Åldrande utan demens

Demens håller snabbt på att bli ett globalt hot mot folkhälsan. För närvarande lever cirka 50 miljoner människor med demens, en siffra som förväntas uppgå till 100 miljoner år 2050. Globalt sett var demens den femte ledande dödsorsaken år 2018 och innebär därmed en stor och växande oro för patienter, deras anhöriga, vårdgivare och sjukvårdssystemen. Demens framskrider gradvis och följer på en mängd neurokognitiva nedsättningar som har utvecklats under flera år – eller till och med årtionden – som en reaktion på en rad genetiska och miljö­mässiga faktorer. Även om demens delvis är ett åldersberoende tillstånd verkar det finnas kompenserande mekanismer som kan fördröja eller till och med förhindra uppkomsten av klinisk sjukdom. Att identifiera faktorer som motverkar demens utgör en av de få möjligheterna till intervention som finns tillgängliga eftersom dagens farmakologiska behandlingar är begränsade.

Under ganska lång tid har vissa psykosociala faktorer och livsstilsrelaterade faktorer föreslagits ha en riskminskande påverkan på demens. Det handlar om faktorer som förbättrad socioekonomisk position, mental stimulans i skolan och på jobbet, men också social samhörighet och deltagande i mentalt, socialt och fysiskt stimulerande aktiviteter. I en systematisk litteraturöversikt som nyligen publicerats i Lancet neurology ger vi en uppdaterad redogörelse för några av de senaste fynden som kopplar ihop psykosociala faktorer och livsstilsfaktorer med risken för demens. Genom att anta ett livsloppsperspektiv, vilket är avgörande, strävar vi efter att svara på några av nyckelfrågorna om psykosociala/livsstilsfaktorers roll i demens:

• Är den till synes betydelsefulla rollen som stimulerande mentala miljöer har i förebyggandet av demens, såsom långvarig utbildning eller komplexa yrkesroller, helt enkelt en återspegling av tidigare skillnader i kognitiva förmågor?

• Vilka är konsekvenserna av långvarig exponering för stimulerande miljöer, jämfört med att exponeras för dem under vissa specifika livsstadier?

• Vad är sambandet mellan modifierbara psykosociala faktorer och livsstilsfaktorer som bidrar till motståndskraft och de icke-modifierbara riskfaktorerna för demens såsom genetisk predisposition?

Baserat på de senaste epidemiologiska resultaten drar vi slutsatsen att stimulerande psykosociala faktorer och livsstilsfaktorer kan skydda mot demens. De skyddande effekterna av dessa faktorer är sannolikt inte enbart ett resultat av tidigare skillnader i kognitiva förmågor, men samtidigt måste vi vara realistiska angående dessa faktorers begränsningar i att på olika sätt påverka kognitiv nedgång. Baserat på den senaste forskningen kan vi exempelvis dra slutsatsen att utbildning verkar påverka tidpunkten för demens, främst genom utbildningens inverkan på högsta uppnådda kognitiva nivå tidigare i livet, snarare än att bromsa kognitiv nedgång mot slutet av livet. Även om det aldrig är för sent för insatser som syftar till att förbättra psyko­sociala faktorer och livsstilsfaktorer, krävs det också att engagemang och goda levnadsvanor främjas i varje skede av livet. Detta är viktigt med tanke på hur skyddsfaktorer under hela livsloppet hänger samman och de stora fördelarna med ett långvarigt engagemang i stimulerande aktiviteter. Avgörande är att effekterna av psykosociala faktorer och livsstilsfaktorer inte är begränsade till annars friska individer: dessa faktorer kan minska demensrisken även hos personer som har en genetisk benägenhet för demens, eller redan existerande kardiometabola sjukdomar (kardiovaskulär sjukdom eller diabetes).

Vår litteraturöversikt avslutas med förslag på anvisningar till framtida forskning. För det första uppmuntrar vi arbeten som avser att identifiera de biologiska mekanismer som ligger till grund för psykosociala faktorers och livsstilsfaktorers skyddande effekt på demens. För det andra efterlyser vi fler interventionsstudier som bedömer effekten av insatser som fokuserar på psykosociala faktorer och livsstilsfaktorer i förebyggandet av demens. Även om bristen på entydigt stöd från randomiserade kontrollerade studier är bekymmersamt, menar vi att det samtidigt är tydligt att insatser som fokuserar på psykosociala faktorer och livsstilsfaktorer är okomplicerade i sina utföranden och innebär heller inga negativa risker för deltagarna i studierna. Ett sådant fokus kommer dessutom att främja andra positiva hälsoaspekter, såsom förbättrad kardiovaskulär hälsa eller allmänt välbefinnande. Om denna typ av insatser även kan resultera i ett ökat skydd mot demens har vi uppnått en ännu större effekt på folkhälsan.

Fotnot figur: Från tidig barndom och upp i hög ålder inter­agerar genetiska och miljömässiga faktorer på ett synergistiskt sätt, vilket utlöser en mängd patologiska förändringar (de grå rektangulära boxarna). Dessa förändringar leder senare till utvecklandet av symptom och demens­debut. Modellen belyser mångfalden av faktorer kopplade till demens och det finns ingen gradering av miljöfaktorernas påverkan på demensrisken eller deras relevans för folkhälsan. Livs­stadierna som motsvarar tidpunkten för påverkan av specifika faktorer är ungefärliga och kan vara bredare för vissa faktorer. Förkortningar: CVDs – kärlförändringar i hjärta och hjärna, SES – socioekonomisk status.