läsare, utan tidigare kunskap i psykologi, kan ta till sig texten. Utgångspunkten för kapitlet om demensutredningar är att svara på frågor som väcker oro hos både anhöriga och patienter, från en initial kontakt med husläkaren till utredning vid en specialiserad minnesklinik. Här introducerar och förklarar hon olika medicinska och psykologiska tester som är vanliga vid utredningar.

I ett centralt kapitel redogör Hedvig Söderlund grundligt för de vanligaste demenssjukdomarna: Alzheimers sjukdom, vaskulär demens, Lewykroppsdemens och frontallobsdemens.

Ett annat kapitel tar upp farmakologisk behandling av demens, följt av ett längre kapitel om risk- och friskfaktorer för demenssjukdomar. Här diskuterar hon modern forskning om ärftlighet och hur olika livsstilsfaktorer (alkohol, mat, stress, etcetera) kan påverka risken för att utveckla en demenssjukdom. Hon berättar hur kognitiv aktivitet, motion och vad vi äter kan påverka hjärnan positivt, och därmed hjälpa till att förhindra och kanske senarelägga en demensdiagnos.

Mot slutet av boken beskriver Hedvig Söderlund hur det är att vara anhörig till en person med en demenssjukdom. Hon fokuserar på de anhörigas känslomässiga reaktioner och vilket stöd de kan få. När någon man känner väl sakta genomgår en psykologisk förändring och så småningom blir diagnostiserad med demens, väcker detta ofta ett virrvarr av känslor: från förvirring och ilska till sorg. Hon skriver att anhöriggrupper kan vara ett stöd i den processen, och att hjälp med det praktiska – ofta från hemtjänsten – kan utgöra en viktig hjälp.

Hedvig Söderlund pekar också på att vardagen för personer som lever med demenssjukdom också innebär svårigheter med kommunikation. Hon nämner kommunikationsstöd, som att exempelvis använda bilder och att man bör undvika vad hon kallar minnesbaserat umgänge, alltså att samtala om gemensamma minnen från resor, barn och barnbarn. Likaså nämner hon vikten av det kroppsliga: att röra vid varandra, att lyssna på musik eller skratta tillsammans.

Boken avslutas med ett kort och reflekterande kapitel där hon funderar över hur forskningen om demenssjukdomar och hjärnan kan komma att utvecklas. Inte minst möjligheterna för en botande medicinsk behandling.

Styrkan i Hedvig Söderlunds bok är välformulerade och forskningsbaserade svar på många av de frågor som någon kan ställa, när man misstänker att en nära anhörig har utvecklat en demenssjukdom. Men jag saknar att hon nästan inte alls tar upp hur livet ter sig för personer som själva har en demenssjukdom.

De senaste 25 årens forskning har tydligt visat att många personer som lever med en demenssjukdom, under en stor del av sjukdomsprocessen är medvetna om och plågas av vad som sker och dess konsekvenser – även om det inte gäller alla. Likaså finns det ny forskning som visar att det är möjligt att både kommunicera med och engagera personer som lever med en demenssjukdom.

Trots denna brist, kan boken fungera som stöd för personer som känner sig osäkra och har många frågor när en närstående insjuknar i en demenssjukdom.