Blandade hälso- och sjukvårdsinsatser på särskilt boende

Frågan om vilka hälso- och sjukvårdsinsatser som ska erbjudas på särskilda boenden är ständigt aktuell som en del i samverkan mellan kommun och region, inte minst vid utskrivning av äldre personer från slutenvården. Det är också en fråga som fått större uppmärksamhet i och med coronapandemin. Nestor FoU-center, som verkar i södra Storstockholm, har nu publicerat en rapport där de närmar sig frågan genom intervjuer med 22 yrkespersoner på särskilda boenden, så som sjuksköterskor, MAS:ar, kommunchefer med ansvar för hälso- och sjukvårdspersonal, säbo-läkare, representanter för ASIH, samt avtalshandläggare vid hälso- och sjukvårdsförvaltningen.

– Det förväntas också bli så i framtiden, i och med omställningen till en god och nära vård, att mer vård ska bedrivas utanför sjukhusen. Det är vår ingång till rapporten, säger projektledare Linda Nyholm i en intervju på Nestors hemsida.

I intervjuerna framkommer det att olika kommuner och boenden tolkar avtal och överenskommelser lite olika, vilket i sin tur leder till att man erbjuder olika typer av hälso- och sjukvård på olika särskilda boenden och i olika kommuner. Vissa särskilda boenden kan erbjuda mer avancerade insatser, som att ge näringsdropp, ge blod och sköta om trakeostomier, medan andra boenden inte gör det.

– Vi blev ganska förvånade över hur svårt det är att tolka vad det är som gäller utifrån lagar, överenskommelser och uppdrag. Om man tar det här med primärvård och avancerad hälso- och sjukvård, så finns det ingen klar definition av vilka hälso- och sjukvårdsinsatser som ligger på primärvårdsnivå och vilka som är mer avancerade, utan det är ganska öppet för tolkning. Det som är skrivet är att kommunerna har ett uppdrag inom primärvården, säger Linda Nyholm.

– Sedan har man olika bemanning. På vissa ställen har man till exempel sjuksköterskor på plats dygnet runt och då kan man också göra vissa insatser dygnet runt. Man anpassar hälso- och sjukvårdsinsatserna mer efter bemanningen och verksamheten än att man utgår från vad som är bäst för den enskilde personen.

Dessutom kommer det förebyggande och hälsofrämjande arbetet ofta i skymundan, då personalen behöver prioritera det mest akuta. Linda Nyholm beskriver det som att läkare, fysioterapeuter, arbetsterapeuter och dietister ofta har mer av en konsultfunktion, och inte är på plats dygnet runt eller ens varje dag. Det gör det svårt att hinna med förebyggande insatser.

– Men man ska komma ihåg att det här är en liten studie och vi kan inte riktigt säga att det ser ut så här i hela Sverige eller i hela Stockholm, utan det är intervjupersonernas berättelser och det är de vi utgår från här, säger hon.