Bonusbarnbarn sätter engagemanget främst

Det är inte blodsbandet som är viktigt för barnen. Det är hur intresserad bonusfar- och morföräldern är. Upplevde de sig behandlade med engagemang, såg bonusbarnbarnen den äldre generationen som ”riktiga” släktingar.

– Barnen gjorde mycket mindre skillnad på bonus- och biologiska relationer, det viktigaste var att bli behandlad rättvist. Det vill säga så som de föreställde sig att ett biologiskt barnbarn skulle blivit behandlat, säger Linn Alenius Wallin i en artikel från Lunds universitet.

För den äldre generationen är relationen till bonusbarnbarn lite mer komplicerade, visade Linn Alenius Wallins djupintervjuer med ett 15-tal bonusförföräldrar – ett begrepp hon introducerade i samband med sin avhandling.

– Det finns en övertro i den äldre generationen att biologiska relationer ska vara starka, att man alltid ska vilja umgås med sin biologiska familj. Allt annat är avvikande och lite skamligt. Ofta hjälpte kvinnorna i studien sina män att upprätthålla nära band med sina biologiska barnbarn, säger Linn Alenius Wallin.

Det är också en skillnad mellan äldre män och kvinnor i studien. Män som får bonusbarnbarn kan uppleva det som en ny chans att ge omsorg, medan kvinnor kan i vissa fall vara ”omsorgströtta”, kanske efter ett helt liv i andras tjänst. Både äldre kvinnor och män var noga med att inte stå i vägen för de biologiska far- och morföräldrarna, men klev mer självklart in i sin roll om någon av dessa inte längre fanns i livet eller var frånvarande.